Fågel

Igår var jag och några vänner ute och vandrade på Norrmälarstrand på kvällen. Lite längre fram ser jag en äldre man stå och tala med ett par om kärleken. Bakom honom står ett tält, öppnat lite på glimt så att man kan se stolarna, kuddarna och filtarna där inne. Framför honom finns en meny. Jag går fram och läser:

Sagoberättaren heter Victor och står längst Norrmälarstrand då och då under sommaren för att berätta sina kärlekssagor: ”Men jag är inte här imorgon” säger han ”Så ni bör passa på nu”. Paret framför honom ser lite skeptiska ut, men ler mot honom. Jag försöker övertala dem att gå in och lyssna på en saga. De skrattar lätt att tittar på varandra. Jag vandrar iväg till mina vänner som har ställt sig på avstånd och tittar på mig. Jag frågar om de inte vill lyssna på en saga med mig, men de skrattar bara och säger att vi ska gå vidare. Nästa gång jag ser Victor och hans kärlekstält uppställt längst det vackra promenadstråket vid Norrmälarstrand kommer jag att stanna till, ge honom tre guldtior, vandra in i det lilla tältet och sätta mig på en av kuddarna, och lyssna. För vuxna människors själar.

Fina älskade bloggläsare- som det ser ut just nu finns jag på allt för många ställen ute på det stora vida Internet. Och jag har varken tid eller kraft att skriva fyndiga, rolig inlägg överallt. Tyvärr blir det mitt älskade livsalster (smått överdriver) "Fågel, Fisk eller Mittemellan" som måste bli min uppoffrning. Därför tar jag en paus från den här sidan på obestämd tid (även om ett eller annat inlägg säkerligen kommer att dyka upp). Men mig blir ni inte av med så lätt... Oroa er inte!

Ni finner mig:

http://gatumusikanterna.se - Jag och Josefin satsar stenhårt på projektet och ska som nämnt tidigare annordna ett SM för Gatumusikanter i Mariefred den 14e augusti. Följ oss på projektets resa!

http://mediesverige.se - Jag har börjat blogga på sajten Mediesverige.se. En sida som har som vision att bli Sveriges största mötesplats för människor i mediebranschen. Sidan lanseras först om några veckor, men mina blogginlägg kan ni läsa redan nu.

http://twitter.com/mediesverige - Jag ansvarar för Mediesveriges sociala medier, så ständiga uppdateringar får ni här.

http://twitter.com/gatumusikantern - Och även Gatumusikanterna finns på Twitter där vi sprider ordet om den stora sommarfestivalen.

Ni behöver alltså inte oroa er om att bli av med mig - jag finns fortfarande överallt!! Vi ses i en annan del av webben...

Först köpte jag, Linnea och Isabelle varsin kastanjeklubba. Ni vet en sådan där som man alltid fick av mamma när man var liten. Brun, söt och sockertäckt till max. Det smakade nostalgiskt underbart. Dessutom var godisbutiken en sådan som man blir glad av bara man går in i den. Jag låter bilden tala för sig själv. Sen satte vi oss på Hötorgstrappan i solen. Jag var tvungen att bättra på mitt nagellack inför jobbet ikväll. När vi satt där och jag slarvigt kladdade på den röda färgen knackade en äldre man mig på axeln.

-Kan du måla mitt lillfinger, frågade han.

Självklart hjäpte jag till och målade lillfingernageln skimrande röd. Han log ett tandlöst leende och sen fortsatte vi njuta av solen. Kan man hjälpa att vara annat än glad i en sådan situation?

Idag var jag på årets första picknik. PICKNICK. Ordet låter så underbart att jag bara hoppar av glädje inombords. Vi hade med oss allt som hör picknickar till: filtar, kaffetermos, pastasallad, kakor och baguett med dipp. Dessutom fick vi besök av en mycket fin liten hund som ägdes av en stilig ung man. "Han försöker köra hundtricket" konstaterade vi när han lät hunden sitta kvar på vår filt i några minuter medan han stod på avstånd och tittade på. Nu brinner det om kinderna, men det är det värt. Sol, sol, Josefin, Linnea och Vasaparken. En underbar mix!

Jag tycker att det är väldigt demokratiskt att vem som helst har möjlighet att dela med sig av nästan vad som helst över Internet. Det är inte längre bara de stora mediejättarna som kan synas, tycka, tänka och styra vad vi ska och inte ska uppmärksamma. Nej, vem som helst har möjlighet att vara sin egen journalist genom att blogga, twittra eller tycka till i olika sociala medier och diskussionsforum.

Däremot är det lite läskigt när man tänker efter... Hur ofta har man själv hamnat på bilder på nätet utan att känna till det? Det är lite som mannen på Turkisk Yogurt förpackningen som visade sig vara Grek eller som Homer Simpson som är frontfigur för ett flingmärke i Japan.

Min "andra lillebror" Niklas fann sig själv på en fotolog här om dagen med titeln: "Gillar man inte SL's stolar får man ta med sin egen!" I själva verket håller han på och flyttar och skulle transportera stolen till sitt nya hem. Men han är inte ledsen för den marknadsföringen:
-Fuck SL, säger han till mig när han visar upp bilden.

Jag är en riktig Kungsholmsbo. Därför är det inte konstigt att jag känner mig lite vilsen på Södermalm emellanåt. Min kära bror å andra sidan- jag är förvånad över att han inte har bott på Södermalm hela sitt liv. Det liksom bara skriker Söder om honom. Därför har han, som så många av mina klasskompisar, alltid talat varmt om Morfar Ginko. "Vem är det?" är en fråga som jag som Kungsholmsbo gärna ställer. Det handlar inte om ett vem. Det handlar om ett vad. Morfar Ginko är en gigantisk bar, eller enligt deras egna beteckning "Nöjespalats & Champangeria", som ligger precis vid Mariatorget. Här kan du dricka god öl, spela pingis, dansa loss eller virra bort dig i oändliga underjordiska tunnlar och små utrymmen. Det enda jag kunde tänka i fredags när jag för första gången satte min fot i lokalen var "Tar det aldrig slut?". Nej, det roliga tar nog aldrig slut när man är på besök hos Morfar Ginko.

