Headhunted?
Om jag kunde få det här jobbet,
då skulle allting plötsligt kännas så mycket lättare.
Men jag, en PR-människa? Vi får helt enkelt vänta och se..
Populärkultur
1. det är något som anses lite lägre i status än någon annan odefinierat kultur
2. det är ständigt föränderligt
Och det är detta vi nu ska plugga i fem veckor? Ett begrepp med tio sidors definition i studielitteraturen? Men vi har varit med om värre förr... Och hur kan egentligen en kurs med namnet "populärkultur" bli annat än just populär?
Min mormor
Idag fyller mormor år, och självklart har jag och Tim varit och firat henne.
Jag hittade det här gamla kortet på henne, riktigt retro. Men sådan är min mormor. Hon har det där lilla speciella över sig. Det som får henne att vara den mest unika människan på jorden. Min största inspirationskälla. Snälla låt mig vara som henne när jag fyller 83 år. Förevigt ung, förevigt lycklig.
Dungeon Girl
Bara en halvtimma kvar...
Kollektiv trängsel
Oavsett hur bra det ska vara att åka kollektivt, och oavsett hur utvecklat Stockholms lokala traffiknät påstås vara så finns det något mycket olustigt om att stå och trängas i en kokande tunnelbanesvagn tidigt på morgonen...
Abalone Dots
Igår åkte vi ut till Rindö (strax utanför Vaxholm) med båten M/S Blidösund och såg bandet Abalone Dots. Jag hade inte hört dem tidigare men rekommenderar dem varmt. En härlig blanding av country och rock på akustiska instrument med influenser från bl.a. Joni Mitchell och Dolly Parton. Allting framfört och skapat av fyra unika tjejer från Västervik.
Lyssna och njut:
http://www.myspace.com/abalonedotsmusic
Maskerad?
Holm
Just nu håller jag alla tummar för Holm i höjdhoppsfinalen.
Och det ser bra ut, riktigt bra ut. Han får det att se så enkelt ut när han flyger över ribban.
Själv har jag aldrig ens vågat testa att hoppa höjdhopp (tänk vad ont det skulle kunna göra!)
Så jag är mäktigt imponerad av hans insatts och vill så gärna så gärna att det här ska gå vägen nu!
Får vi vårat första guld idag?
Kallurs fall eller journalistikens fall?
Det här var inte en mörk dag för den svenska OS-insatsen,
det här var en mörk dag för den svenska nyhetsjournalistiken (om ni frågar mig...)
Tryck här för att läsa vad Aftonbladet har att säga.
och Expressen här - inkl citat: "Kallur i tårar efter fallet"
...men vems fel var egentligen det?
Gamla Vänner
Och även om vi alla givitvis förändrats med åren, och studentdagen nu redan tog plats för över två år sedan, så känns det alltid som att man kan finna tillbaka till varandra när man delar ett förflutet.
I natt lägger jag mig med en varm känsla som fyller hela kroppen.
Skolavslutningen i tvåan uppe på Fåfängan
Charlie the Unicorn
Som vid så många andra tillfällen fastnade jag på YouTube för att titta på alla möjliga underhållande videoklipp en långtråkig kväll hemma. Min bror visade mig plötsligt "Charlie the Unicorn" och OJ vilken genialiskt humor. Det är så tråkigt, men så otroligt otroligt roligt på samma gång.
Tyvärr så har de flesta som jag visat klippet för i efterhand inte riktigt hållt med mig... Av någon konstig anledning.
Vad anser ni?
Come with us Charlie"
"It's a land of sweets and joy, and joyness"
Kryssning snart
Men kryssningar är alltid roliga. Man pratar alltid med alla om att man ska åka iväg tillsammans. Det som är så billigt, så roligt och så lätt att arrangera.
"Vi bokar en kryssning!"
"Vi åker iväg bara vi fyra och festar gärnet!"
"Nu ska vi ladda upp med öl inför helgen"
"Vi bokar rum för 1 kr och frossar på buffen"
Men av någon anledning brukar det hela för det mesta sluta med att alla aldrig kan samtidigt, så då fortsätter man istället bara att planera... Och prata... och planera... och prata... men det blir liksom aldrig av.
