Kom ketchup så går vi

-Hela bibeln kan sammanfattas i en mening: Kom ketchup så går vi, säger Jonas Gardell där han står uppe på scen på Folkoperan på Södermalm i Stockholm. Det är andra dagen han kör föreställningen "Trafikplats Glädjen", en föreställning där han plötsligt framstår som lite mognare än tidigare. Lokalen är proppfylld av medelålders människor och en och annan ungdom. Vi sitter på tredje raden, precis i mitten, och kan därifrån tydligt se hur spott flyger ur hans mun när han står längst fram på scen och terroriserar gästerna på första raden.

Första gången jag såg Jonas Gardell var under föreställningen "Väckelsemöte" 2004. Jag var nyss fyllda 17 år och hade aldrig skrattat så mycket i mitt liv. Gardells skämt om falukorvar som åkte ut och in, ut och in ur ugnen till korvvätskan åkte ut fick tårarna att rinna. Pappa och mamma har många gånger berättat för mig att de aldrig sett mig så glad eller skratta så mycket. Han hade vunnit mitt ungdomshjärta. Jag hade föreställningens affisch på mitt flickrum i år därefter. Han var det första jag såg på morgnarna när jag vaknade upp. Tre år senare var jag och såg föreställningen "Tillfällig gäst i ditt liv" på Circus. Samma charm och samma humor. Jag skrattade minst lika högt som första gången och fascinerades över hur någon kunde hålla igång med den energin i 1,5 timma på scen. 

Igår var det en mognare Jonas Gardell som gled in på scen. En Gardell som inte längre kände behovet av att vara hyseriskt rolig hela tiden. Föreställning blandade humor och sorg på ett mästerligt sätt. Till skillnad från de två tidigare föreställningarna grät jag inte längre av skratt. Detta trots att vitsar om korvar kom upp flera gånger. Publiken fick lära känna Jonas som en ung man som inte blev bjuden på hippor och aldrig fick dansa tryckare, med undantag från en gång. En ung kort man med talfel som drömde om "The happiest place on earth". Vi fick höra vad som hände under hans föräldrars skillsmässa och få en inblick i hans liv med Mark. Hur Mark varje natt innan han gick och la sig tog av sig linserna och plötsligt såg Jonas som världens sexigaste man. "Grrr". Från att ena sekunden sitta i total tystnad till att andra stunden skratta högt. Han lekte med publikens känslor.

Jonas Gardell förblir en av mina största idoler. En man som bjuder på sig själv med sådan energi att jag aldrig skådat något liknande. En man som klär av sig på scen och skakar på gubbfettet. Hur kan han då inte få en permanent plats i mitt hjärta? Ja Jonas, du får chans på mig!




Läs fler recensioner:
Svd: "Predikan om att leva livet"
Aftonbladet: "Mästare på att möta publiken"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Media och Journalistik