KamratPosten
I våras intervjuade vi Ola Lindholm, chefredaktör och ansvarig utgivare för KamratPosten, för ett projekt i skolan. Vi hade alla läst KP som yngre, inspirerats av framgångssagorna om barn i vår egen ålder, läst spännande fakta om våra idoler, och fått en första inblick om "blommor och bin" från Kropp&Knopp i tidningen. En hel-reko tidning skulle man vilja säga, något riktigt neutralt och ofarligt som föräldrar utan att oroa sig kan ge till sina barn.
Men självklart döljer det sig alltid något under ytan, självklart är inget lika bra som man önskar. Det fanns något som KP saknade, nämligen möjlighet att nå ut till alla Sveriges barn. De som läser tidningen är barn vars föräldrar själva växt upp med tidningen och för vidare traditionen generation till generation. Väldigt sällan lyckas KP nå ut till andra, vilket resulterar i att invandrare i allmänhet inte läser tidningen. Detta såg vi självklart som ett problem, i ett mångkulturellt samhälle finns det alltid fördelar i att olika medier når ut till alla olika demografiska grupper. Men när vi påpekade detta för Ola och sa att det kanske vore något att satsa på att försöka nå ut till invandrarbarn också svarade han: "det känns inte rätt att kvotera in en Ashmed" följt av: "Det här är inget problem för KP, det är ett problem för Sverige". Plötsligt verkade Ola som en mycket trångsynt person i våra ögon. Och plötsligt såg vi KamratPosten i ett nytt sken. Jag vet själv inte om jag anser att "kvotering" i sig är något positivt MEN om KamratPosten utger sig för att vara den största tidningen för barn i Sverige tycker jag att det bör vara en tidning för ALLA SVERIGES BARN. Detta är tydligen inget mål för Ola... och alltså inget mål för KP..
Surt...
Men självklart döljer det sig alltid något under ytan, självklart är inget lika bra som man önskar. Det fanns något som KP saknade, nämligen möjlighet att nå ut till alla Sveriges barn. De som läser tidningen är barn vars föräldrar själva växt upp med tidningen och för vidare traditionen generation till generation. Väldigt sällan lyckas KP nå ut till andra, vilket resulterar i att invandrare i allmänhet inte läser tidningen. Detta såg vi självklart som ett problem, i ett mångkulturellt samhälle finns det alltid fördelar i att olika medier når ut till alla olika demografiska grupper. Men när vi påpekade detta för Ola och sa att det kanske vore något att satsa på att försöka nå ut till invandrarbarn också svarade han: "det känns inte rätt att kvotera in en Ashmed" följt av: "Det här är inget problem för KP, det är ett problem för Sverige". Plötsligt verkade Ola som en mycket trångsynt person i våra ögon. Och plötsligt såg vi KamratPosten i ett nytt sken. Jag vet själv inte om jag anser att "kvotering" i sig är något positivt MEN om KamratPosten utger sig för att vara den största tidningen för barn i Sverige tycker jag att det bör vara en tidning för ALLA SVERIGES BARN. Detta är tydligen inget mål för Ola... och alltså inget mål för KP..
Surt...
Kommentarer
Trackback
