Fågel

Gamla Big Brother deltagaren Lisa Broberg skriver idag en krönika i Aftonbladet som handlar om att dokusåpor märker delagarna för livet. Hon tänker främst på Jackie, 19 år, och hur TV6 tillåtit henne att medverka i Paradise Hotel. Inför Big Brother 2002 fick alla deltagare först tala med psykolog. Lisa ifrågasätter om Paradise Hotel deltagarna fått göra det samma. Hon ställer sig frågan- är det Jackies pappa som kommer att skämmas mest efter programmet som Jackie innerligt hoppas på, eller blir det hon själv?

Mina tankar förs direkt till Brandsta City Släckers (ni vet brandmännen som ställde upp i Melodifestivalen med låten Kom och ta mej) och deras låt "15 minuter" som handlar om dokusåpekändisar och hur kändisskapet försvinner när TVn slutar sända. I låten sjunger brandmännen "snart är allting som det var förut... Dina 15 minuter är slut". Men jag tror inte att allting blir som förut för deltagarna. Särskillt inte för dem som valt att ha sex framför kameran. Vilken stämpel får man inte då av hela svenska folket? För människor är dömande.

Lisa Broberg ångrar inte att hon deltog i programmet, men är glad att människor idag inte minns henne som tjejen som visade tuttarna i TV. Det stämmer, jag minns inte Lisa, men jag var nog för ung för att förstå mig på reality TV år 2002. Men när jag hör namn som Linda, Natascha och Olinda- då poppar bara en tanke upp i mitt huvud. Och samma tanke kommer jag att ha om Jackie Ferm varje gång jag hör hennes namn: Hon hade sex i Paradise Hotel. Inte för att jag har någon åsikt om att det är rätt eller fel- jag tycker att programmet är underhållande. Men frågan är hur roligt det är att bli ihågkommen av just den anledningen i flera år framöver? Men å andra sidan, det kanske är bättre än att inte bli ihågkommen alls?

Ikväll kommer två nya deltagare tävla om en plats i paradiset. Hur långt de är villiga att gå framför kamerorna för att charma killarna får vi se ikväll 22:00 i TV6.