Qloud Nine

Jag pausar från pluggandet och ger mig av till Gamla Stan och Stampen för att se Qloud Nines fjärde konsert! De blir bara bättre och bättre och det är lika roligt att se dem varje gång. Särskilt roligt är det att få kalla sig själv för deras manager och hjälpa dem med allt administrativt vid sidan av musiken.

Jag vet att de kommer att vara grymma ikväll. Och jag vet att det här är precis vad jag behöver för att koppla bort tenta-ångesten och få möjlighet att bara njuta.

Qloud Nine på Mosebacke
Bilden är tagen från första spelningen på Mosebacke i April i år.
Läs mer och lyssna på deras musik på: http://www.myspace.com/qloudnine
(hemsidan kommer även upp snart)

Plugga och plugga

Hela den här veckan har jag spenderat med skolböckerna. Jag har läst och läst om dessa kvantitativa och kvalitativa metoder även om det är extremt tråkigt. Men man måste ju göra sådant som man egentligen tycker är ganska grått ibland också. Och imorgon är helvetet äntligen slut! För imorgon förmiddag har jag min tenta. Och så fort den är skriven så är det raka väget till systemet för att dricka i takt med lyckoruset som kommer att fylla hela min kropp- frihet!

Tårarna rinner...

...när man ser denna. Underbart fin film om ett lejon. Det går ej att lämnas orörd...

http://www.youtube.com/watch?v=adYbFQFXG0U&feature=related


Låt den rätte komma in

Det finns något alldeles magiskt över att gå på en förhandsvisning av en film. Den där känslan av att vara en av de första som får uppleva, granska och njuta av ett nytt konstverk. För om det är något man kan säga om den här filmen, så var det verkligen att det var ett konstverk. Något lite annorlunda, en kuslig känsla blandat med ett virvarr av fallande snö och dolda blodfläckar i mörkret. Den handlar om Oskar, en 12-årig utstött pojke som varje dag kämpar för att bli omtyckt, eller om inget annat åtminstonde lämnad ifred från de slag han får av sina klasskompisar. En ganska vanlig och väldigt sorglig händelse som utspelar sig dagligen i svenska skolor. Men den här filmen slutar inte i det eviga, eländiga mobbandet. När Eli flyttar in i lägenheten bredvid så får Oskar plötsligt en vän. En person att tala med och vara med, någon att känna sig omtyckt med. Men Eli är en vampyr...

Jag rördes djupt av filmen. Jag är glad att jag såg den utan några egentliga förväntningar eller kunskaper om hur den skulle vara och vad den skulle handla om. Jag skulle inte vilja kalla den en skräckfilm i den bemärkelsen, även om den är lite obehaglig ibland. Men den är ändå romantisk och varm, vilket får mig att vilja undvika att kategorisera den. Den överraskade mig eftersom den skilde sig så mycket från andra filmer jag har sett. Både handligen, filmningen och ljudet var något alldeles eget. Jag rekommenderar den varmt.

eli

Alla dessa små "fortune cookies"

Det är ganska lustigt egentligen, att den kinesiska lyckokakans små budskapslappar har börjat dyka upp på andra ställen än  i just lyckokakorna.

Här om dagen drack jag en underbart god kopp chai-te och på tepåsen stod meddelandet: "Happiness is taking things as they are"

Samma dag åt jag även en chokladgodis som mycket tydligt hade ett eget litet meddelande i sig: "Time is like a woman. Take her now or she is gone later"

Och så länge som dessa små meddalanden förblir positiva så tycker jag att de är en mysig del av vardagen. Men när meddalandet blir något negativt, som det i min sista riktiga kinesiska fortune cookie, så är det inte så himla roligt längre:
"Be careful when walking alone in the dark". Inte precis en mysig del av vardagen längre kanske..?

Raw Foodies

I dag finns det extremt många olika dieter som folk föjer, både av etiska och hälsomässiga skäl. Vegeterianer, Veganer och Frukterianer har jag hört talas om, men idag var jag och Lizzy på råvegan (raw food) knytkalas och det var något nytt för mig.

Tanken är att man inte får äta någon tillagad mat (dvs att man inte får koka, steka eller värma någonting). Kosten ska bestå utav grönsaker, frukter, nötter och frön. Att växla till enbart rå föda sägs hjälpa en att gå ner i  vikt, få mer livsenergi och bli friskare. Och visst fanns det viss charm i att smaka på de olika salladerna och gröterna som gjorts utav råa ingridienser, men trots tre tallrikar mat blev man knappt mätt. Frågan är då hur man klarar sig i 10 år (som en kille som var där hade gjort)? Jag är i grund och botten relativt öppen till att prova nya saker, men att övergå till att äta kall mat resten av livet låter som ett lite för stort steg för mig. De menar dock att om man nu blir sugen på varm mat går det bra att köra den snabbt snabbt i en matberedare vilket kan ge en värme till upp emot 40 grader. Mmm vad härligt med ljumen mat!

