Fågel

Människor pratar så högt att man knappt hör musiken på Ipoden när den spelar på högsta nivån. De skrattar. Åt allt. Och står och sitter på varandra. Plötsligt blir man lätt slagen av en arm som kommer farandes genom luften. Nästa sekund är det någon som ligger och lutar sig mot en. Man kan göra det till en lek att leta antal spyor man ser på perrongerna man åker förbi. En, två, tre, kanske fyra? Och sen kan man skratta lite åt hur ostadigt alla tjejer går på sina skyhöga klackar. Jämförelsevis är jag inte så pjåkig ändå tror jag. Man kan egentligen åka runt på tunnelbanan hela natten och bara titta på människorna. Bara studera hur de beter sig och vilka de är. Uppmärksamma hur blyga de är när de sitter själva men hur högljudda de är i flock. 

Men sen kommer man i alla fall tillslut hem till sin säng där allt är lugnt och skönt och ingen okänd person ligger och lutar huvudet mot ens axel. Då känns det ganska bra att jag beslöt mig för att inte åka tunnelbana hela natten ändå. God natt världen.