Karaoke i Stockholm

Det är ingen nyhet att jag älskar att sjunga karaoke. Alla som känner mig vet att jag har varit stammis på Star Bar (numera Johnnys) vid Fridhemsplan sedan hösten 2005. Det är en värld i sig. Människorna, musiken och den familjära stämningen när man plötsligt känner Stockholms karaokeelit. Jag har mött fördomar mot karaoke vid ett flertal gånger. Människor som tror att det handlar om fylla, sunkhak och osmakliga människor som står och gallskriker i så falska toner att man längtar efter att höra ljudet av naglar som dras mot svarta tavlan för att det på något sätt ändå skulle låta bättre än sången. Men det är fel.

Karaoke handlar om passion, kärlek till musik, vänskap och underhållning i allra högsta grad.

Är du beredd att ta ton och sjunga upp i Stockholm? I höstas sammanställde jag följande lista över Stockholms karaokehak, alla dagar i veckan:



För den som vågar köra en helvecka på scen. I regel startar karaoken på alla ställen vid 21:00.

 

Soft Bar – Så väl amatörer som proffs samlas för att sjunga. Här är karaoketävlingar och musikfrågesport vanliga inslag.

Hitta hit: Malmskillnadsgatan 40 , T-bana Hötorget


Gröne Jägaren –
En klassisk bar på Söder med mycket blandad publik där karaoke är på blodigt allvar. (Karaoke måndag- lördag varje vecka).

Hitta hit: Götgatan 64, T-bana Medborgarplatsen 

Anchor – Rockkaraoke är temat. (Karaoke även söndag)

Hitta hit: Sveavägen 90, T-bana Rådmansgatan


Johnnys – bytte nyligen namn från Star Bar och är en välkänd karaokebar som ligger på Kungsholmen. Här handlar karaoke om att showa och att ha roligt.

Hitta hit: St. Eriksgatan 22, T-bana Fridhemsplan

 

Dovas – Genuint mindre ställe där yngre karaokestammisar tränger sig på övervåningen för att uppträda.

Hitta hit: Sveavägen 39, T-bana Hötorget

 

Chaplins – Karaoke i avslappnad loungemiljö i enskilt rum intill nattklubben. Varva sången med dans. (Karaoke även torsdag, fredag och lördag)

Hitta hit: Kungsgatan 50, T-bana Hötorget

 

Pergola (PG:s) – För den som tar sig ut till Jakobsberg finns stämningsfull karaoke att hitta med många regelbundna stammisar.

Hitta hit: Visirstråket, Pendeltåg till Jakobsberg

Shamiran – I Hässelbygård finns en dold karaokepärla där låtlistan är oändlig och ölen kostar 24 kronor glaset. (Karaoke även onsdag och lördag).

Hitta hit: Hässelby Gård Centrum, T-bana Hässelby Gård

Bryggeriet – en given favorit för alla Märstabor. Atmosfären påminner om en Amerikansk vilda västern film. (Karaoke även torsdag)

Hitta hit: Märstavägen, Pendeltåg till Märsta station


Biljardpalatset – Sjung en låt efter avklarad biljardmatch. Kvällens vinnare tilldelas ett valfritt restaurangbesök.

Hitta hit: St. Eriksgatan 52, T-bana Fridhemsplan                         

Karaoke i mitt hjärta







Det är ni som gör onsdagar till den bästa dagen i veckan!


Farwell Johnnys

Har jag inte givit stället en chans för mycket nu? Nej. Nu är det dags att vidga vyerna och hitta något annat. You're not the same, you've changed. Och därför får jag ändra på en gammal vana (eller snarare en fyra år gammal gå-till-star-bar-och-sjunga-karaoke-varje-onsdag-tradition). Farväl.


Fleetwood Mac kväll med Madde

Stevie Nicks har stort blont hår. Det försökte vi återskapa. Och hon är nästan alltid svartklädd. Likaså vi. Vi såg DVDn Fleetwood Mac the Dance tre gånger på rad. Sex timmar senare drog vi ut och sjöng Fleetwood Mac låtar på Karaoke. Rhiannon, Everywhere och Landslide. Priceless. Även om jag är medveten om att vi ser ganska löjliga ut på bilden. Haha. Men det är okej när man leker maskerad.

