Sushi på Roppongi

0-63f3daf269811d4c66813fc7df762640.png

Underbaraste godaste sushin jag ätit:
Roppongi, Tegelbacken 2


Korv, sol och engångsgrill är en oslagbar kombo!



Days of our Lives

Det roliga med programmet Days of our Lives, bortsett från att jag blir totalt besatt av det, är att det verkligen speglar Amerikanska ideal. När Mimi för flera veckors avsnitt sedan gjorde abort ville de knappt nämna ordet "abort" för att det var så fult och dåligt. I princip ingen i programmet ville nämna ordet. Det var skamsligt och hon skämdes redan från första början. Sen fick hon reda på att hon blivit steril och förstört hennes pojkväns möjlighet att någonsin bli pappa om han stannar med henne. I samma sekund berättar självklart Rex, hennes kille, att han nu känner sig redo att skaffa barn med henne, gifta sig och leva lycklig resten av livet. Nu har hon hamnat i fängelse pga att hon skäms så mycket för att hon har gjort abort och "dödat" Rex ofödda barn att hon inte vågar berätta det för sin honom och istället tog på sig skulden för ett brott hon inte begått.

Abort= hamna i fängelse i 15- 20 år, svika de du älskar och total ångest

Sedan så har vi Belle och Shawn som varit förälskade hela livet och alltid sagt att de ska gifta sig. Under tiden som Shawn var kidnappad (serien är ganska flippad i många avseenden) så gifte sig Belle med hans bästa vän Philip. När Shawn sedan återvände förstod Belle direkt att det var honom som hon älskade och ångrade att hon gift sig med Philip. MEN eftersom hon har gift sig så får hon aldrig svika sina löften och aldrig lämna Philip, trots att det betyder att hon kommer att vara olycklig resten av livet. Hennes egen far sa till och med: Vi måste sätta löfterna framför våra egna känslor, även om det gör ont ibland.

Att gifta sig= man får aldrig skilja sig, även om man inser att man begått ett misstag och nu tvingas leva olycklig resten av livet

Att sjunga kareoke...

...är som en befrielse. När jag inte står i strålkastarljuset saknar jag det. Ibland finns det ingen härligare känsla...


Nu dröjer det bara två veckor...


Merce de La Bouqueria


Parque Cituduella


Placa del Sol


Sitges

Mmmm älskade Monki...

Ren lycka att glida in i affären och frossa bland alla underbara plagg. Senaste skatten var en mörkblå lång linnekavaj som ni kommer att kunna se mig i väldigt mycket i vår och sommar... Ren lycka är det att sätta på sig det nya plagget och se sig i spegel. Nu känner jag att jag kan erövra världen.

Och takvandringen...

... var definitivt tillfälle att återupptäcka vilken otrolig stad vi bor i. Vi fick både se staden från "ovan" samt att vi fick höra Stockholms historia samtidigt som vår guide pekade ut olika monument. Nu vet jag allt som finns att veta om slottet, stadshuset, gamla stan och allt annat... Nej kanske inte riktigt, men det var definitivt värt en söndagseftermiddag.


Jag tror man glömmer hur vackert Stockholm verkligen är...






Takvandring

Nu ska jag iväg till Gamla Stan och takvandring via företaget Upplev Mer. Ska bli spännande att se om jag får en ny bild av Stockholm efter det här. Fortsättning med tillhörande bilder följer inom kort....

http://www.upplevmer.se/Stockholm/Upplevelser/Upplevelser.aspx

Stillsamt i reception

När jag berättade om mitt jobb som receptionist under tiden som jag fortfarande var anställd på 7-eleven blev mina arbetskollegor jätte avundsjuka. De kunde inte förstå hur jag kunde få betalt för att sitta och se söt ut och svara på några telefonsamtal då och då. Själv beklagade jag mig över hur långtråkigt det kunde bli och hur jag nästan längtade efter den stressiga och skitiga miljön på Sevan ibland... Och det ligger väl fortfarande någonting i det uttalandet så här två år senare. Jag trivs väldigt bra med mitt arbete i reception men jag har en tendens att bli väldigt rastlös. För det händer ju ingenting... Men samtidigt får jag träffa många intressanta människor, jag får fixa och dona iordning inför stora möten, jag får hjälpa till och fixa after works och små partaj, samt att jag får tid för självreflektion och avslappning framför datorn.

