Fågel

På Odengatan ligger en lägenhet med utsikt över Vasaparken. En lägenhet på tredje våningen på tre rum och kök med balkong. I ett träd precis utanför brukar en duva lägga ägg varje vår. Min mormor brukar sitta på balkongen och titta på fågelungarna när de kläcks i takt med att trädet fylls av gröna löv. Men det finns en hemlighet hemma hos min mormor, ett hus i ett hus. Ett dockskåp. När jag var liten brukade jag föreställa mig att dockorna blev levande på natten. Att de levde ett eget liv där inne, dansade, pratade och satt och åt med varandra. Mormor satte sig alltid på golvet bredvid mig och berättade om alla dockor, möbler, tavlor och leksaker som hon hittat och placerat där inne. Hur hon ropat in dem på auktion eller hittat dem i en antikvitetsbutik på någon bakgata i stan. Jag var helt fascinerad av berättelserna. När hon talade om att många saker i dockskåpet var över hundra år gamla tänkte jag att dockskåpet funnits sedan jordens skapelse. När man är liten är hundra år en evighet. Idag när jag var hemma hos mormor satt jag länge och studerade dockskåpet. Jag är fortfarande lika fascinerad som när jag var liten. En del av mig tror fortfarande att dockorna blir levande på natten.