-Om jag får en klunk av din öl
-Du får en halv
(från låten ja är en fjortis av Prendell och DanyH, där Madde har ett helt citat: Youtube)


Kan Finnar bara sjunga på Finska?

Det är dagens fråga från Silja Serenad. Igår kväll sjöng jag karaoke, så klart. Men problemet är att hela karaokebaren var proppad med finnar. Inte för att det är ett problem att de är där och sjunger. Nej, problemet är att finnar enbart väljer att sjunga karaokelåtar på Finska. Och hur roligt är det på en skala? Under en två timmars period var det EN finsk tjej som sjöng en låt på engelska. Annars var det finska, finska, finska. Ja, det var faktiskt ingen annan svensk förutom jag själv som överhuvudtaget stod på scen. 

Och då undrar jag om det finns någon karaokekultur i Finland som jag inte känner till? Eller vad kommer det sig att alla plötsligt blir show artister och står och gapar på scen så fort de sätter foten på en kryssning?

Låt mig vara lite konservativ, snälla?

Mitt älskade Star Bar. Jag har hängt där i fyra år. Onsdagar har inneburit karaoke så länge som jag kan minnas. Och det har varit kärlek i lokalen. Det har varit underbart sunkigt. Ibland kan sunkigt översättas till just kärlek. Stället hade slitits av så mycket människor. Spår av ett långt och lyckligt förflutet. Mitt underbara, underbara Star Bar.

Sen sakta men säkert kom förändringen...

Först bytte de ägare. Sen bytte de namn till Johnnys. Sen började de göra om lokalen. De bytte golv och väggar. De målade allting vitt. De målade över väggmålningen av leende människor som satt och drack öl. En målning som prytt den bakre väggen i lokalen så länge någon kan minnas. Sen beslöt de sig för att få dit ny publik. Ut med de gamla, in med de nya. Inga mer slitna äldre män. Inga förortskids. Inga sunkigt klädda människor. För de passade inte in i den nya lokalen. Nu skulle det bli lyx á la Stureplan på den lilla krogen. Men jag var trogen. Jag stannade kvar.

Och sen ikväll... Ikväll kom sista slaget. De har bytt ut vår karaokevärd. Ingen mera Fluff. Istället kom en Marie från något billigare bolag som spelade Britney Spears låtar i pauserna. En kvinna som lät sitt egna gäng sjunga. Alla var jätte duktiga. Det handlade inte om att vara sunkig, sjunga för att det är skoj och göra bort sig lite. Det handlade om att vara proffs. Ingen Fluff...

Nej. Jag har givit Star Bar fyra års onsdagar. Nu finns inte Star Bar längre. Är det dags att kasta in flaggan?

Johnnys



Tillåt mig att ta död på en fördom. Karaoke betyder inte fulla människor som sveper öl efter öl för att våga ställa sig på scen och göra bort sig. Det handlar inte bara om sunkiga hak och sunkiga gäster. Karaoke handlar om att bli en stjärna. Det handlar om att få uppleva att stå på scen. Att låta sången bli det enda viktiga i livet under en kväll. Det handlar om att vara med människor som är så underbara att man spruddlar av glädje bara genom att se dem. Det handlar om att tillsammans peppa varandra och våga ta för sig. Alla är olika bra på sång. Alla är olika bra på att uppträda. Alla dricker olika mycket. Men när vi är tillsammans allihopa. Då är vi oslagbara.


Miljö

Till Johnnys vid Fridhemsplan har folk vallfärdat för att se fotbollsmatchen mellan Inter och Barcelona. Nu är allt som minns av dem tomma stolar utspridda över lokalen. Halvt uppdrukna ölglas bildar höga berg på bord och golv. Klockan har redan hunnit närma sig elva denna onsdagskväll. Karaoken ska börja vid nio. Långsamt börjar musiken dunka ur högtalarna. Skriken och applåderna från alla fotbollssupportrar har domnat bort. Johnnys gästas nu av gamla alkoholister, karaokefantaster, nykläckta 18-åringar och ett och annat fotbollsfan som somnat över sitt ölglas och sitter och långsamt gungar med i musiken med halvdisiga ögon. Gästerna doftar av cigarett. Luften luktar öl.


Johnnys?

Men hallå! Vaddå Johnnys?!

Jag böjer mig över bardisken och frågar chefen: "Varför??"

Han svarar oberört: "Star Bar hade så dåligt rykte så jag var tvungen att byta namn"

Tvungen?

Nej, igår natt gick något sönder inom mig... Jag vägrade att vända om och titta på den nya neonfärgade skylten när jag sakta lunkade hemmåt med svansen mellan benen...

Nostalgisk karaoke

En tidig karaokemaskin. Tänk vad härligt häftigt det vore att ha en sådan här hemma i vardagsrummet?!


Stjärnor i vardagsrummet

Ikväll var jag på Star Bar. Och det var lika hemtrevligt som vanligt. Det blir lite som att sitta hemma i någons vardagsrum. Det är så glad och mysig stämning. Och sen skrattar vi. Sjunger. Hejar på varandra när vi sjunger. Berättar lite hemlisar. Har lite interna intriger. Dricker lite öl. Eller kanske beställer in en pommes fritt? Som alla delar så klart. Och ingen bryr sig om att någon annan smakar när bara en betalar. För det bjuds igen. I omgångar. Och sen kramas vi och säger att vi tycker om varandra. Ja, som i en stor familj. Som sitter hemma i vardagsrummet. Och bara myser och pratar om livet. Det är mitt Star Bar.

Äntligen!

4a9ab7b6ea1ed8bcf431a4c056dc3dd9.png

 

Äntligen!

 


Det hade varit skönt på ett sätt om det varit helt tomt

Då hade jag ju kunnat sitta och sjunga karaoke med mig själv på jobbet. Men nu skulle jag bara känna mig som en idiot om jag satt här själv framför datorn och gastade samtidigt som någon olycklig individ gick förbi. Det skulle kunna vara en traumatiserande upplevelse, för oss båda, men speciellt för mig. Så jag får köra lite hjärn-gympa-karaoke med mig själv. Sitta och titta på låten och texten och sjunga med i huvudet. Det kan nog bli spännande underhållning i ungefär en kvart i alla fall. Definitivt värt ett försök.



(redan efter fem minuter börjar jag dock små sjunga för mig själv. Detta känns lite för riskabelt. Men samtidigt busigt spännande. Kommer jag att bli upptäckt?! Det väntar att se...)

Att sjunga kareoke...

...är som en befrielse. När jag inte står i strålkastarljuset saknar jag det. Ibland finns det ingen härligare känsla...


Vårt Öde

Alla de dagar som sakta krupit förbi. Alla de träd som fällt sina löv inför kalla vintrar för att sedan återfå dem i takt med vårsolens första strålar. Alla de kvällar det har förekommit sång utan att vi har vågat ta steget... Fyra år passerade. Fyra år där vi dagligen vände våra ryggar åt ödet. Men dagen närmar sig. Vi kan inte förneka det längre. Onsdagen den 27 maj 2009 kl. 21:34 efter några billiga glas vin i Rålambshovsparken ska vi ta steget. Det finns ingen återvändå längre. Vi kan inte förneka ödet. Det måste göras. Och vi. Vi kommer att bli föreviga.


Efter lite detektivarbete...

...Visar det sig dock att tidningen överdriver (Lokaltidningen Mitt i Kungsholmen från tisdag 21 April 2009), Och de har öppet som vanligt för kareoke ikväll!! Lycka! Så där kan ni finna mig om ni vill mig något.

Förutsatt att Starbar själva inte ljuger nu bara för att få dit oss det vill säga... Men några sådana konspirationstankar har jag icke!

En mörk dag i Stockholms historia...

... Och tomma onsdagar för mig...


Starbar

Varje onsdag flockas vi i de urgamla lokalerna, på platsen som har blivit ett andra hem. Stället anses av många vara för sunkigt, men för oss är det ett paradis. Som att stiga in i en annan värld och sedan ställa sig upp på scen. Vi sjunger för full hals och våra toner ekar mellan väggarna, sätter permanenta spår och kommer att finns kvar för alltid. Varje onsdag har vi försökt ta oss dit de senaste tre åren. De är våran tradition, något av det absolut heligaste i våra liv. Ingen annanstans kan den där charmen återfinnas eller den där absoluta lyckan uppnås. När man ställer sig upp och tar mikrofonen i sin hand existerar ingentingen annat. Vi är de enda som finns och livet handlar bara om sången. För när vi är på Starbar så är vi stjärnor. Och vi lyser starkare än något annat på jorden. Varje onsdag. Livet ut.


RSS 2.0
Media och Journalistik