Am I right side up or upside down, and is this real, or am I dreaming?
Den mest fulländade kvällen av mitt liv. Jag har varit på många konserter genom åren. Jag har sett stora artister som U2, Metallica, Oasis, Iron Maiden, Gyllene Tider, Death Cab for Cuties och Sarah McLachlan för att nämna några. Men det finns ingenting som kan jämföras med det jag upplevde ikväll. Det finns ingenting som ens kommer i närheten.
Dave Matthews Band är ett av de största livebanden i USA. I Sverige är de relativt okända. Gruppen bildades 1991 och har sedan dess spelat sin egna musik som måste falla in under genern rockjazz. Det som är så härligt med DMB är att de låter så annorlunda på skiva och live. De vågar improvisera och leka uppe på scen. Man vet aldrig exakt vad som kommer att ske. Jag tror inte att de själva vet det.
Spelningen varade i över två timmar. Den första timman stod jag nästan allra allra längst fram, försökte trycka mig några ytterligare cm längre fram ändå, och hoppade och sjöng med till Crush och Big Eyed Fish. Runt mig var enligt min tolkning nya fans som upptäckt bandet sedan senaste skivan Big Whisky & The Gro Grux King släpptes i Sverige. Under den andra timman letade jag mig bakåt till mina fina föräldrar som stod i lite luftigare regioner. Där stod jag och mamma och dansade som tokar. När Dave Matthwes och Tim Reynolds kom tillbaka för extranumrerna och de första akorden i Sister började spelas trodde jag att jag skulle dö. Den är så vacker. Och All along the watchtower som slutnummer var det mäktigaste jag har upplevt.
Sen måste tilläggas att Crush är den bästa livelåt som gjorts. Ikväll varade den säkerligen i 15 minuter. Jag kan bara dra en slutsats. Har man inte sett Dave Matthews Band live, då har man aldrig varit på en konsert.