Allt som allt tror jag att oavsett vilket jobb man har så finns det alltid något att klaga på. Men under min studietid tror jag nog att det inte finns något bättre jobb. Mycket tid framför datorn ger mig trots allt mycket tid att plugga när jag jobbar:) och det kan man ju inte klaga på!

JMK-profilen

Haha, Åh vilket underbart klipp om vem JMK-profilen är. Så för er som inte vet vem jag egentligen är- här får ni svaret!
Och för er som funderar på att börja läsa Medie- och Kommunikationsvetenskap eller Journalistikvetenskap vid Stockholms Universitet- här får ni reda på vilken profil ni bör passa in på:)


producerat av JMKTV: http://www.jmktv.se/


Ingen ork...

Timme in och timma ut tvingas man sitta framför datorn. Utanför skiner solen och barnen nere på gården skrattar så högt att det ekar upp på balkongen. Det känns nästan som att de står precis där utanför mitt fönster och retsamt räcker ut tungan mot mig för att de får njuta av frisk luft, lek och sol medan jag... Medan jag får sitta och skriva i ändlösa timmar på C-uppsatsen som aldrig aldrig vill bli färdig. Idag la vi till alla bilagor för att kunna skicka in den som utkast till vår lärare. 74 sidor text... Det är inte sant. Måste vara på låtsas. Men det är inte på låtsas. Det här är 74 sidor text på riktigt. Och jag. Jag orkar inte mer...


Kärleksdikt från förr

Jag hittade precis dikten som jag skrev i 1an på hösten på en av de första lektionerna vi hade med Arne i Svenska. Uppgiften var att skriva en kärleksdikt i ett visst format. Jag skrattar när jag tänker på att det första jag skrev i den nya klassen var en dikt om onani :) Men det är svårt att riktigt greppa att det var närmare 6 år sedan den skrevs... Läs och njut:


Försöker minnas stunderna om natten

Nätterna då du tog mig ifrån drömmen

Mina läppar nära din hud i mörkret

darrar av åtrå


Spridningar av värme i hela kroppen

Hjärtat som löper i hastigare takt

Viskningar som ekar in under huden,

tills jag väcker skrik


Dina händer fingrande vid varje vrå

Tungan sökande djupare, starkare

då jag tappar andan, känner dig närmre,

svettas, stönar högt


Med slutna ögon, då finns du framför mig

Du rör mig, smeker, kysser, älskar med mig

Då ögonen öppnas till mitt stilla rum

är jag alltid själv



Emelie Fågelstedt

23/9-03


Elitklasser i teoretiska ämnen?

Jag förstår faktiskt inte varför det inte skulle vara en möjlighet? Jag hade en lärare på grundstadiet som sa: de svåraste eleverna att hantera är de som ligger långt bakom resten av klassen och de som ligger långt framför den. De som ligger bakom finns det specialklasser för så att de kan få hjälp, men de som ligger framför får bara sitta av alla lektioner de kanske egentligen inte behöver och riskerar istället att tröttna på skolan.

Ja, det var precis så jag kände ibland. Men istället för att få någon annan uppgift fick jag istället bara sitta där och göra absolut ingenting. Och i princip känna mig som en börda som överhuvudtaget frågade. Jag lärde mig inget nytt i matematik från årskurs 8- 2an på gymnasiet (det är fyra år) och inte heller någonting i engelska, vilket kanske inte var så förvånande, men ändå. I USA fanns det "elitklasser" i olika ämnen, och jag lovar att det inte var något större problem för någon. Det fanns ingen som trycktes ner p.g.a. detta. Jag gick dessa "elitklasser" i både engelska och matte och kände verkligen att jag stimulerades i skolan. För det är väl ändå vad skolan ska handla om? Att stimuleras och utvecklas?

