Förkylningen kryper sakta men säkert fram genom savananen...

..Och när man minst anar det så PANG. Den sätter sina sylvassa tänder i ens hals. Blodtörstigt dricker den all ork från ens kropp så att man lämnas som ett övergivet kolli. Och snoret rinner. I floder. Ögonen är matta och trötta. Och man nyser. Nyser jordbävningar för kroppen. Och PANG förkylningen går till anfall igen. Nu på en av dem man håller allra allra närmast. Och medan man ligger där orörlig och förlamad i sängen suger den ut all kraft från alla man kommit i närheten av. Alla man älskar. Och hela världen stannar upp. Ja.. Nu är det nog dags att börja klä sig lite varmare. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Media och Journalistik