Korridorsfest.
Alla student umgås på korridorsfester. Men inte jag. Kanske för att jag bor i Stockholm. Kanske för att ingen jag känner bor i en korridor. Men. Någon som Mica känner bor i korridor. Helena. Och därför fick jag följa med på en av dessa omtalade korridorsfester i fredags. 
Det känns skönt att äntligen ha fått uppleva att vara riktig student. Det kändes på tiden så här i början av mitt tredje studieår. Jag vet inte om jag själv skulle kunna bo i en korridor under en hel studieperiod. Det känns som att fest skulle lyckas bli ett allt för vanligt vardagsinslag, och det kan ju aldrig vara bra att ha för mycket av det goda. Men det är roligt att komma dit och skåda fenomenet som i ett tittskåp. Bara observera människorna, musiken och den ljumna gräddtårtan med ferraribilar som stått framme i några timmar. Att smaka en ferraribil som blivit lite blöt och mjuk. Stå och tugga på den samtidigt som folket dansar till Summer och '69. Jag förstår varför Mica tycker om det.
