Mormor och Plåtasken

Min mormor har en plåtask. Den tar hon fram ibland och visar mig. Fylld med kärleksbrev som börjat gulna med åren. Breven nästan hoppar ut när hon öppnar locket- så full är den. Sen börjar hon läsa. Det är brev från oändligt många män. Vissa hon kände. Vissa som hon bara träffat hastigt. Någon osalig själ skriver:

Majsan, jag kan inte sluta tänka på dig. Jag går till dansen bara för att se dig. Låt mig bara kyssa dig en gång. Det är det enda jag begär. En kyss från dig.

Och sen finns det brev från hennes vänninas man:

Du är som en fjäril som flyger fritt igenom skogen. Ingen kan fånga dig men alla vill ha dig.

Min mormor var en riktiga mantjusare när hon var ung. Det är hon förresten än. Varje gång någon av mina eller Tims killkompisar kommer i närheten ska hon börja dansa med dem. "Så här dansar man!" tjuter hon till med ett leende som täcker hela ansiktet.

Men Emelie, säger hon med allvar i blicken medan hon fortsätter bläddra igenom bladen, Du får inte tro att jag legat med alla de här männen. Det skulle jag aldrig göra. Jag kan inte rå för att alla män alltid har älskat mig. Det bara är så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Media och Journalistik