Bra säger jag! Heja Sverige som tillslut tänker tillåta detta även här!
http://nyhetskanalen.se/1.1001797/2009/05/18/bjorklund_vill_ha_elitprov_i_matte

Och Socialdemokraten Marie Granlund som säger "Jag ser matte, svenska och engelska som en medborgerlig rättighet" vet inte vad hon pratar om. Du får gärna ringa till mig Marie, så kan jag berätta för dig att jag inte fick någon "rätt" att lära mig varken matematik eller engelska under 4 år. Och hur demokratiskt är det?

Qloud Nine

Två nya låter inspelade och upplagda på Myspace sidan. Gå in och lyssna!
www.myspace.com/qloudnine



Vårt Öde

Alla de dagar som sakta krupit förbi. Alla de träd som fällt sina löv inför kalla vintrar för att sedan återfå dem i takt med vårsolens första strålar. Alla de kvällar det har förekommit sång utan att vi har vågat ta steget... Fyra år passerade. Fyra år där vi dagligen vände våra ryggar åt ödet. Men dagen närmar sig. Vi kan inte förneka det längre. Onsdagen den 27 maj 2009 kl. 21:34 efter några billiga glas vin i Rålambshovsparken ska vi ta steget. Det finns ingen återvändå längre. Vi kan inte förneka ödet. Det måste göras. Och vi. Vi kommer att bli föreviga.


Säg det med en sång

Ibland är det svårt att sätta ord på känslor. Vissa låtar får göra det åt mig. Om jag tänker på något särskillt eller mår på ett speciellt sätt kan jag omfamna känslan mer om jag sätter på en låt.
Nedan följer ett urval av favori citat från de absoulta finaste sångerna i världen...

"You could make the sun go dark, just by walking away"
Från låten Sister av Dave Matthews Band

"Let's see colors that have never been seen"
Från låten Electrical Storm av U2

"You're the closest to heaven that I'll ever be"
Från låten Iris av Goo Goo Dolls


Rostade Getost mackor med kokta rödbettor

Jag blir tvungen att prisa Fredriks mackor från helgen. Själv har jag alltid haft något emot att laga mat efter recept, någon stolthet som säger att jag klarar mig utan det. Sanningen är dock att jag aldrig hade fått för mig att att använda rödbettor i matlagning om det inte vore för det här receptet. Jag trodde inte ens att jag tyckte om rödbettor. Jag hade helt klart fel. Hädanefter är det jag som släpper stoltheten och börjar leta efter nytänkande recept.

 

Hur kan man klaga när man har en mojito i hand?


(Avsaknaden av krossad is stör mig lite gran,
men det är smaken som räknas!
Och den var otrolig!)

Porn town?

Nej, hon är verklingen ingen bra talk-show host. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser henne springa fram och tillbka där på "The Tyra Banks Show". Vad tänkte de? Och vem är det som kommer på alla ämnen? Imorse innan jag drog till jobbet var hon på i bakgrunden när jag gjorde mig iordning..

"Today we're going to witness a reality show called Porn town, made here on the Tyra Show! It reflects what life looks like inside the sex industry"

Så, Porn town? Det lät ju djupt. Tyra hade samlat ihop kvinnor som arbetade inom sexindustrins olika hörn för att se vad som hände när man lät dem sitta ner och diskutera sina yrken med varandra, i en helt egen liten stad. Det fanns en prostituerad, en escort-flicka, en web-cam strippa, en "vanlig" strippa och en porrstjärna. Programmet gick ut på att de snackade skit om varandra och hyllade sig själva.

Men helt seriöst... "Porn town"? Nej tack- jag tycker nog att miss Tyra Banks kan ta ett steg ner från pedistalen hon ställt sig själv på som samhällsvetare och dokumentärskapare, sätta på sig sina pumps och vandra ner, och långt bort ifrån oss, på catwalken istället.

