Det är inte lätt att vara ung idag
Jag drömmer om den perfekta lägenheten. Den ska ha ett bra läge, inte vara mindre än 30kvm, gärna med en balkong, ett stort kök med sittplats för fyra personer, helkacklat badrum, sovalkov och walk-in closet. I Stockholms trakterna är det i dagsläget nästan en omöjlighet för mig som fattigt student att hitta och ha råd med.
Idag skriver Aftonbladet om en etta på 22 kvm som såldes för 3 miljoner kronor på Östermalm i torsdags- det är ett kvadratmeterpris på 136 000kr. Lägenheten hade även biytor på 15 kvm så i verkligheten är den större. Men jag blir så klart helt chokad. Hur ska jag kunna ha råd med en lägenhet för 3miljoner? Skulle CSN bidrag och lån täcka det?
Om en timma ska jag på visning på en lägenhet i söderort. En helt magisk underbar lägenhet som bara måste bli min. Jag har räknat på det här. Om jag är den enda personen på visning, lägenheten säljs till mig för utropspriset och om jag sen lever på nudlar i ett år fram till det att jag är färdigexaminerad och har ett heltidsjobb- då kan den här drömmen på verklighet. Hoppas hoppas hoppas! Annars får jag vänta tills i vår när ekonomer spår att bostadspriserna kommer att sjunka i takt med stigande räntor. Men våren känns så obeskrivligt långt bort...
Sedan så är ju många ungdomar faktiskt lite bortskämda också. Du skulle ju t.ex. kunna kolla efter den där perfekta lägenheten som du skriver om i andra bostadsområden också, varför inte Tyresö? ;) Då skulle ju oddsen öka ganska kraftigt till din fördel. Eller varför inte bli granne med Sandra? :P http://www.hemnet.se/beskrivning/555459
Jo visst drömmar man kanske för stort ibland. Men en lägenhet är samtidigt en livsinvestering, och om jag inte hittar ett objekt som jag är 100% nöjd med så kan jag ju lika gärna vänta. Hur som har du rätt i att det är enorma prisskillnader mellan olika områden- lgh bredvid sandra var super fin t.ex. och skulle kosta betydligt mer på annat läge. Men det handlar väl om att prioritera vad som är viktigast för en någonstans också. Och ett läge nära eller i stan ligger ganska högt upp för min del..:) Man kan inte ha allt, men man kan alltid ha något.
Bostadsbristen inte ett ungdomsproblem
Det är många kvällstidningsjournalister som vill göra bostads bristen till ett ungdomsproblem, tyvärr är detta så fel det kan bli, LÄs boken "Stockholm en historia i kartor och bilder av Friman & Söderström. Bostadsbristen i Stockholm är som framgår av boken något som pågått i flera hundra år.Tex i Början av industrialiseringen kunde det bo tio personer i lägenhet på 30kvm. Går man tidigare tillbaks i tiden bodde upp till fem familjer i något som bara var ett skjul. Själv var jag kräsen och fick vänta i 21 år till jag fick en lägenhet i stockholms innerstad och då ställde jag mig i kö då jag fyllde arton år som är kravet. I dag finns det i varje fall en liten gräddfil för ungdomar en sk förtur genom att man kan boka sig på det bostadsförmedlingen kallar för ungdomsbostad ( 18-26 år krav) Något som inte fanns då jag var ungdom 1988-1990. Nu är det inte så många undgdomar som får chansen till en lägenhet i denna förturs gräddfil. Men något bättre än när jag var ung. Klart att man önskar att politikerna kunde läsa på historien lite bättre och försöka arbeta fram en bättre bostadspolitik. Att lösa bostadsbristen med med marknads hyror kommer bara att göra folk mer trångbodda. Fler kommer att bo på mindre yta precis som beskrivet som ovan. Bostadsbristen är som jag ser det en effekt av urbaniseringen och den har pågått i flera hundra år och den i sin tur är något som drabbar alla generationer, Inte Bara unga, utan även vi medelålders och även de som är äldre
Jag håller absolut med dig. Det var inte min mening att få det att låta som "ett ungdomsproblem", men det är klart att det alltid är lättast att se saker ur ett eget perspektiv. Jag ställde också mig själv i stockholmsbostadskö för ungefär 5 år sedan när jag fyllde 18 år och förväntar mig inte att kunna få en lägenhet i innerstan genom dem på många många år framöver. Och att ha råd med att köpa en lgh i stan, det känns också väldigt omöjligt. Självklart har vissa det lättare än andra beroende på hur mycket hjälp de kan få av familj och så vidare, men i slutändan är det tufft för alla. Tyvärr kommer jag inte på någon galant lösning till problemet. Stockholm blir allt mer attraktivt att bo i (vi översteg ju 2 miljoner invånare i länet i somras), och alla kan inte få sina drömlägenhet på ett perfekt läge då. Särskilt inte nu när bostadsbyggandet har stått relativt stilla p.g.a. finanskrisen. Förhoppningsvis blir läget bättre om några år och politikerna kommer på en bra bostadspolitik. Och tills dess får jag kanske nöja mig med att drömma...:)
Usch, skulle aldrig ha råd att köpa en egen lägenhet. Inte ens i den lilla sketna stad där jag bor. 3 miljoner för en etta? Var får man dem pengarna från? :)
Det undrar jag med... bostadspriserna i Stockholm är helt sjuka om man jämför med resten av landet. Samtidigt är de billiga om man jämför med andra storstäder i Europa. Om man berättar om bostadspriserna i Stockholm för någon som bör i London tror de typ att det är ett skämt för att de tycker att det är jätte billigt här.
