Spöket
En ensam själ beträder Starbars tomma dansgolv tidigt en kall lördag kväll. Han rör sig i takt med musiken, tittar som besat runt i rummet och bara ler. Han ler och dansar som man gör när man står själv hemma framför spegeln och lyssnar på sin favorit låt medan man klär på sig. Så som man dansar när man vet att ingen annan ser. Men vi ser alla. Vi ser hur han fylls av musiken och låter sin kropp följa varenda ton. Vem lägger märke till honom? Och vem kommer ihåg honom? Kankse är det inte så annorlunda från när man själv står framför spegeln trots allt. Och kanske ler han just för att han vet att han den här kvällen kan stå i centrum och uppmärksammas av alla, men att han imorgon kan få bli helt anonym igen. Han är som ett spöke. Något som man tänker på och beundrar på natten, kanske rent utav skrämms av. Men så fort som solens första strålar tränger sig in igenom pessienern, så är han glömd.
Kommentarer
Postat av: Betzy
O vilka sota sprokhistorier du har :D hehe
ja vet inte riktigt an anntingen kommer ja i mars eller slutet av april =/
hur e d me dej hemma da? allt bra me fredrik?
Puss puss
Postat av: Lizzy
Haha äntligen kom den! ;) Spooky!
Postat av: Lena
ÅÅh där är han ju! Kommer sent glömma the ghost of Starbar
Postat av: sandra
vafan har jag missat något? vem e de där, eller är det någon inställning på din kamera? ser ju att spöket har en riktig skugga, vilket spöken ej annars har....
Postat av: Lena
Määäh Murmel! Förstör nu inte det roliga med ditt detektiviska detaljseende!
Postat av: Emelie
nej precis sandra...! Klart att det är ett riktigt spöke:p
(som kan fångas på bild tack vare en special inställning på min kamera:))
Trackback
