Varifrån kommer besattheten?
Jag är medveten om att jag tjatar en hel del om Paradise Hotel. Vad är det egentligen som gör mig så besatt? Vi hade en diskussion om moral och etik i skolan i tisdags och min lärare (50-årig kvinlig filmregissör från Kroatien) sa att hon mådde dåligt av att titta på sådana "skit program" och stängde av TVen direkt. Andra i min klass instämde: "om man tittar på programmet är man inte bättre än de som skapar det". Det drogs någon slutsats om att den enda anledningen till att folk tittar på program som PH är för att det inte finns något annat att titta på på TV. Att "folk äter skiten TV-bolagen matar dem med" hette det.
Nej, jag tror inte att det är anledningen. Jag tror inte att jag enbart väljer att slå på tv6 klockan 22:00 för att jag inte kan slå på någon annan kanal. Det finns många program på TV, och om man vill bli upplyst och bildad så här de sista timmarna på veckan, då kan man faktiskt välja att titta på SVT1 eller 2, TV Fakta, Discovery eller något annat i den stilen. Men jag vill inte bli upplyst och bildad innan jag ska gå och lägga mig. Jag vill bli provocerad och underhållen. Och provokation och underhållning är något som Paradise Hotel serverar mig på ett silverfat. Jag sitter spänd framför tven och följer deltagarnas livsöden i paradiset och de gör mig aldrig besvikna. Idag kom en ny deltagare, Erika, in i programmet. Hon fick genast veta att hon var immun. Och plötsligt blev de andra tjejerna väldigt, väldigt nervösa. Och jag sitter som på nålar och bara m-å-s-t-e se nästa program också. Jag vet att jag inte är själv. Många av mina vänner kommer med spänning att följa morgondagens avsnitt när vi får veta vilket par Erika väljer att splittra. Tidningarna, Expressen och Aftonbladet, spekulerar också över intrigerna som kommer att skapas. Rubriker skrivs. Sen förstår jag att det finns andra människor som antagligen anser det idiotiskt av mig att ens bry mig. Jag är faktiskt ingen idiot, jag är bara en helt vanlig tjej som tycker om att avsluta en hektiskt vecka med ren och skär provocerande underhållning.
De flesta som sitter och rage'ar över Paradise Hotel är folk som har väldigt stort behov av att tycka att de är "bättre" än andra.
"Ja jag skulle då aldrig vara med i något sånt", hör jag ofta sägas av diverse individer i diskussioner i annan media - med den outtalade fortsättningen "för jag är en bättre människa än de är".
Pretentiöst och lika förutsägbart varje gång. >^_^<
Hmm, jo det kan nog vara vissa som känner så. Men jag tror inte att det går att säga att "de flesta" tittar på programmet av den anledningen. Men du har självklart rätt, vissa människor ser det som en status grej att säga att de är "bättre" än de personer som väljer att delta.
Smaken är som baken, helt enkelt. Jag kollade på Robinson, det var som att käka utskiten ärtpuré. Fast svenska dokusåpor är bara skit, för alla är så mesiga. Bättre med amerikanska i stil med Hells Kitchen, tycker jag. Gordon Ramsay är en cool snubbe.
Kollar också på programmet, det är fan som du säger intressant att se hur det artar sig. Riktigt härlig underhållning; man får skratta, bli redigt irriterad på idioterna och efter det kan man sätta sig och diskutera med mamma att en stor del människor faktiskt är sådär i verkligheten också, och att det inte enbart är i USA de är falska. På sätt och vis får man sig en liten psykologilektion på köpet också, så jag skulle knappast säga att man inte blir bildad. Det beror väl helt enkelt på vad man ser.
Haha jag är lite som du - men tyvärr har jag inte följt den serien - inte orkat - brist på lust :) men hade nog tänkt som du om jag kollat den.
sv: bor också i Stockholm - och den jag går till finns i Skärholmens centrum :) Det min vän är himmelriket - SKHLM ! Haha :D Älskar det centrumet - det är hemma liksom :D Vet ej varför. Stockholm är härligt på SOMMRARNA när man går ut i lite kläder och kan shoppa - springa ute mellan butikerna.
Men vintern så är det skhlm! :)
HAHAHA TOTAL digga ditt citat.
Vad roligt att jobba på sci-fi mässan :)
