Fågel

Jag förälskade mig i Final Fantasy VIII första gången jag spelade det. Plötsligt blev det viktigaste i hela världen att sitta framför playstation och spela i timmar. Allt för att få reda på vad som skulle ske mellan Squall och Rinoa. Jag var tvungen att köpa de tillhörande actionfigurerna. Squall blev min drömkille- den tysta mystikern. När spelet kom 1999 var grafiken enorm och själva storyn olikt något annat jag stött på. Under 90-talet utvecklades min kärlek till Super Nintendo och Super Mario till en förälskelse i Playstation och Final Fantasy.

Nu listar Aftonbladet 00-talets bästa spel. Högst upp på listan ligger Halo. Final Fanstay XII hamnar på 16e plats. En plats som spelet knappt förtjänar. Jag orkade med att spela det i någon timma sen gav jag besviken upp. Charmen som finns i sjuan, åttan och nian saknas. Ett spel som däremot förtjänar sin plats på listan är Silent Hill 2, på en åttonde plats, som skrämde livet ur mig när jag som 14 åring satt och spelade det sent om nätterna med min lillebror. Jag trodde aldrig att det var möjligt för att spel att vara så läskigt. Mer än en gång hoppade jag till- det kändes som att man själv befann sig i den fruktansvärda staden och inte kunde ta sig där ifrån. Men trots omänskliga varelser och en skrämselfaktor högt över det vanliga finns det fortfarande inget som kan jämföras med min älskade Squall och hans Rinoa.