Fågel

Jag tycker att det är väldigt demokratiskt att vem som helst har möjlighet att dela med sig av nästan vad som helst över Internet. Det är inte längre bara de stora mediejättarna som kan synas, tycka, tänka och styra vad vi ska och inte ska uppmärksamma. Nej, vem som helst har möjlighet att vara sin egen journalist genom att blogga, twittra eller tycka till i olika sociala medier och diskussionsforum.

Däremot är det lite läskigt när man tänker efter... Hur ofta har man själv hamnat på bilder på nätet utan att känna till det? Det är lite som mannen på Turkisk Yogurt förpackningen som visade sig vara Grek eller som Homer Simpson som är frontfigur för ett flingmärke i Japan.

Min "andra lillebror" Niklas fann sig själv på en fotolog här om dagen med titeln: "Gillar man inte SL's stolar får man ta med sin egen!" I själva verket håller han på och flyttar och skulle transportera stolen till sitt nya hem. Men han är inte ledsen för den marknadsföringen:
-Fuck SL, säger han till mig när han visar upp bilden.

Man brukar tala om att vi är en generation som förväntar oss att få det vi vill ha när vi vill ha det. Information och underhållning ska alltid finnas tillgängligt. Därför känns webbtv som vår tids medium. Eller. SVT Play ger oss SVT:s programutbud snabbt och utan reklam. Aftonbladet TV levererar snabba nyheter med ett kort reklammeddelande innan. Sen har vi TV3 och TV6 som erbjuder många program med lite reklam. Kanske lite för mycket reklam, men ingenting som stör själva upplevelsen av programmen.   

Sen ser jag det här meddelandet högst upp på kanal 5:s webbtv. Fyra annonser? Dessutom dyker det upp totalt tre gånger under filmklippets gång:

Reklam behövs för att dra in annonsintäckter. Men i den här takten kommer antagligen tjänsten förlora tittare- särskilt i jämförelse med TV3 och TV6 som inte alls har samma mängd reklamavbrott på långa vägar. Jag tillhör en generation som förvänta mig få det jag vill ha när jag vill ha det. Jag är inte nöjd.

Ofta får jag höra om tjejer som klagar på att de bara dras till bad boys. Killar som håller på med kriminella aktiviteter och umgås med underliga människor. Men samtidigt är de ju just de killarna som är så spännande menar tjejerna på. Det är ju något speciellt med en bad boy trots allt. Nu finns det en sida som hjälper dig som söker en bad boy, eller en bad girl, i ditt liv: Prisondate.se. På Prison Date kan manliga och kvinliga interner lägga upp kontaktannonser för att hitta kärlek eller vänskap på andra sidan fängelsemuren. Om du är en av de tjejer och killar som söker lite spänning i ditt liv, varför tveka? Det är gratis att bli medlem på sidan och börja surfa runt bland internernas profiler direkt.

Jag var på polisstationen igår och berättade om en misshandel som jag och en kompis bevittnade tidigare i vintras. När jag förklarade för polisen hur gärningsmannen hade betet sig hotfullt genom att slå upp armarna så sa polisen "vem var det som kasta?" och log. Jag skrattade till lite nervöst men kopplade inte direkt vad han menade. Men sen slog det mig: "Du menar som skogsturken? Ja så betedde han sig." Polisen log och sa: "Ja precis så".

När polisen börjar referera till ett youtube-klipp i ett förhör, då vet man att sociala mediers roll i samhället är enorm.

Under kommande 10 veckor kommer Medieproduktionskursen på JMK att handla om Digitala Medietillämpningar. Jag misstänker därför att jag framöver kommer att fortsätta dela med mig av delar av all den fascinerande kunskap som vi får ta del av på lektionerna. icloud är ett sådant exempel. En applikation som jag givetvis själv skaffat nu och planerar att börja använda mig av.

Nu nu nu är det dags! Niklas drar igång projektet "Mustachen" för andra året i rad. Kommer han att lyckas odla en mustasch under de kommande månaderna, eller kommer det bara att bli några fjun i slutändan som förra året? Varje dag kommer en ny bild på Niklas ansikte att laddas upp där vi med egna ögon kan följa utvecklingen.

In och titta!: http://mustachen.blogg.se

Dag 1- inte ett fjun i sikte:

(Bild lånad av Niklas)

Google är Gud på Internet. Det finns inget som undkommer sökmotorns enorma tentakler som sprider sig genom alla websidor, stora som små. Nu sägs ruiner av den mytomspunna staden El Dorado ha hittats med hjälp av Google Earth. Sökandet efter staden fylld med rikedomar och guld som har sagts ligga djupt i Amazonas djungel i Syd Amerika har pågått under 500 år utan resultat. På Google Earth i området där Brasilien gränsar mot Bolivia kan man av satelitbilderna tolka stora formationer mitt i djungel som arkeologer världen över säger vara spår av gator och byggnader.
– Dessa upptäckter visar att Amazonas faktiskt var hem för en stor civilisation som föregick Inka och byggde ett utomordentligt sofistikerat samhälle med monumentala markarbeten, säger författaren David Grann som skrivit om Eldoradomyten.

Och plötsligt löser en sökmotor ett av historians största mysterium. En sökmotor upptäcker en ny civilisation? Antingen är det här ett PR-trick av David Grann som vill övertala människor världen över om att Eldorado finns. Annars är det vår Internet Gud som har beslutat för att avslöja en hemlighet för oss. Vi förlitar oss till sökmotorn och förväntar oss att få svar på alla världens frågor genom sökmotorn. Frågan är om det fortfarande är människan som styr Google. Jag börjar tro att det är Google som styr människan.

