Den mest fulländade kvällen av mitt liv får bottenbetyg?
Jag har svårt för musikrecensenter. Hur är det möjligt att den bästa konserten jag varit på i mitt liv bara fick en etta och en tvåa? EN ETTA?!
Håkan Steen skriver för Aftonbladet: Men för någon fostrad i pop blir det alldeles för många tålamodsprövande tiominuterssjok frijazzfunkig saxofon på vägen dit.
Anders Dahlblom ger konserten en etta och skriver i Expressen: Det märks att de brukar spela för festivalpublik hemma i staterna, för ljudbilden är konstant omotiverat köttig.
Igår hyllade jag sponaniteten och improvisationen uppe på scen. Den skickliga gitarristen Tim Reynolds battlar med violinisten Boyd Tinsley samtidigt som Dave Matthews sjunger så att det ekar i hela lokalen. Blandningen av rock och jazz, trumpeter, trummor och violin smälter samman till en perfekt orkester av ljud där jag står längst fram och hoppar. Jag fylls av lycka. Ja, en lycka som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. För musiken betyder så mycket för mig. Och det känns att bandet lägger ner hela sin själ i det som de gör. Det går inte att stå stilla, det går inte att vara tysta. Jag sjunger så högt att jag tappar rösten, rörs nästan till tårar när Sister börjar spelas och känner hur mitt hjärta stannar när Along the Watchtower strömmar ut i den svettiga basketlokalen i Fryshuset. Det är så mäktigt att jag saknar ord.
Min enda slutsats är att Aftonbladet och Expressen inte är redo för riktigt bra musik. Men det var väntat. Det enda jag kan säga är- har man inte varit på en Dave Matthews Band konsert, då har man aldrig upplevt livemusik på riktigt. 
"Min enda slutsats är att Aftonbladet och Expressen inte är redo för riktigt bra musik. Men det var väntat. Det enda jag kan säga är- har man inte varit på en Dave Matthews Band konsert, då har man aldrig upplevt livemusik på riktigt."
Så sant! Bra skrivet! Kul läsning, och framförallt kul att vi ändå är ett par st här i Sverige som faktiskt förstår hur bra Dave Matthews Band är! Vi var ju där! Det vi fick uppleva talar sitt tydliga språk. Jag ser det lite som ett mirakel, att de överhuvudtaget spelar i vårat land.
Sen vad dessa ohyggligt tråkiga recensenter skriver får vi egentligen bara försöka ignorera så gott det går. De påverkar inte våran upplevelse. Vad man kan konstatera är att de måste vantrivas något hemskt med sina jobb, om de känner besvikelse efter att ha sett ett band som dmb. livebandens liveband!
"har man inte varit på en Dave Matthews Band konsert, då har man aldrig upplevt livemusik på riktigt" var det någon som sa... :)
Håller med, det var en av de bästa konserter jag upplevt och jag har sett många. Helt fantastiskt live-band. Ser dem gärna igen.
Såg DMB i Dublin för några år sedan och då upplevde jag dem inte alls som igår, igår var det helt sjukt bra och extremt underhållande. Dave verkade vara på strålade humör, jämfört med Dublin då han inte sa ett ord mellan låtarna.
Det som slår mig med recensenterna är att de inte verkar ha hört talas om DMB tidigare, för går du på en DMB-konsert kan du inte förvänta dig något annat än långa jam och solon, allt som gör låtarna mer intressanta och som dessutom skiljer dem från en vanlig album-version.
Håller med fullständigt, såg dom i Sydney 2005 och var lika lyrisk då som igår. Det har blivit lite annat sound med Tim Reynolds men ack så bra.......
Det var en fantastisk kväll och en av de absolut bästa konserter jag varit på. Att skicka Håkan Steen att recensera DMB är att skicka fel person. Han är duktig på att recensera pop. Så då kan göra det. DMB är så mycket mer, han tog sig vatten över huvudet. Hoppas han lärde sig något och fick vidgat sina vyer.
Jag njöt så mycket att jag fortfarande ryser vid blotta tanken på vad jag fått uppleva med den här konserten. Jag har väntat i 10år på att få min första liveupplevelse med dmb och det var långt bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om. Att SvD sätter sin mest erfarna kulturkritiker till verket med att recensera - och han har inte bakgrundkunnskap nog att bedömma det som fansen kommit för att se är ledsamt. Men när även DNs reporter gör detsamma så har jag bara en kommentar - PINSAMT!
Det glädjer mig att se att vi är en skara trogna fans som verkligen uppskattade magin av konserten. Jag får helt enkelt släppa att tidningarna inte kan greppa hur bra DMB är live- om man aldrig har hört musiken kanske det är svårt att förstå. Jag har sett bandet en gång tidigare, i Bryssel 2007, men måndagens uppträdande går inte att jämföra. Det kan förvisso bero på att det blir en annan upplevelse när man ser en konsert stående, men även att stämningen i Fryshuset var på topp. Samt, som du Ola säger, att Dave verkade vara på strålande humör.
Jag ser det också som lite av ett mirakel att de ens kom hit. Förhoppningsvis blir de inte avskräckta av alla recensioner utan väljer att återvända. För även om tidningarna skriver att det inte fanns några känslor på scen, måste ju bandet, precis som vi som stod i publiken och älskade dem, ha känt hur mycket vi älskade att ha dem här. Jag är åtminstone ett troget fan för livet:)
Helt rätt!!! Har sett DMB ca 15 gånger och missade tyvärr CPH spelningen och såg dem i London i år, dock var de lite "trötta" där men det kan ha varit setlistan också...men att aftonbladet och expressen inte fattar denna musik är inte helt oväntat...
