Fågel

Paradise Hotel har blivit ett beroende. På något sätt har jag lyckats se varenda avsnitt denna höst. Betyder det att jag inte har något liv? Nej. Jag har ett liv, men mina kvällar förgylls av att titta på programmet. Jag har fört diskussionen förut- människor tittar på reality TV antingen för att de själva är korkad eller för att de tycker att deltagarna är korkade och de vill känna sig smarta jämförelsevis. Jag tror snarare att det beror på att det har blivit en sådan snackis. Jag har ett gäng människor som jag flitigt diskuterar programmet med. Det kryddar konversatinerna lite. Att följa programmet blir alltså socialt för mig, inte tvärtom.

Och idag. Rami har rört om i grytan rejält. Plötsligt vet man inte vem som lurar vem. Och sen PANG. Så är Andreas ute ur leken. Jag tyckte om att ha med Andreas, jag tycker om att följa alla människor i programmet som skapar lite konflikt. Vi får se vad som händer nu när Rami och Catja bor ihop. Någonstans känns det som att det bara blir bättre och bättre för varje dag som går. Och jag och mina vänner pratar allt mer livligt om vad som händer. Att vi sitta och titta på människorna i paradiset hjälper faktiskt mig att klara av den kalla vintern.