Fågel

Jag är en riktig Kungsholmsbo. Därför är det inte konstigt att jag känner mig lite vilsen på Södermalm emellanåt. Min kära bror å andra sidan- jag är förvånad över att han inte har bott på Södermalm hela sitt liv. Det liksom bara skriker Söder om honom. Därför har han, som så många av mina klasskompisar, alltid talat varmt om Morfar Ginko. "Vem är det?" är en fråga som jag som Kungsholmsbo gärna ställer. Det handlar inte om ett vem. Det handlar om ett vad. Morfar Ginko är en gigantisk bar, eller enligt deras egna beteckning "Nöjespalats & Champangeria", som ligger precis vid Mariatorget. Här kan du dricka god öl, spela pingis, dansa loss eller virra bort dig i oändliga underjordiska tunnlar och små utrymmen. Det enda jag kunde tänka i fredags när jag för första gången satte min fot i lokalen var "Tar det aldrig slut?". Nej, det roliga tar nog aldrig slut när man är på besök hos Morfar Ginko.

Tiki Room är en polynesiskt inspirerad restaurang och bar som ligger vid St. Eriksplan i Stockholm. Genom den modernt inreda restaurangen Mellow vandrar man in och följer en smal spiraltrappa ner till mer exotiska miljöer. Tiki Room lägger stort fokus på sina ovanliga drinkar som både brinner och bubblar. Efter maten beställde vi två vulkandrinkar eller "Tiki Room Volcano" som består av färsk citron- och ananasjuice, passionsfrukt, rom, brandy och färska frukter. Totalt 25cl sprit vilket förklarar det höga priset på 358kr. I vulkanen brinner samboca och runt drinken ligger ett tjockt lager ananasskumm. Drinken var ljuvlig, maten var si så där.

Stämningen nere i källarlokalen är härligt annorlunda. Tankarna förs till semester vid söderhavet. Den känslan förstärks av att personalen springer runt i hawaiiskjortor och hawaiinsk 60-tals musik spelar i bakgrunden. Mitt förslag är att komma hit för drinkarna, men skippa maten. En minisemester var något jag i alla fall inte tackade nej till.

Plötsligt känner jag mig som del av Stockholms kulturelit. Emily tyckte att jag liknande en 80-tals skolfröken. Men det är ju inte helt fel heller. Niklas var skeptisk. Mycket skeptisk. Dessa gobitar går att inhandla för 129kr på Urban Outfiters. Personligen har jag aldrig förstått vitsen med fejkglasögon, men det är klart, det beror väl bara på att jag alltid behövt riktiga glasögon.

Alla student umgås på korridorsfester. Men inte jag. Kanske för att jag bor i Stockholm. Kanske för att ingen jag känner bor i en korridor. Men. Någon som Mica känner bor i korridor. Helena. Och därför fick jag följa med på en av dessa omtalade korridorsfester i fredags.







Det känns skönt att äntligen ha fått uppleva att vara riktig student. Det kändes på tiden så här i början av mitt tredje studieår. Jag vet inte om jag själv skulle kunna bo i en korridor under en hel studieperiod. Det känns som att fest skulle lyckas bli ett allt för vanligt vardagsinslag, och det kan ju aldrig vara bra att ha för mycket av det goda. Men det är roligt att komma dit och skåda fenomenet som i ett tittskåp. Bara observera människorna, musiken och den ljumna gräddtårtan med ferraribilar som stått framme i några timmar. Att smaka en ferraribil som blivit lite blöt och mjuk. Stå och tugga på den samtidigt som folket dansar till Summer och '69. Jag förstår varför Mica tycker om det.

Tidigare i höstas gjorde jag, Emil, Suvita och Rihaneh i min klass ett reportage om bröd och olika brödkvalitér. Syftet med reportaget var att informera om skillanaderna mellan fabriksbakat-, butiksbakat- och bageribakat bröd utan att ta någon egen ställning. Det var i samband med reportaget som jag gick upp klockan 05:00 för att åka ut till Solna och vara med och titta på när bagarna på bageriet Bakery & Spice arbetade. Det var värt det när jag senare belönades med en nybakad kardemumma bulle. Själv är jag stolt fotograf och delaktig redigerare i följande produktion:



Bageriet Bakery & Spice finner ni på Torsgatan i Vasastan i Stockholm. Efter reportaget var färdigt insåg vi dock att vi lyckades vinkla filmen lite genom att filma och intervjua mer i samband med det bageribakade brödet än med det butiksbakade på ICA.

Kalas. I en gömd källarlokal vid Nytorget. Först hittade jag inte ingången. Adress: Närkesgatan 6, stod det i sms:et. Men det är svårt när det inte finns några tydliga vägnummer. Sen hittade jag skylten "Boulehallen". Jag öppnar den otympliga dörren och kliver in i en smal korridor. Det påminner om ett soprum. Jag ser en trappa längre fram och börjar ta mig neråt. Någonstans där nere hörs röster. Skratt. En restaurang uppenbarar sig framför mig. Men var är mitt sällskap? Jag hör ett distinkt pingisljud i bakgrunden. En plastboll som slår lätt mot ett bord. Igenom ett valv och in i ett rum med högt tak hittar jag mina vänner. Pingisbordet är upptaget och ingen är sugen på att ta an en av de många boulebanorna så vi beslutar oss snart för att röra oss mot karaoke på Johnnys vid Fridhemsplan. Men det fanns en annorlnda känsla där nere under marken vid Nytorget. Hit vill jag igen. Hit ska jag igen. Och spela rundpingis. Trots att jag suger på racketsporter vilket även får mig att avsky att spela dem. Det säger väl något om den medryckance atmosfären?

