Nostalgi
Så står man plötsligt där igen, 8 månader senare, men ändå känns det som om det var i förra veckan. Det doftar av cigarettrök och jäsande bulldeg. Man ser bortglömda smulor ligga och spöka i varje vrå och hör radions festliga dunkande i bakgrunden. På med en svart- och vit-rutig skjorta och ens bredaste leende- sen är det bara att med beslutsamma steg ta sig ut till folket och än en gång ta på sig rollen som deras betjänt.
Det är precis som vanligt: ibland kommer det tusen människor på en gång, ibland kommer ingen alls och man börjar nästan ru.u.u.t.t.n.a bort för att tiden går så l.å.å.å.ngsamt. Men stammisar kände igen mig, och jag kände igen dem. Kolabullarna smakade lika gott som alltid och cappucinon slank ner fint medan klockan sakta tickade mot stängning.
Men det här var bara en kväll. En nostalgisk afton. Ett smakprov på det jag hade men valde att lämna bakom mig. Och när jag stod där och bakade samma gamla muffins och sopade upp skräp som folk alltid lyckas tappa överallt så kändes det riktigt bra att veta att det här var sista gången.
Men doften av nybakta bullar när man stiger in i affären är svårt att få nog av. Bara jag inte behöver vara den som "bakar" dem...
Det är precis som vanligt: ibland kommer det tusen människor på en gång, ibland kommer ingen alls och man börjar nästan ru.u.u.t.t.n.a bort för att tiden går så l.å.å.å.ngsamt. Men stammisar kände igen mig, och jag kände igen dem. Kolabullarna smakade lika gott som alltid och cappucinon slank ner fint medan klockan sakta tickade mot stängning.
Men det här var bara en kväll. En nostalgisk afton. Ett smakprov på det jag hade men valde att lämna bakom mig. Och när jag stod där och bakade samma gamla muffins och sopade upp skräp som folk alltid lyckas tappa överallt så kändes det riktigt bra att veta att det här var sista gången.
Kommentarer
Trackback