Gå ner 11 kilo på ett år!

Ja det är sant- gå ner 11 kilo på ett år genom att sluta dricka läsk!
Sen kan du sitta på soffan och äta godis och titta på TV hur mycket du vill- det spelar ingen roll!

Och jag som slösat massa pengar på gymkort- vad klumpigt av mig! Nu vet jag bättre!

Haha,
läs hela artikeln på: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article5091165.ab

Helt otroligt vad tidningar håller på egentligen...
Och ännu mer otroligt att folk faktiskt köper det...!

"Toalettbesök" i Nha Trang

Regnet låg konstant i luften och det var kvavt, nästan jobbigt att andas. Våra kläder klibbade fast längs ryggen och från pannan rann svett i jämna floder. Vi hade precis klivit ur taxin inne i Nha Trang och gick nu längst en lerig väg mot den stora marknaden. Moppar susade förbi obehagligt nära och ljudet från deras tutor dånade från alla hörn och kanter. Och det doftade. En doft av nygrillad kyckling och fisk blandad med sopor och mögel. Det vände i magen på mig. Jag tog en stor klunk vatten och försökte kväva stanken. Kanske var det en av anledningarna till att så många gick runt med munskydd? Vi kom fram till marknadens ingång. Människor överallt. De ropade på oss. Alla ville att vi skulle komma till deras stånd och spendera några kronor på en billig märkeskopia av varierande kvalité.

En klocka?
En parfym?
Kanske en leksak?

Något av en panikkänsla la sig över mig, men den avtog snabbt. Jag gick runt och kände på sjalar och halsband. Lät mina fingrar smeka varje sötvattenspärla, känna kontexten av varje silkestråd. Plötsligt kände jag hur det vände sig i magen igen. Jag var fortfarande inte helt van vid den Vietnamesiska maten. De andra hade försvunnit åt varsitt håll och jag var själv. Fanns det en toalett här inne? Jag vandrade igenom labyrinten av stånd samtidigt som folk fortsatte ropa på mig. Äntligen kunde jag se en toalettskylt på håll. Jag småsprang sista biten. Bakom en trappa låg toalettdörren och framför den satt en liten kvinna på en ostadig stol med en utsträckt hand. Jag la motsvarigheten till en 50 öringen i den och gick in.

Ett litet kaklat rum uppenbarade sig framför mig. Jag tog ett steg längre in. Min fot blev plötsligt blöt. Jag tittade ner och såg hur min en gång i tiden vita tygsko var helt dränkt i vatten. Vid närmare eftertanke var hela golvet inne på toaletten helt dränkt i vatten. Och på golvet satt det kvinnor på huk med nerdragna byxor som tittade frågande på mig. En annan kvinna stod vid en brunnliknande struktur och hävde vatten över golvet med en plasthink. Stanken av urin nådde min näsa. Det tog några sekunder innan jag förstod riktigt vad de höll på med, och varför min sko var dyngsur. Men min mage gjorde fortfarande ont. Motvilligt tog jag ytterligare ett steg in i rummet och hörde plasket under mina fötter. Det fanns två små bås i ena hörnet som jag långsamt, och på tå, tog mig mot. Jag stängde dörren om mig. Ett hål och ett vattentäckt golv. Där och då insåg jag att jag inte klarade av det. Jag vände tvärt om och gick skamset ut ur rummet. Jag föreställde mig hur kvinnorna som satt hukade på golven log lite för sig själva. Nej, jag brukar klara det mesta, men det här blev snäppet för mycket för mig.

Jag gick kvikt förbi den äldre kvinnan på den ostadiga stolen utan att riktigt våga titta på henne; inte möta hennes blick. Sen försökte jag ignorera smärtan i magen samtidigt som jag sökte upp de andra som själva var helt lyriska över att de hade hittat ett sådant paradis av billiga fynd. I mina ögon kändes inte marknaden som något direkt paradis den dagen. När vi nästa dag åkte dit såg jag till att besöka toaletten innan vi hoppade in i taxin och då kunde jag äntligen dela deras glädje och njuta av riktigt bra shopping.



