Fågel

...är inte som vanlig tobak... eller var det bara vi som inbillade oss det?;)

Ibland behövs den där lilla moroten för att man ska orka ta sig igenom den mekaniska vardagen. Något att verkligen få gå och längta efter medan man sitter där med teoribok på teoribok av alla möjliga sorters forskare som alla anser att deras ord är de viktigaste på jorden. Ikväll fick jag min morot... Och nu väntar en resa till Barcelona veckan efter c-uppsatsen ska vara klar..! Åååååå!

Idag har jag lyckats skaffa ytterligare ett underligt jobb att sysselsätta mig med för att tjäna en liten extraslant. Jag ska nämligen, tillsammans med 8 andra, stå och köa efter Bruce Springsteen biljetter hela morgonen. Med tanke på hur mycket pengar det måste kosta det företag vi ska jobba för att betala för kostnaden för att ha oss köande där (3h x 9pers x (100kr/h + 100kr/semesterersättning) = 5400kr) måste det med andra ord betyda att de tror att de kommer att kunna sälja de ca 45 biljetter vi kommer att bli tillåtna att köpa med mer vinst än så. Om detta nu är fallet- vad kommer det sig att man själv inte väljer att stå och köa för att tjäna lite extra pengar när en stor och eftertraktad artist kommer till stan? Om man dessutom gör det med sina vänner kan det ju rent utav vara roligt! Och om man gör det själv är det dessutom en skattefri vinst.

Men idag är inte det fallet... Idag ska jag stå och köa för någon annan i tre timmar. Men på plus-sidan känns det som ett extremt enkelt jobb ändå:) Och dessutom behöver inte jag tänka ut hur jag ska få människor att köpa just mina biljetter bland alla andras på blocket.

En sak som jag stör mig på otroligt mycket när jag är ute och går på staden är hur mycket skit det ligger på gatorna. Och då menar jag bokstavligen skit, som i hundskit. Så långt mitt minne når är det något som Stockholm under åren har skonats från. Det var aldrig som så att det låg kvarglömt bajs på trotoarkanten när jag för några år sedan var ute och promenerade på Kungsholmen. Det var inte ens det förra året. Men de en gång vackra gatorna har på senaste tid förändrats drastiskt...

Jag har alltid förknippat detta fenomen med sydeuropeiska länder eftersom det inte på samma sätt finns någon lag som säger att man måste plocka upp efter sina hundar där. Jag fick t.ex. beskåda mycket hundbajs på Barcelonas gator. Samtidigt är folk där vana vid att alltid glansa ner lite försiktigt på marken när de är ute och går. Problemet i vår kära storstad är att folk inte på samma sätt är beredda och inte heller vana vid att behöva kontrollera att trotoaren framför oss är ren när vi är ute och går. Istället upptäcker jag stora avföringshögar med lika stora fotsteg i. Någon stackars människa som glatt sprungit runt på gatan och utan att riktigt förstå hur det gick till plötsligt har fått en brun sko. Det är äckligt, och väldigt väldigt störande.

Snälla, underbara människor, Jag älskar hundar, men nu får det faktiskt vara nog! Och det är inte som så att det här är något som händer ibland. Jag ser samma sak varenda dag. Så en varning till er alla- jag och mina skor har än så länge skonats från några otrevligheter- se nu till att själva inte glömma bort att vara lite extra försiktiga nästa gång ni är ute och går på stan.

Det är egentligen makalöst vilken effekt vädret har på oss. Jag tänker på resan till Vietnam- som även om den var helt underbar- ändå bjöd på nästan konstant regn. Och det där regnet, det gör väldigt mycket för helhetsintrycket. Det är något med humöret, något som bara vrider sig i magen när man vaknar och ser och det fortfarande faller stadiga droppar mot marken. I verkligheten är det ju bättre för en att solen inte gassar ner på en när man är så nära ekvatorn. Jag undvek att bränna sönder mig som jag är van vid- istället kom jag hem bara lite guldbrun. Så vad är problemet då?

I Sverige är att av de allra vanligaste samtalsämnena vädret. När man träffar någon granne i hissen, talar artigt med någon man inte sett på länge på stan, pratar med någon arbetskollega när man passerar varandra- ja det är helt enkelt det enklaste att tala om. Kanske för att det är i princip det enda som alla har gemensamt i ens omgivning. Kanske för att vädret är det enda som man egentligen inte kan bli oense om på något sätt, just eftersom ingen kan rå för det. Det är något som alla upplever och som alla kan leva sig in i.

Och kanske är det just därför ett av de vanligaste samtalsämnena när någon har varit på semester- hur var vädret? För att oavsett om olika människor lever under helt olika förhållanden när de besöker olika länder. Oavsett om de har olika budgettar och upplever helt olika saker under tiden som de är där. Oavsett allt detta kommer de ändå att dela på just vädret. Och just därför kan människor som inte själva varit med på resan lätt relatera till vilket väder det var- oavsett hur långt bort landet i fråga var eller hur annorlunda kulturen. Regn är alltid regn. Sol är alltid sol.

Så egentligen kanske det är det mest demokratiska samtalsämnet av alla? Och det mest neutrala. Och om vi Svenskar nu strävar efter denna neutralitet- då har vi onekligen lyckats väl när vi väljer att tala om vädret!