Inom postmodernismen brukar man tala om att vi lever två liv. Ett i verkliga världen och ett på Internet. Vissa har till och med gått så långt som att säga att vi lever föralltid, genom våra Internetpersonligheter. Även om en människa dör så kommer facebook-konton, bloggar, googlesökningar och communityprofiler att leva vidare. Jag har själv intresserat mig för fenomenet om människor som går bort vars vänner fortsätter att skriva meddelanden om att personen är saknad på deras facebooksidor. Vi känner att vi kan hedra de döda genom Internet, genom att visa vår kärlek för de som gått bort genom att kommentera på de platser på Internet där profilerna fortsätter att vara ovetandes levande. Det påminner i mina ögon om en ny sorts kyrkogård eller minneslund, fast virtuellt.

Tidigare i höstas gjorde Niklas i min klass ett radioreportage om en sida som heter Webwill. Webwill är ett digitalt testamente där man kommer att kunna bestämma vad som ska hända med ens Internetpersonlighet när man dör. Sidan sparar alla ens inloggningsuppgifter och använder dem först när man gått bort. Genom att bestämma om Facebook-konton, mailadresser och bloggar ska stängas eller inte kommer ens anhöriga att kunna ta hand om en i den virtuella världen efter döden. Man kommer bland annat att kunna skriva ett "sista blogginlägg" med valfritt budskap som publiceras på ens blogg när man har gått bort. På så vis kommer man själv att kunna bestämma huruvida man ska leva vidare föralltid på Internet eller ej, och i sådana fall hur man kommer att bli ihågkommen genom sina sista ord.

I somras skrev bl.a. SVT om sidan som drivs av svenskarna Elin Tybring och Lisa Granberg. Till SVT säger Granberg:
 -I dag lever många en stor del av sina liv på internet och frågan är vad som händer med all information, när man dör. Vi identifierade ett problem och internet är relativt ungt, om man ser rent historiskt, och problemet med konton, information, fotografier och bloggar efter döda personer på internet kommer att växa med tiden. Med den här tjänsten kan du ta kontroll över ditt liv på internet efter döden.

Det är viktigt att hänga med i trender. En vis kvinna, Maria Olin, sa till mig att det är viktigt att hålla koll på vad som händer i samhället just nu. Hon rådde mig att följa medieutvecklingen via Facebook och Twitter. Det handlar inte nödvändigtvis om att själv vara aktiv, det handlar om att vara där och observera vad andra gör. Framtiden ligger på webben. Och snart kommer allt ske på webben och mobilen kommer att fungera som medium för att få ut sina budskap i alla vardagsaspekter. Det gäller att följa utvecklingen. Därför finns jag nu på Twitter.

http://twitter.com/emeliefagel

Igår lanserades nya mobiltelefontjänsten "Google Googles". Nu behöver vi ingen allmänbildning längre, Google den allsmäktige kan och vet redan allt. Genom att fota ett objekt med din mobiltelefon: vare det Big Ben, en vinetikett eller ett djur, så matchar Google bilden med sin enorma databas och berättar sedan för dig vad det är du ser. Aftonbladet har rubriken "Se världen med Googles ögon". Om vi har tillgång till Googles ögon, då behöver vi väl knappt våra egna, så nu kan jag spara in massa pengar på glasögon och linser framöver. 

Någonstans börjar jag tro att framtidshypoteser om att robotar ska ersätta människor stämmer. Nej, Google är ingen robot i den bemärkelsen vi är vana att se på TV och i film, men liknar den inte en R2D2 klon som man kan fråga allt? Google vet allting om oss, vet vilken musiksmak vi har, har kartöversikt över hela världen, kan ge oss fakta om allt och kan nu dessutom se åt oss. Google är Gud.

Det finns en stad i England som inte finns. En plats som Google Earth skapat- en spökstad. Men om man åker till platsen är det bara ett grönt fält. Staden heter Argelton, som är ett anagram för "not real G"- alltså inte på riktigt Google.

"Men söker man på Google map så heter stället Argleton. Och finns ett ställe på Google så länkar restauranger och andra företag dit. En sökning på byn ger träffar på hus till salu och lediga jobb där, rapporterar Daily Telegraph."

Hur spelar någon en spratt på vår moderna tids motsvarighet till Gud? Är det här då kanske modern tids motsvarighet till Himmelen? En plats som många känner till men ingen har varit dit alla döda Internetsjälar kommer när de försvinner från webben?

Mer om nyheten i Aftonbladet här

[12:42] <Killen32> 'e ledig har lite semester i dag=) typ söker letar yngre flicka som vill ses typ;) du då
[12:43] <andersson_sot> msn man kan få?
[12:45] <M> Hehe letar nyfikna tjejer;) du då?
[12:47] <KilleN^> vad gör du här själv?

[12:48] <KilleN^> ^^
[12:48] <kille_ensam_23> vet inte

[12:48] <kille_ensam_23> har du msn??
[12:50] <boy> kollar runt lite... du?
[12:53] <ole> letar efter dej

Ja... Kanske att slutsatsen att dra är att chattrum idag handlar om en sak. Att ragga upp potentiella tjejer och ha cybersex med dem? Eller kanske till och med träffa dem på riktigt? Åtminstone den här chattsidan... Nej nu känns det som att jag kan lämna den världen en liten stund och fokusera på att skriva ihop en krönika om det här. Men för den intresserade, logga in på: http://chat.snyggast.se

[12:24] <Charmtroll> hallå där! Du kanske gillar rollspel?

[12:26] <Fjortis8101920> kanske...

[12:26] <Fjortis8101920> vad tänkte du på?

[12:28] <Charmtroll> vilka roller? favoriten är väl kompisens nyfikna lillasyster, men jag är öppen för förslag

Helt obefogat grips jag av panik och stänger ner fönstret. Hur vågade jag någonsin det här när jag var yngre?