Nej, det här var onekligen en spännande upplevelse, men att ge upp njutningen av något så underbart som att sitta och dricka en varm kopp choklad och äta en nybakad ostsmörgås på vintern framför en varm brasa är omöjligt för mig. Och då har vi inte ens börjat nämna allt underbart som kyckling, sushi, pasta, köttgrytor, ris, godis, bullar och allt annat underbart man kan stoppa i sig. Så jag håller fast vid min egna kost där alla stekpanor, kastruller och ugnar är mer än välkomna!

Tack för en annorlunda dag i vilket fall som!

chai seed porrage
Chaifrö-gröt med granatåppelkärnor

Jag tror det börjar som en längtan,

och så en dag är allt förändrat.

Såpbubblor

Det finns en viss charm i att vara förknippad med såpbubblor och ballonger. Det finns även en charm i att ha en publik som kan varenda ord av varenda sång och dessutom känner igen sig själva i orden. Sådan var konserten denna fredag- helt underbar. Jag stod längst fram och hoppade och sjöng, och det värmde till lite extra när jag fick ögonkontakt med honom så klart. Jag lever mig in i hans sitts. Stående på scen, leende, och med en publik av leende människor vid hans fötter. Alla kan alla ord. Alla söker ögonkontakt. Alla skrattar. Alla uppskattar att de kan relatera till orden i sångerna. Och medan all denna magi skapas blåser lyckliga själar i lokalen stora skära såpbubblor som glänser något alldeles extra i strålkastarljuset och ballonger i alla regnbågens färger bollas runt.

En helt underbar konsert av min allra käraste Lasse Lindh.

Lasse Lindh

Ibland måste man bara få leka 14-årigt pop-fan och gå och lyssna på sin "idol". Ikväll spelar Lasse Lindh live på Debaser Medis vid 22:00. Självklart kommer jag stå och hoppa, sjunga med varenda ord i varenda sång som jag kan så väl. Självklart kommer jag le och skratta, dricka några öl och sen skratta ännu lite mera. För Lasse Lindh gör faktiskt grymt bra musik, och jag är faktiskt ett riktigt stort fan av honom. Laddar fullhjärtat inför en riktig indie-pop kväll!!

lasse
Läs mer på : http://www.lasselindh.se/

Från Lura Ögat

luraa


Såg denna bild på utställningen idag. Blev berörd, så jag var tvungen att dela med mig av den. Konstnären heter Nicole Tran Ba Vang och bilden är från 1963. Finns att se på en tillfällig utställning på National Museum som heter "Lura Ögat".

Lura Ögat vid regn

Regnet öser ner medan känslan av att hösten är här omfamnar var och en. En sådan dag som så lätt tvingar en att förbli hemma, gömma sig från kyla och regn. Eller en sådan dag när det faktiskt kan vara tid att ta sig ut och göra något som en solig dag inte skulle "offras" för. För min del bär det av till National Museum nu där jag ska bli lite extra kulturell medan vinden ruskar ordentligt utanför.

lura

Mest ser jag fram emot utställningen "Lura Ögat". Något lite annorlunda att ägna sig åt istället för att titta på Söndags TVens ständiga repriser...

Generation Fett

TV3 har börjat sända en dokumentär i fyra delar som handlar om det ökande fetmaproblemet i världen. Igår handlade det om världens tyngsta man, Manuel Uribe, från Mexiko. Manuel vägde år 2006 närmare 600 kg, och även om han har gått ner 180 kg sedan dess så har han fortfarande inte kunnat lämna sin säng på 7 år. Det intressanta är att det någonstans i programmet finns en misstanke om att Manuel i själva verket inte vill gå ner i vikt eftersom han idag är en världskändis och tjänar enligt honom själv över en miljon kronor om året på sin övervikt. Mexiko är ett land där över 70% av befolkningen beräknas lida av övervikt vilket innebär att Manuels viktnedgång enbart skulle göra honom till ytterligare en tjock man i landet.

Det finns sjuka ideal som kan göra människor rika. Modeller strävar fortfarande efter size zero kroppar trotts att många länder har förbjudit det. Och den extrema motsattsen är människor som Manuel som tjänar pengar på att vara livsfarligt överviktiga. Det gick ett liknande program på TV3 för några år sedan som handlade om män som övergödde sina kvinnor för att de ville ha någon att ta hand om. Om kvinnorna gick ner i vikt hotade männen med att lämna dem.
   Och det må vara fel att lägga sig i hur människor lever sina liv. Jag är i princip öppen till allt och är inte den som vardaglien höjer ögonbrynet mot sådana som inte följer de normala normerna. Men när människors livssträvan blir att se ut som något som är skadligt för dem själva blir det faktiskt dags att säga emot...

Unga flickor och pojkar som drabbas av anorexi för att försöka bli smala som stickor efter att ha kollat i allt för många modemagasin och personer som lever mitt i snabbmatsindustrin och redan från tidig ålder börjar proppa i sig onyttigheter som leder till en tidig död ses som offer. Det är samhällets fel att de har gått snett, samhällets fel att modemagasin gästas av smala kvinnor och att en McDonalds ligger runt varje hörn. Men vad tjänar man på att hela tiden skylla ifrån sig? Livet är inte alltid lätt, men det är inte lätt för någon.

I slutändan ligger ansvaret hos var och en.

 


RSS 2.0
Media och Journalistik