Total Ångest
Det är helt otroligt jobbigt att arbeta med ett "sälj-jobb" enligt min mening. Det är något inom mig som tar emot och istället för att vara glad, positiv och framåt så är jag snarare skakig och rädd. Men varför? Min första erfarenhet av säljjobb var på Nordic Fundraising. Och det minns vi alla hur underbart det var, inte sant? Jag minns hur man satt i skolan och hade ont i magen hela dagen för att man visste att man skulle åka och vara telefonförsäljare på Eriksbergsgatan samma kväll i fyra timmar. Även om vi åkte dit i samlad trupp och satt sida vid sida varje kväll så var det precis lika motigt varje gång man slog ett nummer och hjärtat hoppade nästan över ett slag när man hörde hur signalerna började gå fram. Egentligen var det inte så farligt när samtalet väl började. Det kunde rent utav vara relativt trevligt. Men den där känslan precis innan man satte igång, när man inte visste riktigt hur personen på andra sidan luren skulle reagera, det är något jag kan drömma mardrömmar om än...
Och det fruktansvärda med det hela är att jag hoppade på ett två-dagars uppdrag utan att riktigt veta vad det var jag tackade ja till nu i lördags samt imorgon. Mitt jobb är att dela ut och samla in enkäter från ALLA besökare på såväl Fisksätra som Saltsjöbadens bibliotek. Problemet är inte att folk på bibliotek är ovanligt elaka eller att enkäten är avskräckande lång. Nej, problemet är att jag måste vara den som går fram till dessa människor och vädjar för dem att hjälpa till och svara på frågorna. De som inte vill måste jag registrera som bortfall vilket försämrar resultatet av undersökningen. Och det är så jobbigt att små-tjaffsa med en människa och försöka övertala dem om att det faktiskt är det viktigaste i hela världen att de fyller i den här enkäten och samtidigt vara trevlig...
I lördags skakade jag konstant de tre första timmarna och stammade lite på rösten när jag gick fram till människor och presenterade mig. Just nu känner jag total ångest över att behöva göra samma sak igen. Det är samma onda klump i magen som under gymnasietiden när man visste att Nordic väntade än på kvällen. Och den här stora, onda klumpen kommer jag att bära med mig ända till bibliotekens stängningstid imorgon klockan 19:00. Total Ångest.
Urs stackars Emelie :( Jag vet ju som du själv skrev hur det känns :S Det är ju inte så konstigt att många mår dåligt av sådana jobb. Man måste ju ha förmågan att tänka bort sig själv annars känns ju varje bortfall eller misslyckat samtal som en diss mot en själv som person.
tack för medlidandet:)
Som tur är är det slut nu.... never again!
fågel vad skulle du välja. att inte ha sex på ett år eller jobba på nordic ett år!
Haha, även om sex är väldigt uppskattat av mig, så finns det inget som skulle kunna få mig att må sämre än nordic... så jag väljer att inte ha sex på ett år:)
Själv då?;)
haha, med stor sorg måste jag meddela att jag hade gjort samma val som dig! har svårt att komma på något som är värre än nordic faktiskt, trots att skorporna var goda
Fattar ej att vi klarade oss så länge... särskillt inte att vi började igen efter sommaren.. men men, det måste verkligen ha varit skorpornas förtjänst! Kommer inte på någon annan anledning..
Men jag lever hellre i celibat med dig än att drabbas av akut panik ångest varje dag i ett år!
det sjukaste är nog att ändå att jag att jag frivilligt jobbade 3 dagar/vecka trots att bara 2 var obligatoriskt..Jag skyller på min ungdom och därav bristande intelligens
Haha jag skulle ha valt samma som er ;) Angående hur vi kunde klara av att jobba på nordic så skyller jag personligen på grupptryck! :)
Kamma dig.
Vad fan ska det bli av dig om du inte ens vågar prata i telefon med folk?
Jag jobbar på Nordic fundrasing just nu och tycker att det är väldigt stressigt. När jobbade du där?
Nu såg jag detta inlägg av en slump och en månad innan du skrev det. Men jag och mina vänner (delvis de som kommenterat över) jobbade där under våren och hösten 2005.
