Fågel

Dalí ska ha hävdat att det är vår hud snarare än vår själ som speglar oss bäst.

Dalí målade ofta stekta ägg i sina tavlor. I sin självbiografi "Salvador Dalís hemliga liv" funderade han över äggens förekomst i målningarna och knöt dem till fantasier kring att återvända till den mjuka, varma livmodern. Och vem längtar inte efter en varm och härlig livmoder en kall dag som denna?

Sleep 1937

- I sverige måste man vara helt öppen i ett förhållande och inte ha hemligheter från sin partner. Det tror jag är döden för ett förhållande, för varje människa behöver egna rum inom sig själv som ens partner inte känner till.

Mark Levengood

Jag satt och tittade på min gamla skolas hemsida och hittade en lunchmeny för september månad. Jag vill påpeka att det här är en elementary school (Kindergarten- 5an) och att det här urvalet av mat från denna och nästa vecka är representabelt för maten skolorna serverar dagligen. En lunch kostar $2.60 per dag.

"We offer the Elementary student body a large variety of well balanced, quality meals on a daily basis. " Skryter de gladligen om på hemsidan. Själv förstår jag ganska tydligt nu varför jag var lite rund som barn. Usch, något borde göras åt detta... Jag är chokad. Särskillt med tanke på att elever som är i åldrarna 5-11 år troligtvis föredrar att äta hamburgare och pizza varje dag och antagligen inte väljer en tråkig sallad..

Ja, man får ju definivt en tankeställare om vilket underbart land vårt Sverige är. Man följer två invandrare, Somaliska Ali och Iranska Masoud, på deras resa genom Sverige med svenska Louise. Från början är deras största dröm att få uppehållstillstånd och stanna i landet. Mot slutet är det enda de vill att komma härifrån. En mörk verklighet. Eller?

Se programmet på SVT PLAY

"I Ola Pehrsons konstnärskap rör vi oss med snabbhet mellan mentala representationer och tankefigurer till virituella världar och skenvärldar. Centralt är intresset för det mänskliga beteendet, vad som styr det och hur det kan manipuleras. Intresset för hur vi uppfattar verkligheten och hur denna uppfattning sedan formar rörelsemönster och beteende manifesterades redan tidigt då Ola, i början av sin kariär, konstruerade en typ av glasögon genom vilka användaren fick en rapphönas synfält."



Utställningen börjar den 2 september på Färgfabriken. Den får bli ett av mina första riktiga mål att utforska med mitt nya medlemskap i MMV.

Jag har planerat att göra det länge och idag blev det faktiskt av som del av mitt Jag ska bli mer kulturell-projekt. Jag har gått med i Moderna Museets Vänner.

Medlemskappet innebär fritt inträde till Moderna Museet, Arkitekturmuseet, Nationalmuseum, Bonniers Konsthall, Gripsholms Slottssamling, Magasin 3 Stockholm Konsthall, Färgfabriken och Erik Höglund Samlingen samt Thielska galleriet. Dessutom får man personliga inbjudningar till en rad olika aktiviteter.

Genom att vara med i MMV bidrar man till att utöka museets samlingar i en tid med låga anslag. Stödet är en förutsättning för museets tillväxt - något som jag personligen tycker låter som ett bra projekt att vara engagerad i.

Medlemskapet kostar 250 kr/ år om du är under 30 år.

Och för mig kommer detta definitivt att bli ett lockbete i min längtan efter att bli en flitig museumbesökare.

Jag kan själv klaga på att Stockholms tunnelbanenät är tråkigt, grått och skitigt. Samtidigt finns det stora skyltar vid Slussen och Fridhemsplan som jag ofta står och läser när jag väntar på tunnelbanan som talar om att Stockholms tunnelbanenät är den längsta konstutställningen i världen. Vilken konst? Jag gjorde ett projekt på Berghs för två år sedan som gick ut på att försköna Stockholms tunnelbanestationer. Särskillt S:t Eriksplan tycker jag är en väldigt dyster perrong att stå och vänta på. Till min förvåning upptäckte jag dock att SLs hemsida redan då skröt om alla konstverk som pryder varje station. Vid Hötorget finns det neonlampor i taket och Fridhemsplan är en hyllning till Carl von Linné. Lite fundersam åkte jag till stationerna och upptäckte till min stora förvåning att det stämde- konsten fanns där. Precis som den gör på nästan varenda tunnelbanestation i Stockholmsnätet. Men varför upptäcker man den inte? Varför klagar man ändå på att det är smutsigt och grått där djupt nere under marken? S:t Eriksplans perrong gjorde jag om till ett virrvarv av LPskivor, noter och musik för att hylla alla de skivbutiker som ligger i området. Hötorget hade jag velat inreda i stil med den fartfyllda marknaden över jorden. En station som jag kände och fortfarande känner håller standarden är Thorhildsplan. Där pryds väggarna av Pac Man och Super Mario figurer i 8-bitars format. Extremt charmigt!

Hur som helst visar det sig nu att det går att åka på konståkning med SL för att upptäcka och utforska de konstverk som pryder tunnelbanenäten. Allt man behöver är en giltig SL-biljett. På tisdagar visas Blå linjen med start vid Fridhemsplan, torsdagar gröna linjen och lördagar röda linjen med start vid T-Centralen. Man träffas klockan 13:30 på respektive SL-center och får åka med på den guidadeturen.

Kanske är värt ett försök så att man äntligen börjar uppskatta all den konst som faktiskt finns där nere under jorden?

