Nu vaknar vi upp ur våra iden
Stockholm omvandlas på våren när solen börjar skina. Efter en mörk och kall vinter där gatorna legat öde och parkbänkarna stått toma börjar plötsligt människoskratt att höras igen. Långsamt kastas vinterjackor, mössor och vantar av. Långsamt börjar vi röra oss utomhus igen. När man går omkring på stan känns det inte längre kusligt öde utan nästan på gränsen till överbefolkat. Par går och håller hårt om varandra, nykläckta barn skjuts nyfikna runt i nyinköpta barnvagnar, lite äldre barn springer stolt runt med sommarens nyaste glassar i händerna och tappra människor drar på sig tracksuiten och joggar svettigt runt i solen. Ensamma promenadstigar blir promenerade på, uteserveringar får servera, stilla gungor får gunga och dammiga solglasögon blir avdammade och medtagna ut i solen igen. Det känns som att hela staden har vaknat till liv. Människor har vågat sig ut ur sina iden och kommar hungrigt ut i jakt på upplevelser.
Och jag- på våren känner jag mig mer levande än någonsin. Efter att ha legat och sovit hela vintern kommer jag inte att behöva någon mer sömn fören de första höstbladen faller mot marken. Men det är långt, långt kvar tills dess.
Nu är jag vaken, nu börjar livet på nytt.