Men idag blir det av! Idag ska jag få åka med Siljas nyaste båt Galaxy och avnjuta lyxigare rum, billagre dricka och en massa god mat under 24 timmar. Med lite tur kanske det till och med finns ett och annat tillfälle för en karaokelåt också? Då vore kvällen komplett. I vilket fall som är saken säker att jag imorgon (efter en väldigt låååång sovmorgon) kommer att vara stolt ägare av några flak billig öl.
En perfekt jobbansökan
Finns det egentligen ett perfekt extrajobb?
Man söker och söker efter något som kombinerar ens intressen med bra lön, perfekta arbetstider samt med jätte underbara arbetskamrater. Så många krav som måste ställas när det enda som man egentligen behöver är pengarna. Men man är liksom bortskämd, man gör inte vad som helst längre, utan man fortsätter leta tills man hittar det där "perfekta" jobbet att ha på sidan av studierna. Det som både ger pengar och goda arbetserfarenheter som kommer underlätta arbetssökandet när man väl pluggat klart. Men det är inte alltid så lätt att hitta ett jobb. Och även om man gör det så är det inte alltid så roligt när man väl börjat..
Jag har haft fem jobb under våren och inget av dem har varit riktigt hållbart, främst för att jag inte har fått jobba så mycket som jag har önskat. Men även för att jag verkligen inte trivts på andra ställen, och då fungerar det bara inte.
Men nu när hösten börjar vill jag ha något lite bättre, inte perfekt, men nästan kanske, om det går? Så det är bara att sätta sig som så många gånger förr och fundera på något fint att skriva om sig själv i ett personligt brev så att den där perfekta arbetsgivaren inser att jag är en unik person, nämligen den perfekta anställda som skulle passa perfekt på deras perfekta arbetsplats.
Frukost-Fika
Tips: Café Fix vid Fridhemsplan
Myskväll
080808
och det som används som skällsord mot Stockholmare blir plötsligt en beteckning på vår aldelles egna dag. Olika engagemang har finansierats av Stockholms borgarråd för att alla Stockholmare ska få fira idag ( i regn och rusk som det nu verkar bli ). Jag har redan nu på morgonkvisten fått ta del av firandet, SL delar nämligen ut 08-sockerkringlor på ett antal tunnelbanestationer.
Dessutom kommer det att vara uppträdanden i Kungsträdgården från 12 till midnatt, dans i Stadshuset och rockkonsert på Debaser Medis från 19-tiden fram till 3-snåret.
Men häftigast tycker jag ändå att Grönalund är som kommer att dela ut grattis livstids guldkort till alla Stockholmare som föds just idag. Då kommer man till världen och känner att man verkligen bor i The Capital av Scandinavia (som vi så tjusigt givit oss själva titeln). Och även om dessa barn bergis inte kommer att förstå sig på att uppskatta detta under de första åren av sina liv, så lovar jag att de kommer att känna sig extra speciella när de kommer upp i 7-års ålder.
Det ska bli spännande att se hur hela festivalområdet runt Stureplan utvecklas under dagen. Jag ska ta mig en titt förbi på lunchen för att få lite känn över hur det kommer att se ut mellan 23-03 inatt. Jag hoppas bara att folk vågar sig ut trots regnet, eller ännu bättre, att regnet aldrig kommer. Och även om jag inte vet hur nödvändig en Stockholmsdag egentligen är, så är det alltid roligt att se stan förvandlas till något helt annorlunda för en dag.
Läs mer om programmet på:
http://www.thecapitalofscandinavia.com/go08.php
http://www.aftonbladet.se/stockholm/article3037508.ab
Mina snuttisar
Vem är egentligen största tönten? :
Hon med bloggen?
Eller de med fula ballonghänder?
Skäms pojkar...
Men inte över mig,
utan över er själva!
Ha!
Starbar
Varje onsdag flockas vi i de urgamla lokalerna, på platsen som har blivit ett andra hem. Stället anses av många vara för sunkigt, men för oss är det ett paradis. Som att stiga in i en annan värld och sedan ställa sig upp på scen. Vi sjunger för full hals och våra toner ekar mellan väggarna, sätter permanenta spår och kommer att finns kvar för alltid. Varje onsdag har vi försökt ta oss dit de senaste tre åren. De är våran tradition, något av det absolut heligaste i våra liv. Ingen annanstans kan den där charmen återfinnas eller den där absoluta lyckan uppnås. När man ställer sig upp och tar mikrofonen i sin hand existerar ingentingen annat. Vi är de enda som finns och livet handlar bara om sången. För när vi är på Starbar så är vi stjärnor. Och vi lyser starkare än något annat på jorden. Varje onsdag. Livet ut.