Jag har länge haft som mål att ägna mig åt mer kulturella aktiviteter. Någon enstaka gång infinner jag mig på en vernissage, ett museum eller en tillfällig utställning. Vissa kvällar spenderar jag och min vän Lizzy framför gamla avsnitt av Twiligt Zone från Amerikanska 60-talet. Jag går på spelningar som min vän Leo har med sitt band Qloud Nine, försöker följa min svenska mys-idol Lasse Lindh och vara med på hans skivsläpp samtidigt som jag går på stora konserter med internationella artister, delvis U2 på Ullevi nu i sommar. Jag sjunger karaoke på Starbar vid Fridhemsplan nästan varje onsdag, vilket jag gjort under de senaste tre åren, där vi har bildat en egen liten subkultur av kareokefanatiker som träffas och hörs varje vecka. Spirituellt engagerar jag mig med spikmattan, rökelser och ett yoga pass då och då. Begreppet kultur har en vid definition, så vad jag menar med att bli mer kulturell kan även det betyda många skilda saker. Men jag vill bli mer engagerad i vad som händer i Stockholm stad, och jag vill vara del av den där gruppen människor som är med och upplever sådant som skiljer sig från resten av vardagen. Så nu sätter jag mig med ett stadigt grepp om DN På Stan som kom imorse och letar fanatiskt efter något storslaget event att uppleva redan denna vecka!

Den här helgen jobbade jag både lördag och söndag på Science-fiction mässan. En ganska annorlunda helg som bjöd på många möten med nya och lite annorlunda människor. Besökarna var uppklädda till allt från Obi Wan Kenobi, Fantomen och Indiana Jones till Iron Man, Darth Vader och Nalle Puh. De talade om dataspel som om det vore en livsnödvändighet och deras bakgrundskunskaper om de filmer vi visade var enorma. Mitt jobb var att visa en trailer för filmen "The Day the Earth Stood Stil" som har premiär den 12 december och svara på lite frågor. Besökarna ropade "Klaatu barada nikto!" som att det skulle ha någon djup innebörd för oss. Men det härliga är att det betydde mycket för dem, och för många som verkligen mindes när de såg den ursprungliga filmen från 1951 så var det viktigt att diskutera att det gjorts en remake på en gammal klassiker. Jag beundrade engagemanget hos gästerna. Särskillt de som sprang runt på mässan från 10:00 till 18:00 och  bara tittade på alla de olika samlarfigurerna som kunde inhandlas och diskuterade olika filmer med varandra. Även om jag inte riktigt är en av dem, så var det lite rolgit att för två dagar åtminstonde få spela lite av en "nörd".

Det är ganska lustigt egentligen, att den kinesiska lyckokakans små budskapslappar har börjat dyka upp på andra ställen än  i just lyckokakorna.

Här om dagen drack jag en underbart god kopp chai-te och på tepåsen stod meddelandet: "Happiness is taking things as they are"

Samma dag åt jag även en chokladgodis som mycket tydligt hade ett eget litet meddelande i sig: "Time is like a woman. Take her now or she is gone later"

Och så länge som dessa små meddalanden förblir positiva så tycker jag att de är en mysig del av vardagen. Men när meddalandet blir något negativt, som det i min sista riktiga kinesiska fortune cookie, så är det inte så himla roligt längre:
"Be careful when walking alone in the dark". Inte precis en mysig del av vardagen längre kanske..?

I dag finns det extremt många olika dieter som folk föjer, både av etiska och hälsomässiga skäl. Vegeterianer, Veganer och Frukterianer har jag hört talas om, men idag var jag och Lizzy på råvegan (raw food) knytkalas och det var något nytt för mig.

Tanken är att man inte får äta någon tillagad mat (dvs att man inte får koka, steka eller värma någonting). Kosten ska bestå utav grönsaker, frukter, nötter och frön. Att växla till enbart rå föda sägs hjälpa en att gå ner i  vikt, få mer livsenergi och bli friskare. Och visst fanns det viss charm i att smaka på de olika salladerna och gröterna som gjorts utav råa ingridienser, men trots tre tallrikar mat blev man knappt mätt. Frågan är då hur man klarar sig i 10 år (som en kille som var där hade gjort)? Jag är i grund och botten relativt öppen till att prova nya saker, men att övergå till att äta kall mat resten av livet låter som ett lite för stort steg för mig. De menar dock att om man nu blir sugen på varm mat går det bra att köra den snabbt snabbt i en matberedare vilket kan ge en värme till upp emot 40 grader. Mmm vad härligt med ljumen mat!

Nej, det här var onekligen en spännande upplevelse, men att ge upp njutningen av något så underbart som att sitta och dricka en varm kopp choklad och äta en nybakad ostsmörgås på vintern framför en varm brasa är omöjligt för mig. Och då har vi inte ens börjat nämna allt underbart som kyckling, sushi, pasta, köttgrytor, ris, godis, bullar och allt annat underbart man kan stoppa i sig. Så jag håller fast vid min egna kost där alla stekpanor, kastruller och ugnar är mer än välkomna!

Tack för en annorlunda dag i vilket fall som!

Såg denna bild på utställningen idag. Blev berörd, så jag var tvungen att dela med mig av den. Konstnären heter Nicole Tran Ba Vang och bilden är från 1963. Finns att se på en tillfällig utställning på National Museum som heter "Lura Ögat".

Regnet öser ner medan känslan av att hösten är här omfamnar var och en. En sådan dag som så lätt tvingar en att förbli hemma, gömma sig från kyla och regn. Eller en sådan dag när det faktiskt kan vara tid att ta sig ut och göra något som en solig dag inte skulle "offras" för. För min del bär det av till National Museum nu där jag ska bli lite extra kulturell medan vinden ruskar ordentligt utanför.


Mest ser jag fram emot utställningen "Lura Ögat". Något lite annorlunda att ägna sig åt istället för att titta på Söndags TVens ständiga repriser...