Cybersex är på riktigt
Året är 2003. Jag är 16 år gammal. Jag sitter klistrad framför datorn inne i ett chattrum sent på natten. Mamma och pappa har gått och lagt sig. En okänd kille startar en privat konversation och frågar genast ”ska vi ha lite cybersex?” Jag biter mig i underläppen någon sekund innan jag får fram ett ”Ja”. Sen sätter vi igång.
När jag frågar elever på JMK om cybersex är det några som känner igen sig. Men de flesta skakar generat på huvudet och säger ”Ja men vaddå, det var ju alltid på skämt!” Det är intressant att journalistik- och medieelever som annars pratar öppet om vårt översexualiserade samhälle plötsligt tar ett steg tillbaka. Varför skulle det vara genant att erkänna att man höll på med något sådant när man var yngre? Enligt Ungdomsmottagningen är det ju faktiskt normalt att ha sex genom Internet. Samtidigt är allt normalt enligt Ungdomsmottagningen. De talar positivt om konceptet: ”Att ha sex över nätet ger en massa möjligheter att experimentera, fantisera och träffa personer som man kanske aldrig skulle träffat annars.”
Jag blir nyfiken på hur det fungerar idag, sex år senare. Jag loggar in på en chattsida klockan tolv mitt på dagen en fredag och skriver in alias ”Nyfiken”. Innan jag kommer in i chattrummet kommer meddelandet ”Ditt namn har blivit ändrat från Nyfiken till Fjortis8101920”. Det var en väldigt spännande omdöpning tänker jag. Inom någon minut har ett tiotal killar påbörjat privata konversationer med mig. Killarna undrar om jag är kåt, om jag tycker om rollspel eller om jag kanske har webcam. Jag frågar dem varför de sitter framför datorn en solig dag. Killarna säger att de letar efter nyfikna tjejer, letar efter yngre tjejer som vill träffa dem på riktigt eller att de letar efter mig. Smickrande. Jag stänger ganska fort ner sidan.
Många jag frågar ironiserar existensen av cybersex idag. De argumenterar att det bara är på låtsas. Men uppenbarligen finns det människor som samlas mitt på dagen för att prata sex med okända personer över Internet. Jag tror inte att alla de människorna befinner sig i chattrummen på skämt. Efter fredagens chattupplevelse inser jag att det här inte är något för mig längre. Men den känslan jag fick som 16-åring när alla killar plötsligt ville ha mig, även om det enbart berodde på att jag var tjej, var enorm för mig då. Och jag har valt att bekänna det nu. Det var på riktigt.
Det här är min andra publicerade krönika i JMK:s skoltidning Femte Statsmakten. Numrets tema var Naket så jag var bara tvungen att skriva om cybersex... Jag har även skrivit en artikel om sexspalter i Veckorevyn och Moore på sida 8. Krönikan finner ni på sida 13.
När jag sexchattade som "liten" så upplevde jag det som att det var ett skämt för oss men inte för de som chattade med oss. Vi satt ju flera personer och skrattade och gjorde narr av killarna.
Men som sagt, människorna som ni pratade med tog det på allvar- alltså var det på riktigt för dem. Och jag tror inte bara att det är killar som tar det på allvar. Dessutom kan jag tänka mig att det är ännu vanligare nu när ungdomar växer upp med datorer och är konstant uppkopplade på Internet. Och jag tycker att det är så väl ett spännande fenomen som att det är bra att det existerar.
