Jag har sagt det förr och jag måste säga det igen

Jag har ett shoppingberoende. Kort och gott och sant. Inte för att mitt liv faller samman och alla pengar ohejdat läggs på dyra plagg. Mitt liv rasar inte samman och pengarna rusar inte iväg. Jag däremot är på ständig jakt efter de där fynden. Vare de rea-fynd, second-hand-fynd eller bara något orginal-pris-fynd. Jag är på jakt efter dem- kjolar, tröjor, linnen, skor... Listan kan göras oändlig. Och en månads shopping plagg lika så. Men jag fyndar ju. Så då är det inga problem? Om jag inte lägger mer än ca 1000- 1500 kr i månaden på kläder så gör det väl ingenting? Men det är så klart så fel. För jag får inte plats. Eller rättare sagt, mina kläder får inte plats. Inknycklade i små, trånga utrymmen bestående av lådor och gaderober trängs de. Och jag får ingen uppfattning av vad som finns där, för jag orkar inte leta runt bland alla saker. Istället köper jag nytt. Det är enklare än att varje morgon gräva i kilometer djupa högar. Och kläderna glöms bort. Och kläderna känns tråkiga. Och kläderna sitter inte så där perfekt som jag fick för mig att de gjorde när jag såg pris-lappen och stod där i provhytten och log ett gigantist leende för att jag- Emelie- hade hittat ett riktigt fynd!

Jag fyndade hursomhelst idag på lunchen. Tänk- nu har de 75% rea även på Monki! Så det blev tre linnen och en kjol för 212,50kr. Och jag lovar, när jag kommer hem, då ska jag rensa så att de inte behöver ligga gömda i överfulla lådor. Jag lovar...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Media och Journalistik