Krig är hetare nöje än Harry Potter
Tidigare under hösten har spelet uppmärksammats i media eftersom det finns en scen där man får spela terrorist och delta i en massaker på en flygplats. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, eller? Nu sitter jag bredvid Fredrik och Robert som har suttit i timmar och stirrat sig blinda på spelet. De köpte det redan första dagen det kom ut på marknaden och sen dess har de inte kunnat sluta spela.
-Rå bra, bäst, skitbra. Grym grafik är det! Det är vidrigt bra, säger Fredrik med ögonen hårt fästa på sin TV.
-Mycket verklighetstroget, säger Robert och tittar helt trollbunden på.
-Fan, där borde jag ha kastat en granat! surar Fredrik när han precis missat chansen att döda en av de andra spelarna.
Krig är en fascinerande nöjesvara. Varför, har jag aldrig riktigt kunnat lista ut. Men hellre att människor får ut sina aggressioner över ett TV-spel än att de får det i verkliga livet. Jag är nämligen en av de personerna som inte tror att man får en vrickad verklighetsuppfattning av att spela ett spel. Men fenomenet att krig är nöje, det är väl det som jag har svårt att förstå egentligen.
Jag tänker att man borde bli påverkad på något sätt. Fast sen tänker jag igen & tänker att människor kan skilja på riktigt krig och låtsaskrig. Det sjuka är väl kanske att man måste kriga. På tv. Eller... Det måste gå att göra ett grymt tv-spel där man inte måste ha ihjäl varandra så blodet sprutar, eller är jag bara blödig?
Nej jag tror dig och vet att det går. Jag är själv TV-spelsnörd i vissa avseenden ju, men jag har aldrig fallit för något spel där "blod sprutar". Och då har jag ändå spelat många spel som går ut på att "döda" både människor och påhittade figurer. Men att återskapa krig som är så hemskt i verkligheten i ett spel och göra det till lek... Det är ju lite omoraliskt egentligen. MEN uppenbarligen säljer det ju, och i slutet av dagen är det väl främst det som räknas för TV-spelsjättarna.