Chokladfestival i all ära, men om det finns något som jag älskar mest i godisväg så är det lakrits. Sött, salt, hårt, mjukt. För min del är det alltså ett måste att gå på Lakritsfestivalen den 24-25e april på Hotel Nortull i Vasastan. På hemsidan fick jag även nys om butiken Lakritsroten som ligger på Odengatan 15. En butik som har över 300 sorter söt- och saltlakrits. Det är inte svårt att lista ut var jag ska köpa mitt lördagsgodis i veckan...

I januari inledde jag och Josefin projektet Gatumusikanterna. Ett projekt där vi under tio veckor skulle vara gatumusikanter på Stockholms gator för att få en inblick i hur man som gatumusikant blir bemött av sin omgivning och om det går att tjäna pengar på arbetet. Vi fick många glada leenden och ett och annat hejande rop från människorna som gick förbi oss där vi stod och sjöng vid Björns Trädgård, Västerlånggatan och i Kungsträdgården.Totalt tjänade vi in 86 kronor under projektets gång, alltså ingen förmögenhet. Men projektet är inte slut än...

Imorgon ska Gatumusikanterna iväg på sin första affärsresa. Vi ska diskutera möjligheten att starta upp en stor musikfestival i sommar i en näraliggande stad. Tåget går från centralen vid nio-tiden. Nu gäller det!

Ibland kan övertydlighet vara väldigt väldigt komisk. Alltså var jag tvungen att fota denna varningsskylt från vår hyttoalet på Galaxy-kryssningen igår. Men det är klart- det hör väl till "kryssningskulturen" att hinka i sig alkohol och då kan det kanske vara svårt att tänka logiskt? (vad det nu säger om svenskar)

Väl ombord fick vi reda på att Magnus Carlsson från Barbados och Alcazar skulle uppträda. Det blev "Kom Hem" och det blev "Physical". Ytterligare att skäl att le när man hör Magnus sjunga Physical: I'm here to tell you that I'm fleeting like a butterfly. Vi firade gläjen med kexchoklad och chips!

Men bäst av allt var att spendera tid med fina Johan och fina Björn. (Även om toalettskylten och låttexten i sig är ganska svårslagna underhållningsmoment)

-Jakob Hellman ska uppträda i sommar! skrev Josefin till mig för några veckor sedan.

När jag hör Vara Vänner och Hon har ett Sätt (här från Nyhetsmorgon 2010) kan jag inte annat än att le. Jakob Hellman är så charmig att man inte kan annat än att falla pladask för honom. Låtarna och albumet "...och stora havet" kom 1989. Alltså över 20 år sedan. Men nu erbjuds svenskarna möjlighet att uppleva 80-talet på nytt:

Festivalen Forever Young kommer under sommaren att resa runt till sex olika städer med artister som Jakob Hellman och Alphaville i spetsen. Bland annat kommer den att landa i Gävle den 20/8. Jag har aldrig varit på festival och jag har aldrig varit i Gävle. Men för Josefin och Jakob är jag beredd att göra det mesta.

Artikeln i Aftonbladet för mig att undra:

Vi känner nog alla igen den vithåriga mannen från Turkisk Yogurt förpackningen. Jag har själv sett honom titta på mig flera gånger när jag öppnat upp kylskåpsdörren här hemma (trots att han själv inte har någon aning om att han sitter fastklistrad på någon yogurtförpackning i ett svenskt kylskåp). En härlig medelhavsbild som för tankarna till värme, autentiska Turkiet och ja, god svalkande yogurt. MEN mannen bör inte få oss att tänka på Turkiet, han kommer ju ifrån Grekland...

– Vi blev väldigt förvånade, säger Tomas Axelsson på Lindahls Mejeri. Merjeriet bakom produkten.

Tydligen har den grekiska mannen utan egen vetskap stått modell för de turkiska produkterna i Sverige under de senaste åtta åren. Han antar själv att bilden kommer från en turist som fotat honom för privat bruk och sedan sålt vidare bilden. Då kan man ju fråga sig- om jag någonsin har fastnat på en turistbild, kan det vara som så att jag finns på matförpackningar i någon annan del av världen? Och hur skulle jag egentligen reagera om jag hittade mig själv på en hylla i Marrocko med orden "Norska fiskpinnar" bredvid mig?

Hela mitt liv har jag spenderat somrarna i Trosa. En underbar liten hamnstad i Södermannaland, bara en timmas bilväg från Stockholm. Farmor och Farfar skaffade landställe strax utanför staden redan på 60-talet. Därför var det ingen större överraskning att pappa kände att även vår familj skulle ha ett landställe i trakterna- i underbara Källvik som ligger 20 minuter med båt därifrån. Trots att jag spenderat oändliga många dagar promenerande längst Trosahamn, ätandes glass nere vid hamnbodarna eller köpandes godis och leksaker som barn på Albins har jag aldrig besökt Trosa Marknad. Trosa Marknad är ett gigantiskt loppis som besöks av mellan 10- 15 tusen människor varje år. Det är runt 300 stånd med alla möjliga skatter som bara finns att finna på loppisar. I år äger marknaden rum lördagen den 14e juni. Jag ska göra mitt allra bästa för att ta mig dit då!

Trosa är en sommarstad som precis börjar vakna till liv. Så här såg det ut i helgen: