Fågel

Dag 1 satt jag i linne. Dag 2 kom bikinin på. Dag 3 täcktes hela altanen av snö och isande vindar. April, april?

Idag när jag åkte tunnelbana kunde jag inte hjälpa att lägga märke till en äldre dam. Hon hade långt stripigt hår och en gammal kappa på sig. Påsar under ögonen och rynkor längst mungiporna som pekade neråt. Anledningen till att jag la märke till henne var hennes beteende. Hon stod med ryggen mot mig, men plötsligt vänder hon sig om. Hon rapar högt över människorna på sätena bakom sig. Ger dem en sur blick, och vänder tillbaka. De hatfyllda ögonen bränner sig fast på min näthinna. Att åka kollektivt kan vara en obehaglig historia när någon i tunnelbanevagnen har haft en dålig dag.

Usch och fy. Idag har varit en mycket monoton dag. Jag har nämligen bara genomfört en monoton arbetsuppgift i nästan fem timmar. Lägga lappar i plastfickor och sätta fast dessa plastfickor på nyckelband. Si så där 1300 stycken skulle jag tro. Min kropp värker och mitt huvud bara snurrar. Om inte det här är hjärntvättning då vet jag inte vad. Då undrar ni säkert hur man kan känna sig som en fimp. Men fimpar är äckliga tycker jag, och precis så känner jag mig nu. Sen störde jag mig något otroligt på att jag säkerligen traskade förbi minst 50 stycken fimpar på Pipersgatan på väg hem. Vad är det liksom?

Sånt som gör mig glad trots slask

Låt mig komma hem Sl...

I Linköping. Inte långt borta men ändå ett avbrott från vardagen. Det finns en viss charm med småstäder. Små röda hus och fik i varje hörn. Idag ska Emma visa mig ett chokladfik. Vilken dröm! Men nej, jag skulle ändå aldrig kunna bo i en småstad.

Och just nu förtjänar jag en öl. Jag kom på att vi inte har tillräckligt mycket att fira för att gå och köpa en flaska champagne. Kanske en flaska mousserande? Men nej. Det blir en öl. Imorgon. För att vi verkligen verkligen förtjänar öl just nu. Som denna Estrella som inmundigades på Placa del Sol i Barcelona i somras. Jag röstar för att vi åker dit imorgon! Och nej, alkohol löser inte alla problem. Med undantag för imorgon. Då löser ölen alla problem.

Sol i Stockholm

...och springer runt med en stor filt och fryser. Oavsett hur många koppar te jag dricker. Jag tycker faktiskt inte att det är roligt att det är -15 grader ute. Kanske om jag hade päls, och då menar jag en päls som jag växte själv. Men det vet jag inte riktigt hur jag ska åstadkomma. Jag har hört att anabola steroider ökar kroppsbehåringen. Men, riktigt så långt är jag inte villig att gå i kampen mot kylan.

Idag ringde klockan 04:05. Surt. Jag pulsade iväg i snön och iväg till Värta Hamnen där jag skulle inventera en ICA Kvantum. Nu är klockan 16:30 och jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Jag är precis hemkommen från en iskall promenad ute på stan. Mina tår är fortfarande sönderfrusna. Men det blir bättre snart. Ikväll stundar god middag, massa godis och så världens finaste Gismo i filmen Gremlins. Det kommer att bli perfekt.

Igår fann jag vår vackra gran på marken. Ett virrvarr av barr och trasiga kulor låg utspridda i hela rummet. Och vår granna gran låg, nästan livlös. Hade vi inte tagit tillräckligt väl hand om honom? Ville han ha mer socker och vatten än vad vi givit? Tillsammans fick vi upp honom på sin fot igen. Lite omskakad sträckte han på sig och såg lika vacker ut som dagen innan, trots att grenar stod åt fel håll och några av kulorna var krossade. Jag gav honom extra mycket vatten och en klapp på stammen. Han log lite åt mig. Nu hoppas jag att han inte hittar på några fler hyss på ett bra tag.

