Fågel

Lite oroaväckande tycker jag nästan att det är när Rachael Ray har en dejtingcoach på sitt program för att svara på kvinnors frågor om vad de gör fel när de dejtar. Inte för att jag tycker att det är något fel med dejtingcoachar- tvärtom är jag glad att jag växt upp i ett medierat samhälle där jag kan få alla svar på mina frågor utan att behöva ställa pinsamma frågor i "verkligheten". Det som stör mig är att svaret på:

"varför ringer inte killen jag tyckte jätte mycket om tillbaka?"

är:

"var bara dig själv. Om du är det så kommer han att ringa tillbaka, även om det kanske tar några dagar för att han inte vill verka för desperat"

Det jag undrar är bara... Vad kommer det sig att det inte nämndes en ända gång att HON faktiskt kunde ringa upp HONOM? Lever vi på medeltiden?

Verkligen "great dating advice" Rachael, verkligen

Jag känner att det är dags att sprida ordet om den intressantaste bloggen på webben just nu: http://mustachen.blogg.se/

Nicke är inne på sin 40e dag i mustach-odlingen. Och det går nästan att se resultat. Här är beviset på hur jobbigt det är för småpojkar att växa upp... Följ utvecklingen från dag 1!

Alfie Patten, 13, och Chantelle Steadman, 15 har blivit föräldrar till en liten tjej.

Alfie gjorde sin flickvän gravid vid 12 års ålder.

Han tyckte att det kunde vara fint med barn.

Inte för att framstå som dömande, men något klingar inte helt rätt med den här bilden när man förstår att det är barnets pappa och inte hennes storebror som pussar kärleksfullt på henne..

Läs mer på:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1466354/nybliven-pappa-och-bara-13-ar

Jag älskar när man vandrar runt på staden och ser att någon har ansträngt sig lite extra för att göra något färglatt och fint på något annars ganska tråkigt och grått. En skrattande soptunna. En instickad lyckstolpe. Ett mini stad på en postlåda. Man blir så glad att man inte kan hjälpa att le:)

Igår natt när jag stod och väntade på några vänner vid Odenplan upptäckte jag något extremt mysigt och ovanligt. En grupp människor stod precis vid tunnelbansuppgången och bjöd på kaffe, te, pannkakor, kakor och hamburgare till alla som ville ha. Själv hade jag rusat hemmifrån och inte hunnit äta mer än en macka till middag så en tallrik med nygräddade pannkakor med sylt satt inte helt fel. En sådan enkel och genom god gest som att ge folk pankakor på stan lyste upp hela min natt. Att mina vänner var en halvtimma sena blev plötsligt helt oväsentligt. Istället stod jag och pratade med dessa människor som berättade att de genom sin kyrka bedrivit den här sortens verksamhet sedan slutat av 80-talet. Extra stolt var en av de äldsta gruppmedlemarna när han pekade på ett bord som stod bredvid dem uppdukat med duk och två stolar. Han berättade att det just den här kvällen kanske var lite kallt att "boka" bordet som man vanligtvis kunde, men när de under varmare månader hade varit på Plattan var det två uteliggare som hade suttit vid bordet hela kvällen och blivit serverade pannkakor och kaffe. Han berättade att pankakorna köps från skolkök där de inte gått åt. Jag kan inte föreställa mig ett bättre sätt att nyttja skolmat som annars skulle slängas bort.

Som sagt- något så enkelt som uppskattas så mycket. Det värmde verkligen upp hela min kväll!