Fågel

Jag kliver av bussen och börjar långsamt lunka hemmåt. Ögonen riktade mot marken för jag är trött och orkar inte möta folks blickar. Och där ligger det. Liket. Kropp och utfällda vingar från en skata. Som om den plötsligt störtat från himmelen. Både ben och huvud saknas. Och över den döda fågeln står en annan skata. Han har bitar av kött i munnen och står med klorna hårt knutna om sin döda broder. Jag tittar upp mot människorna runt omkring mig på gatan. Alla tittar med förakt och äckel i ögonen på dödsscenen på trottoarkanten. Men om vi befinner oss i tider av nöd. Kan vi inte alla bli kanibaler?