Fågel

Stockholm omvandlas på våren när solen börjar skina. Efter en mörk och kall vinter där gatorna legat öde och parkbänkarna stått toma börjar plötsligt människoskratt att höras igen. Långsamt kastas vinterjackor, mössor och vantar av. Långsamt börjar vi röra oss utomhus igen. När man går omkring på stan känns det inte längre kusligt öde utan nästan på gränsen till överbefolkat. Par går och håller hårt om varandra, nykläckta barn skjuts nyfikna runt i nyinköpta barnvagnar, lite äldre barn springer stolt runt med sommarens nyaste glassar i händerna och tappra människor drar på sig tracksuiten och joggar svettigt runt i solen. Ensamma promenadstigar blir promenerade på, uteserveringar får servera, stilla gungor får gunga och dammiga solglasögon blir avdammade och medtagna ut i solen igen. Det känns som att hela staden har vaknat till liv. Människor har vågat sig ut ur sina iden och kommar hungrigt ut i jakt på upplevelser.

Och jag- på våren känner jag mig mer levande än någonsin. Efter att ha legat och sovit hela vintern kommer jag inte att behöva någon mer sömn fören de första höstbladen faller mot marken. Men det är långt, långt kvar tills dess.

Nu är jag vaken, nu börjar livet på nytt.

Det är obeskrivligt avslappnande att komma ut till landet i några dagar. Det känns som att fly verkligheten och alla måsten och bara njuta. Nu känner jag mig utvilad och varm inombords. Det hjälpte naturligtvis även att solen sken i timmar och att jag fick möjlighet att ligga och suga in mig varenda solstråle en hel eftermiddag- helt oslagbart!
Och vad vore en påsk utan familj, godis och gott vin? Ibland finns det inget bättre än familjetraditioner...

Jag är så lycklig att temperaturen långsamt men säkert börja att stiga. Jag är så lycklig att det plötsligt är bekvämt att vara ute i friska luften igen. Äntligen får jag promenera runt igen och njuta av enskilda solstrålar som lyckas tränga sig igenom det eviga molntäcket som legat över oss under vinterhalvåret. Se hur människor börjar ta sig ur sina iden som de legat och gömt sig i de senaste månaderna. Köpa en av de nya gb-glassarna och inte frysa till is av att äta den utomhus. Sätta på sig en blommig och somrig klänning, ett par stora solglasögon och umgås med vänner ute i det gröna igen.

Varje helg proppar man i sig godis, kakor och glass så att man nästan spricker. Varje måndag tänker man att "nej nu ska jag verkligen skärpa mig! Ingen skräpmat för mig fören nästa helg!" Och det låter så himla enkelt. Det känns så självklart att det ska gå. Men när man sedan sitter och arbetar på ett företag där påskäggen står uppraddade som små trofféer är det inte längre lika självklart att det kommer att gå. Alla de underbara små chokladäggen ligger där och suktar en. Man liksom känner i hela kroppen att man bara m.å.s.t.e. ta en liten bit; bara ett litet ägg; inget mer- jag lovar!

Men det blir inte ett ägg... Det blir inte två... Utan det blir en massa massa ägg så att det inte ens går att räkna längre...

Usch! Nu tar jag en banan... Jag ska lura mitt samvete att mättnadskänslan beror på denna nyttiga, naturliga, sockerfria frukt och inget annat...