Att bryta mot reglerna
När man var liten var det bara de "coola kidsen" som bröt mot reglerna. Någon norpade en kaka i skolkafeterian eller fuskade på ett prov. Jag var aldrig en av de coola. Nej jag var en av dem som alltid gjorde som jag blev tillsagd av mina lärare. Jag kommer ihåg i femman när jag gick i Julian Curtiss School i Greenwich och plötsligt började bli kallad för "teacher's pet" av andra barn i klassen. Jag var som en liten oskyldig docka som gjorde läxorna flitigt, alltid kom i tid till skolan och oftast fick höga resultat på proven. I USA börjar man få betyg och skriva komplicerade prov redan från första klass så jag kämpade för att få ett A i varje ämne redan som tio åring. Jag fortsatta vara flitig och följa alla regler även när jag växte upp. Båda på högstadiet och i gymnasiet var det många som betraktade mig som en pluggis. Men jag var en stolt pluggis som stod rakryggad och verkigen njöt av att känna mig duktig.
Men sen någonstans så måste man göra revolt mot sitt gamla liv. Jag har varit duktig och ordningsam sen det att jag var liten. Det är först nu som jag börjar njuta av att göra små hyss. Plötsligt blir jag som en av de coola små flickorna på lågstadiet som fnittrar åt bus som man hittar på. Men jag är äldre än dem så jag skrattar snarare högt än att jag fnittrar. Som i onsdags när vi hade pub i skolan. Vi passerade stopp-skylten och vände på en tavla i hallen. De må låta som barnsliga och tråkiga hyss, men som jag sa, jag lever om det "coola" liv jag aldrig hade som barn. Efter 22 års slit känns det faktiskt rättfärdigat att få bryta mot reglerna någon gång ibland.
Tävling på bloggen, anmäl dig gärna!
Men hyssen på gymnasiet då, med diverse uppsatta lappar? Du var väl med på dem om jag minns rätt.
"Har du en burberry-keps? Då är du varmt välkommen till Tip-top!" ;) (eller hur det nu var)
Det är ganska skönt att kunna bryta mot reglerna. Normer, regler och sociala gränser får det att klia i hela kroppen på mig.
Ska vi gå ut och busa någon gång?
(Förresten så har du en sak i min blogg)
Lizzy: Nej, jag var faktiskt inte med och satte upp lapparna även om jag ibland var bredvid er. Altl det där snacket om Reinfeldtvar er grej:)
Petter-Nicklas: Hela du bryter mot reglerna. Det tycker jag om och går gärna ut och busar med dig någon dag. Men jag har fått för mig att du bor i Skåne? (inte för att man ska ta det du säger på allt för stort allvar, du skulle lika gärna kunna på månen!)
en bild på anna och helena med texten quiero una polla por favor! haha den var bäst
kul att hitta någon till som också läser till journalist! Härligt att du börjat bryta mot reglerna, man måste göra det för att kunna känna att man lever.
