I'm here to tell you that I'm fleeting like a butterfly


Ibland kan övertydlighet vara väldigt väldigt komisk.
Alltså var jag tvungen att fota denna varningsskylt från vår hyttoalet på Galaxy-kryssningen igår. Men det är klart- det hör väl till "kryssningskulturen" att hinka i sig alkohol och då kan det kanske vara svårt att tänka logiskt? (vad det nu säger om svenskar)

Väl ombord fick vi reda på att Magnus Carlsson från Barbados och Alcazar skulle uppträda. Det blev "Kom Hem" och det blev "Physical". Ytterligare att skäl att le när man hör Magnus sjunga Physical: I'm here to tell you that I'm fleeting like a butterfly. Vi firade gläjen med kexchoklad och chips!

Men bäst av allt var att spendera tid med fina Johan och fina Björn. (Även om toalettskylten och låttexten i sig är ganska svårslagna underhållningsmoment)


Charmen av att se ett land ur lokalbefolkningens ögon

Jag har länge funderat på att bli medlem i webbcommunityn Coachsurfing. Coachsurfing är ett nätverk som går ut på att resa och bo billigare genom att övernatta på en annan communitymedlems soffa. Du erbjuds gratis boende var som helst i världen i utbyte mot att du själv erbjuder din soffa till rundresande vagabonder. Ett spännande och billigt sätt att uppleva ett nytt land. (Jag ska undersöka sajten och återkommer snart med mer)

Jag älskar att resa. Att uppleva nya platser, maträtter, kulturer och människor. Det är särskilt människorna som fascinerar mig. Hur mycket man har gemensamt med folk trots att man växt upp i helt olika länder. Som den översociala person jag är anstränger jag mig alltid för att hålla kontakt med nya vänner från främmande länder. Om två veckor ska jag och Fredrik åka till Berlin. I Berlin känner jag en sprudlande glad tjej som heter Katarina. Henne lärde jag känna när jag bodde i Barcelona och pluggade spanska under hösten 2007. Med Katarina vid vår sida kommer vi att få uppleva staden ur en riktig Berlinares perspektiv. Mindre turistigt krims-krams och mer autentiskt Tyskland, helt enkelt. 

Andra fina platser som jag blivit visad av lokalbefolkning:

Placa del Sol i Barcelona- två fulla främlingar vägledde oss dit genom små ringlande gränder i stadsdelen Gracia en sensommarnatt. Hit kommer jag alltid tillbaka.


Baren bakom soprummet i Budapest- Hit vägledde Dóra mig och Kristin vid tvåtiden en sommarnatt i Ungern. In i en mörk gränd, förbi sopcontainrar, in i en gömd dörr och sen igenom en lång, smal korridor uppenbarade sig en minst sagt annorlunda pub som jag troligtvis aldrig skulle hitta tillbaka till på egen hand.


Dagen som båten stod still

I torsdags åkte jag och en stor del av min klass till Mariehamn. Eller. Vi skulle åka till Mariehamn med Viking Lines stjärnskepp Cinderella. Innan vi hoppade på båten började föräldrar och kompisar oroligt att ringa:

-Ska ni verkligen åka ut till havs? Det sitter fast massa båtar ute i isen.

Dessutom fick vi höra om storm och 20 meters vågor ute på Ålandshavet. Men vi satte bestämt våra fötter på landgången och klev in i den stora färjan. Väl inne i hytten, som självklart saknade fönster (det ska vara sunkigt när man åker på kryssning) började vi oroa oss. Vad skulle hända om vi faktiskt fastnade ute i isen? Skulle detta visa sig bli Titanic 2? Högtalarna sprakade tillslut i bakgrunden:

-På grund av det extrema isläget har sjöfartsverket bestämt att vi måste stanna i Stockholm. Detta kommer dock inte påverka aktiviteterna eller öppettiderna på tax freen eller restaurangerna.

Efter att ha klurat ut vad den knakiga finlandssvenska rösten sa insåg vi att det skulle bli ett dygn i Stockholms hamn. Båten började åka och kom så långt som till Fåfängan. Med andra ord kryssade vi 500 meter. Sen var vi fast. Och vi fick inte lämna båten. En mycket spännande upplevelse. Särskilt när man började dricka några öl och oroligt slängde en blick mot slussen då och då.


Men på plussidan kändes det här som en bättre upplevelse:


Än vad det här gör:

(bildkälla Aftonbladet)

Det var nämligen massvis med båtar som fastnade i isen under föregående veckan, bl.a. Cinderellas systerskepp Amorella. Så en kryssning till Fåfängan kanske inte var så farligt trots allt.


Nej nu behöver jag tänka på bättre tider

Och bättre tider blir det i april. Då åker jag till Berlin. Med Fredrik. Och då ska det vara varmt, och sol, och massa öl, och bra shopping och långa månskenspromenader längst myllrande smågator. Ja ni förstår. Nu blundar jag riktigt riktigt hårt och föreställer mig att vi är där nu. Nu.


Precis så här föreställer jag mig att det ska se ut.
Bild lånad från Vagabond. Ina Agency.

Aufwidersen!


Jag vill till Barcelona

Om sanningen ska fram så vill jag alltid vara i Barcelona. Jag borde faktiskt bo där.






A little bit of Thailand

Karon Beach, Phuket, Thailand, Augusti 2009


 
    
   
    

Mmmmmm


Finns det något bättre än varm choklad med vispgrädde uppe på berget efter en dags skidtur?
Nej, troligtvis inte:)

Den Lilla Blå Dörren

Världsmetropolen London kryllar av människor och dubbel-däckade bussar. Det är lite små disigt, ungefär så där som man föreställer att det ska vara när man ser filmer härifrån. Överallt görs reklam för engelsmännens stoltaste rätt: Fish-and-chips, och det känns som om man borde smaka denne när man väl är här. Engelskan ekar mellan väggarna, och för en gångs skull befinner man sig i ett främmande land där man aldrig varit förrut och faktiskt förstår vad alla säger. 
Överallt står engelsmännen ute på gatorna utanför pubarna och dricker öl och röker cigaretter. 7 dagar i veckan med denna öl i handen, mitt på dagen som sent på kvällkvisten. 
Det ska bli spännande att fortsätta utforska staden nu när vi åker iväg upp emot Nottinghill... Kanske att man till och med hittar den lilla blåa dörren?

RSS 2.0
Media och Journalistik