Film blir bättre på bio
Sagolikt Vackra Mia Farrow
Filmen Rosemary's Baby (1968) visas på Biograf Sture nu på söndag kl 14:00. Då kan man njuta av denna vackra varelse på storskärm. Självklart kommer jag och Lizzy att infinna oss på plats med våra Cinemateket kort i beredskap!
Min underbaraste kramgoaste Gismo
Brüno
Det har dock väckts ilskna känslor hos personer som menar att låten gör parodi av välgörenhet. När rykten börjat spridas om låten och vilka som skulle medverka i den skrev Brittiska "The Mirror" i april i år att texten: “For people of Africa who live in hell/ They will never wear Chanel” skulle vara med. Som ni kan se nedan har den repliken tagits bort vilket kanske är positivt. Jag tycker dock personligen att låten är lyckad! Och ibland behövs det väl komedi och skratt för att folk ska orka ta itu med livets svårare frågor?
I've written a song that I hope is gonna bring the world together
Put down your guns and bombs and just make love forever
(Okay then)
He's come to heal the world and make our nations calm down
I am the Austrian Jesus
He is the white Obama
(He's the white Obama)
War's just based on hate and fear Stop fighting North and South Korea
You're both basically Chinese
He's Brüno, dove of peace
Ey yo Brüno, where the bitches at?
You are Brüno, dove of peace
You are Brüno, dove of peace
(No I love black guys, I'm a chocoholic)
You are Brüno, dove of peace
I have a dream for the Third World: clean water, food and teaching
In every village and every town, a place for anal bleeching
We need to rid the world of hunger
I'm like Bono except much younger
He is only nineteen
Ich bin Brüno, dove of peace
Ey ey, he gay, he gay Okay
Just nu...
Låt den rätte komma in
Jag rördes djupt av filmen. Jag är glad att jag såg den utan några egentliga förväntningar eller kunskaper om hur den skulle vara och vad den skulle handla om. Jag skulle inte vilja kalla den en skräckfilm i den bemärkelsen, även om den är lite obehaglig ibland. Men den är ändå romantisk och varm, vilket får mig att vilja undvika att kategorisera den. Den överraskade mig eftersom den skilde sig så mycket från andra filmer jag har sett. Både handligen, filmningen och ljudet var något alldeles eget. Jag rekommenderar den varmt.
Dungeon Girl
Big Fish
Jag älskar när man ser en film och får en sådan där "Aha"-upplevelse av den. Eller när man får en riktig myskänsla som lägger sig över en som en filt som man kan krama på även långt efter filmen har slutat. När man får gråta för att det är så lyckligt men så hemskt på samma gång. Eller när man med hela sin själ önskar att man levde livet av en av karaktärerna i en film.
Filmen Big Fish (från 2003) gav mig allt det och lite till. Med en av mina absoluta favorit skådespelare i huvudrollen- Ewan McGregor- blev två timmar av mitt liv helt magiska. Alla borde se den här filmen, den är helt unik och upplyftande, blandar barnasinne och fantasi med drama och humor.
Ed Bloom: "She said that the biggest fish in the river gets that way by never being caught."
"There are some fish that cannot be caught. It's not that they're faster or stronger than other fish. They're just touched by something extra"
En film om en fader-son relation där allting egentligen kretsar runt en stor fisk.
Ed Bloom och Sandra Bloom i ett påskliljehav
EEEEE
filmen får fem E i betyg av mig
Film
De där timmarna när man sätter sig framför en film lämnar man sitt liv en liten stund. Man befinner sig inte längre i TV-soffan eller på biosalongen utan man är faktiskt där, i själva filmen, tar del av varje händelse. Magin i att kunna "förvinna" är enorm. Känslan är att leva ett annat liv. Ibland är det rentav jobbigt när filmen slutar, för då återgår allting till det normala- och känslan man får första gången man ser den där riktigt riktigt bra filmen är mycket mycket svår att återuppleva.
Så i sommar borde varje människa unna sig två timmar av El Orfanato (Barnhemmet). En av de absolut bästa filmerna jag har sett på så många många sätt. Känslan från igår kväll är något jag kommer att längta tillbaka till länge...