Green green grass
Big Fish
Jag älskar när man ser en film och får en sådan där "Aha"-upplevelse av den. Eller när man får en riktig myskänsla som lägger sig över en som en filt som man kan krama på även långt efter filmen har slutat. När man får gråta för att det är så lyckligt men så hemskt på samma gång. Eller när man med hela sin själ önskar att man levde livet av en av karaktärerna i en film.
Filmen Big Fish (från 2003) gav mig allt det och lite till. Med en av mina absoluta favorit skådespelare i huvudrollen- Ewan McGregor- blev två timmar av mitt liv helt magiska. Alla borde se den här filmen, den är helt unik och upplyftande, blandar barnasinne och fantasi med drama och humor.
Ed Bloom: "She said that the biggest fish in the river gets that way by never being caught."
"There are some fish that cannot be caught. It's not that they're faster or stronger than other fish. They're just touched by something extra"
En film om en fader-son relation där allting egentligen kretsar runt en stor fisk.
Ed Bloom och Sandra Bloom i ett påskliljehav
EEEEE
filmen får fem E i betyg av mig
Days of Our Lives
Vissa skådespelare har varit med sedan 70-talet. Andra kommer och går, men alla tillhör samma familjer: DiMeras, Bradys, Blacks, Hortons mm. Vissa karaktärer har även "dött" och återvänt ett antal gånger. En sak är säker, folk dör väldigt sällan på riktigt i staden Salem, de antas bara döda för att återvända några år sedan.
"Like sands through the hourglass... so are the days of our lives" med de orden har varje program inletts sedan 1966 talade av en av de första karaktärerna spelad av Carey MacDonald. Skådespelaren själv dog i slutet av 90-talet men hans ord upprepas fortfarande dagligen.
Lyckad tv-show eller uttjatat koncept? Jag vet inte... På senaste tiden har jag fastnat mer och mer för programmet, trots att jag avskydde det från början. Och nu när jag känner till historian bakom den fastnar jag mer än någonsin förr:)
läs mer på: http://www.imdb.com/title/tt0058796/
Marlena Evans med Roman Brady och John Black:
1983 2002
något mirakel är det... hon verkar inte ha åldrats på 20 år..
Marlena dog i en flygolycka 1986 MEN det visade sig att hon egentligen bara legat i koma fram till 1991 när hon återvände till programmet. 2003 dog hon igen, men det visade sig kort därefter att hon i verkligheten bara förflyttats till en öde ö i väst indien tillsammans med en massa andra "döda" människor från Salem. Hon har blivit kidnappad och trott död ca fem gånger av de andra karaktärerna, samt legat i koma och använts som surregatmamma för att föda två genetiskt framtagna barn, varit besatt av djävulen men räddats av en av hennes älskare: John som tydligen var präst i sitt tidigare liv, och på samma gång är hon programmets främsta doktor.
Ännu värre är den onda karaktären Stefano DiMera som sedan 1982 dött och återvänt till programmet 10 ggr för att förstöra lugnet i staden.
Under programmets gång har 1344 karaktärer medverkat. Förhoppningsvis har inte alla deras liv varit lika komplicerade som detta.
Hjälpen kom,
Usch vad det tjuter,
Skrivkramp
-Andas Emelie,
Andas-
Du har tio dagar på dig att skapa något magiskt
http://www.vagabond.se
(om det finns någon annan där ute med samma drömmar som jag)
Dripp dropp Dripp dropp
Men på ett sätt är det ändå ganska mysigt att få sätta på sig lite höstiga kläder, stora härliga tröjor och så småningom en stickad oversize-halsduk att bara burra ner ansiktet i när man är ute och går på stan. På ett sätt känns det som att man "kan det här" med sommaren nu och att hösten som lurar bakom hörnet inte är så farlig trots allt. Få saker slår trots allt en kopp varm choklad med goda vänner på något varmt fik i början av höstkanten när löven skiftat färg och sakta börjar falla mot marken...
