Händer drogs långsamt ner längs bilrutan i Titanic
Jag var 10 år gammal när James Camerons Titanic kom ut på bio 1997. Vi bodde i USA och jag kommer ihåg hur fascinerad jag var av att de talade lite svenska på biografen när min familj gick för att se filmen. När Jack dog grät jag tårar av blod i en timma. Jag kan inte minnas att jag någonsin blivit så djupt rörd av en film tidigare i mitt liv. Så här tretton år senare lever fortfarande filmen kvar i min vardag. Det finns ett scenorio som är så pass djupt myntat till filmen i mina tankar att det alltid för mig tillbaka till den där biografen. Scenen jag tänker på är när Jack och Rose har sex i bilen nere i lastrummet och deras händer sakta dras längs de immiga bilrutorna. Så fort jag ser ett handavtryck på immigt glas tänker jag på den scenen som James Cameron skapade. Senast idag satt jag med mina vänner på Café 60 och drack te. Det första jag sa när jag såg fönstret var "Titanic". Två timmar senare upptäckte min vän samma sak och utbrast "Nej men det ser ju ut som Titanic".
Det måste vara en mäktig känsla för James Cameron att en hel värld människor associerar handavtryck på immiga fönster till hans film. Det säger en del om hur mycket några av våra vardagsobservationer kopplas till det vi ser i filmvärlden.
sv: Vi kommer att åka till Egypten.
Ja precis, det håller jag med dig om :)
