Fågel

Annandagen är den första dagen på mellandagsrean. Vissa år har jag stått utanför butikerna tillsammans med en flock människor för att vara bland de första som får möjlighet att fynda bland alla kläder när portarna slåss upp. Det är en förtjusande känsla att strosa runt och ta i alla de vackra plaggen som plötsligt kan bli mina för halva priset. Jag har alltid fått ett rus av att fynda kläder. Men i år beslöt jag mig för att sova. Jag behövde sömnen och jag behöver inte mer kläder. Jag satt hemma och tittade på tv vid tolv tiden när det plötsligt började krypa under huden på mig. R.E.A. Ett inre kall inom mig fick mig att slänga i mig frukosten och snabbt sätta på mig ytterkläderna och ge mig ut i snöovädret. Jag drogs mot de utlovade billiga kläderna. Mitt mål var givet- Weekday. Och butiken var fylld med berg av billiga kläder. Jag kunde inte sluta le. Men jag var inte själv. Butiken var proppad med människor. Alla lika upphetsade som jag. Folk blev som gamar som ryckte i saker och plockade på sig mer än de kunde bära. Jag provade själv en hel del kläder efter att ha stått och köat till provrummet ett tag. Jag förälskade mig i två tröjor och beslöt mig för att köpa dem. Jag gick och ställde mig i kö- stolt över vad jag hittat. Och jag köade. Och köade. Jag gav tillslut upp efter att ha köat i en halvtimma utan att komma halvvägs fram till kassan. Det tog emot lite. I år fick jag känna lite av ruset, men några kläder blev det inte på Annandagen för mig. Om jag ska vara ärlig med mig själv var det nog lika bra- jag behöver egentligen ingenting.