Kärleksförklaring

Utan Dig

Dagligen ligger jag död på mitt golv. Ljuset sipprar in genom en envis springa mellan gardinerna. Jag blundar hårt. Jag vill inte känna värmen. Jag förtjänar inte att uppleva sommaren. Du. Jag var yngre då. Det var i förra veckan. Jag är inte samma nu. Avståndet mellan oss gnager ända in i märgen.

Jag tog en tugga av en förbjuden frukt. Han var en äldre man. Jag var maktlös när han lovade mig världen. Jag gav honom min själ. Och så slutligen gick han ut genom min dörr och lämnade mig ensam. Jag förlorade bara dig.

I mina tankar skymtar jag dig sittandes vid bordet. Du är tyst. Du smeker katten kärleksfullt. Jag vill att du ska smeka mig. Ge mig närhet. Det finns ingen synlig skada på din kropp. Det handlar inte om hårda slag. Det handlar om svek. Men jag älskar dig. Benåda mig. Utan dig är jag som en rostig cykel fast i snön en mörk och kylig vinterdag. Jag kommer ingenstans. Men du bara sitter där och tittar ut genom fönstret. Jag ligger död på mitt golv.

(skoluppgift)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Media och Journalistik