Café Saturnus, Eriksbergsgatan 6 i Stockholm. En ny upplevelse. Och de största bullarna jag har sett i mitt liv (vi delade två stycken på en- och jag blev så mätt att jag rullade hem). Fransk inspirerad inredning och meny. Ja, ni vill hit. Tro mig.

Igår var klassen på Hermans. Hermans är en vegetarisk restaurang i Stockholm som har världens godaste mat. En buffé kostar bara 70kr pp på måndagar om man är student. Value for money menade klassen och gick i samlad trupp dit.

I buffén ingår även hur mycket te man vill. Hermans snålar inte utan har införskaffat Yogi te i stora mängder. Jag älskar Yogi te. Men igår ifrågasatte Emil två av tesorterna och var tvungen att fråga personalen:
-Vad händer om man som man dricker women's tea och tvärtom?
-Det är ingen fara, menade personalen.

Eller?

Jag och Emil antog utmaningen och gick helt emot instruktionerna på teförpackningen. Jag drack men's tea som doftade av manligt svett och anis medan Emil tog Women's tea som doftade av vanilj och blommor. Men's te smakade vidrigt, Women's te smakade inte särskilt mycket alls. Vi får se vilka konsekvenser detta får för oss nu under dagen... Kan jag bli manlig av manligt te?

Vardagssagor finns överallt omkring oss. Vi kan se dem om vi bara stannar upp en stund och tittar. Ibland är det leenden, gester och skratt. Små vardagshändelser som innehåller så mycket. Andra gånger finns de nedskrivna. Ikväll fann jag en saga på Momma på Södermalm:

"Vid korvkiosken nere vid Skanstull. Jag handlar av en man med röda köttiga händer. Midvinter Stockholm... "


Jag, Isabelle och vackra Mica skapade en egen vardagssaga när vi trotsade snöovädret på Bondegatan. En promenad i djup snö mitt ute på gatan kan vi titta tillbaka på och skratta om i sommar. Vi kan i alla fall skratta åt att Isabelle valde att sätta på sig converse skor. Hur tänkte du egentligen då Isabelle?

Vad betyder en vit vinter i Stockholm?

Jag är ganska bra på att tjata om att jag längtar till Barcelona. Jag tror att jag de senaste veckorna nämnt Barcelona minst en gång per dag. Jag har liksom lyckats åla in någon kommentar om staden i konversationer som ibland handlat om helt andra saker. Min senaste stora plan var att få klassen att åka till Barcelona under projektarbetet i vår och blogga om staden. Det kändes precis som något som vi behöver lära oss i skolan på Universitets nivå- hur man bloggar om Barcelona. Sen satt jag och tittade på gamla bilder från staden, hittade en gammal metrobiljett i en byrålåda och kramade om en kjol som jag köpt uppe i stadsdelen Gracia under en av många långa promenader bland de slingrande smågatorna. Men sen kom jag till en insikt igår morse när jag låg med dov huvudvärk efter att ha druckit en öl för mycket dagen innan. Min fina pojkvän frågade om vi inte skulle äta frukost på Mocco. Det är klart att jag ville äta frukost på Mocco. Där finns det nämligen en underbar kreation som heter Barcelona Toast. Den har inte bara ett underbart namn, den samkar även ljuvligt. Vi promenerade ner till Mocco som bara ligger 50 meter bort och han beställde två mackor till oss. När vi satt där och tog de första tuggorna insåg jag att jag har en bit av Barcelona bara runt hörnet. Och 98 kr må vara dyrt för en toast, men det är billigare än en resa till Barcelona. Så tills dess att jag skramlar ihop tillräckligt med pengar för att åka iväg till min drömstad så kan ni hitta mig nere på Mocco med jämna mellanrum. Tack finaste Fredrik för att du påminde mig om det. 

Imorgon bär det av till bagarna kl 05:30. Vad gör man inte för filmen? Och för att känna doften av magiskt nybakat bröd. Och kanske få smaka en bit. Och kanske en kardemumma bulle. Det är nästan så att jag längtar efter en tidig morgon...




Bakery & Spice är väl värt en trip till St: Eriksplan.

Och det är slutet av november. För några år sedan hade det antagligen snöat idag istället.

Efter hamburgare på Texas Burger lurar Fredrik in oss i en taxi som bär av till Grand Hôtel. Cremé de la cremé?

Man är inte så ofta i Gamla Stan. Därför känner man sig lite som en turist när man väl tar sig dit. Idag tog jag och Isabelle en promenad i den soliga kylan till de smala grändernas stadsdel. Det kanske inte är som att besöka ett annat land. Men det är lite som att besöka en annan tid. Precis det avbrottet jag behövde känner jag. Jag älskar dig finaste Isabelle!