(Från min vagabond profil : EMELIEFAGEL
Delvis publicerad i VAGABOND #6 2009)

www.vagabond.se/community

Jag har hittat en community som verkligen reflekterar mina intressen. Ett forum där vagabonder kan presentera och diskutera sina resor. Och vad älskar jag mer än att resa? Att skriva om mina resor:) Perfekt!

besök min sida på: www.vagabond.se/emeliefagel och bli medlemmar själva när ni ändå håller på!

Maränger

Som små fluffiga moln, man kan bara stirra och stirra. De är så vackra.


Och för att fortsätta visa på tendenser av mitt beroende...

...Vill jag dela med mig av www.tradera.se. En av de lyckligaste platserna på jorden en tråkig arbetsdag. Det finns alltid något fynd att finna. Och spänningen är enorm sen när man får springa till posten och hämta ut sitt plagg och se det i verkligheten för första gången!

Mitt senaste fynd var igår då jag inhandlade den här läckerbiten:



Man känner sig liksom lite unik när man köper något som ingen annan har. Förutsatt att klänningen är lika fin som jag föreställt mig och legat och drömt om nu hela natten när jag väl får den på posten...

Men i korthet kostade den här spänningen mig 76 kr, och möjligtvis även en ursnygg sommarklänning! Det är vad jag kallar value-for-money och första klassig underhållning!

En flickas bekännelse...

Jag har en enorm svaghet i mitt liv, och det är kläder. Kläder som jag egentligen vet att jag inte behöver, men som jag lik förbannat köper ändå och översvämmar min gaderob tills det inte får plats något mer. Och inte bara att gaderoben är översvämmad- varje gång jag tittar in i den ser jag i-n-g-e-n-t-i-n-g som jag vill sätta på mig! Hur är det ens möjligt?

Men visst är det så att man mår bra av att shoppa? Man mår riktigt bra av att konsumera. Att hitta den där klänningen i favorit butiken, sätta på sig den i provhytten och sen göra en piruett framför spegeln och bara le för att man känner sig så himla vacker. Lika bra mår man när man lägger fram klänningen vid kassan och flashar med kontokortet för att man faktiskt har råd att köpa klänningen, att köpa sig vacker, med helt eget ihoptjänade pengar! Sen spattserar man stolt runt på staden med en vacker påse i handen och ler ännu mer, om det ens är möjligt. Men sen när man kommer hem... då kommer en annan känsla... en ångerfull känsla... För när man ska placera klänningen i gaderoben bland alla andra plagg inser man hur många gånger förr man gjort samma sak och spontanköpt ett klädesplagg som sen hux-flux bara glöms bort.

Det lustiga är dock att jag ändå tycker att det är värt det. Den där "falska" tillfredställelsen av att äga något nytt. Att känna sig oehört vacker den första gången man har på sig den. Att fullkomligt stråla av lycka och bara gå omkring och le. Det är, även om bara temporärt, en form av lycka i mina ögon. Även om jag inser att det är en lycka grundad i ett beroende...

Allt detta tjat om vädret

Ja nu måste jag tjata om det igen... Det regnar och det gör mig deprimerad!

Märkligt hur otroligt mycket vädret påverkar en. Bara solen tittar fram känns det som att man flyger över rosa moln och det inte finns några problem i världen. Men så fort himlen blir grå och regnet börjar piska mot en vänder humöret totalt.

Nu vände mitt humör totalt.

Toalettbesök någon?

Det ska antagligen föreställa en toalettskylt,
men i mina ögon ser det mer ut som en vägvisare till en avrättningssal. Jag var aningen skeptisk när jag gick in...


Vernissage under Kungsbron på Valborg







Niklas Alriksson- the next big thing?

Majsol och Vattenpipa


RSS 2.0
Media och Journalistik