I år fick jag en otroligt bra julklapp- ett busskort. En sådan där otroligt nödvändig sak när man bor i Stockholm. Om man är student är det väldigt kostsamt att lägga 2400 kr på kortet i början av januari. Men i år behöver jag inte oroa mig om den kostnaden. Nu kan jag åka kollektivt hela våren 2010 utan problem!

Eko. Så tyst och stilla är det på morgonen dan innan dopparedan. Och nu springer jag iväg till skolan.
-Men har inte du jullov Emelie?
-Nej, jag går i skolan idag också, det är jätte normalt.
Ska jag gissa på att vi blir... max 4 personer som pallrar oss iväg till JMK idag? Ibland önskar jag att jag inte var en sådan här ordentlig människa.

Idag har jag befunnit mig inom JMK:s väggar i 14h. Mycket redigering och några öl mot kvällskvisten. En underbar dag. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga om en heldag i skolan. Men jag inser nu hur mycket jag verkligen älskar min klass. NI är underbara.

Jul om en och en halv vecka och jag har inte inhandlat en enda julklapp. Men det hör väl julen till. Den där lilla stressen precis dagarna innan? Pepparkakor däremot. Det har jag hunnit baka och äta i mängder. Om det stämmer att man blir snäll av pepparkakor, då borde jag vara bland de snällaste människora på jorden vid det här laget. Tomten kanske är lite snällare. Men med tanke på vilken stor mage han har kan jag tänka mig att han har stoppat i sig en hel del små underbara kakor under årens gång.

Några dagar om året uppmärksammas kungafamiljen extra mycket av media. De andra dagarna reflekterar jag inte riktigt över att de ens finns. Men det är väl så med media, att de styr vad man uppmärksammar och när man gör det. Imorse på nyhetsmorgon började det pratas om Nobelfirandet. Ikväll såg jag för första gången i mitt liv hela cermonin på SVT 1. De vackra sessorna i långa klänningar och med tindrande tiaror i håret. Kungen som fifflade lite med pappersprogrammet när han satt på scen och sedan ställde sig upp och stolt sjöng med i Nationalsången. Drottningen som satt och log mot alla pristagare. Ja, idag såg jag dem och reflekterade över dem. De vackra och mytomspunna människorna som lever ett drömliv som alla småflickor drömmer om. När jag var liten var jag helt inställd på att gifta mig med Carl Philip- jag skulle ju också bli prinsessa! Men sen växte jag upp och ville plötsligt inte alls bli prinsessa längre. Jag brydde mig inte.

Men idag bryr jag mig om allt det där mytomspunna och kungliga. Just idag känns det lite spännande igen. Jag får läsa i Aftonbladet att Mette-Marit var rörd till tårar av Obamas tal när han tog emot fredspriset. Vem som hade finaste klänning av Victoria och Madeleine diskuteras livligt i tidningen. Jag kan följa vad som händer på firandet i Blå salen i detalj. Och sist men inte minst får jag läsa hur man festar nobelt: Man får helst inte gå på toaletten under middagen, man ska inte tala om ekonomi, politik eller sjukdomar, man ska inte slå ihop glasen när man skålar och man får inte skratta för högt åt någons skämt. Oj vad det låter jobbigt att vara prinsessa. Jag som tycker om att skratta högt. Vilken tur att jag inte blev det ändå. Ja, idag bryr jag mig lite. Imorgon är det glömt och mitt liv fortsätter som vanligt. Tills nästa gång som media uppmärksammar dem. Kungafamiljen upphöjda till skyarna.

Idag gick jag upp klockan 04:30 för att åka till bageriet i Solna och filma de morgonpigga bagarna. I isande kyla kastade vi oss ut i mörkret och letade efter den lilla bakgården där brödbaket var i full gång. Lite trassel med stativet. En nygräddad kardemummabulle smakade ljuvligt gott. Gruppen filmade sedan vidare fram till klockan 12:00, sen tillbaka till skolan. Vi fick med oss surdegsbaguetter, även de ljuvligt goda.

Sen fick jag lite sömn, mellan klockan 15:00 och 16:15. Sen klassfest. Jag har världens bästa klass. Men nu är det enda jag kan tänka på sömn. Äntligen äntligen får jag sova.