Gamla Vänner
Det känns alltid helt magiskt när man träffar gamla vänner, ungefär som att man färdas bakåt i tiden. Ikväll gick vi plötsligt på gymnasiet igen, träffades en vanlig skolkväll och satt och pratade om skolveckan som gått, om alla lärarare, klasskamrater och allt skvaller hit och dit. Och det är så skönt att ibland kunna djupdyka tillbaka till det förflutna och bara minnas alla gamla tider tillsammans. Att sitta och skratta åt något som hände för tre år sedan eller komma ihåg någon kommentar som någon sa första gången man träffades.
Och även om vi alla givitvis förändrats med åren, och studentdagen nu redan tog plats för över två år sedan, så känns det alltid som att man kan finna tillbaka till varandra när man delar ett förflutet.
I natt lägger jag mig med en varm känsla som fyller hela kroppen.
Skolavslutningen i tvåan uppe på Fåfängan
Kryssning snart
Ikväll bär det av på kryssning till Åbo (går det att föreställa sig något mer exklusivt?!)
Men kryssningar är alltid roliga. Man pratar alltid med alla om att man ska åka iväg tillsammans. Det som är så billigt, så roligt och så lätt att arrangera.
"Vi bokar en kryssning!"
"Vi åker iväg bara vi fyra och festar gärnet!"
"Nu ska vi ladda upp med öl inför helgen"
"Vi bokar rum för 1 kr och frossar på buffen"
Men av någon anledning brukar det hela för det mesta sluta med att alla aldrig kan samtidigt, så då fortsätter man istället bara att planera... Och prata... och planera... och prata... men det blir liksom aldrig av.
Men idag blir det av! Idag ska jag få åka med Siljas nyaste båt Galaxy och avnjuta lyxigare rum, billagre dricka och en massa god mat under 24 timmar. Med lite tur kanske det till och med finns ett och annat tillfälle för en karaokelåt också? Då vore kvällen komplett. I vilket fall som är saken säker att jag imorgon (efter en väldigt låååång sovmorgon) kommer att vara stolt ägare av några flak billig öl.
En perfekt jobbansökan
Finns det egentligen ett perfekt extrajobb?
Man söker och söker efter något som kombinerar ens intressen med bra lön, perfekta arbetstider samt med jätte underbara arbetskamrater. Så många krav som måste ställas när det enda som man egentligen behöver är pengarna. Men man är liksom bortskämd, man gör inte vad som helst längre, utan man fortsätter leta tills man hittar det där "perfekta" jobbet att ha på sidan av studierna. Det som både ger pengar och goda arbetserfarenheter som kommer underlätta arbetssökandet när man väl pluggat klart. Men det är inte alltid så lätt att hitta ett jobb. Och även om man gör det så är det inte alltid så roligt när man väl börjat..
Jag har haft fem jobb under våren och inget av dem har varit riktigt hållbart, främst för att jag inte har fått jobba så mycket som jag har önskat. Men även för att jag verkligen inte trivts på andra ställen, och då fungerar det bara inte.
Men nu när hösten börjar vill jag ha något lite bättre, inte perfekt, men nästan kanske, om det går? Så det är bara att sätta sig som så många gånger förr och fundera på något fint att skriva om sig själv i ett personligt brev så att den där perfekta arbetsgivaren inser att jag är en unik person, nämligen den perfekta anställda som skulle passa perfekt på deras perfekta arbetsplats.
Myskväll
Oj vad ovärderligt det är att ha en riktigt skön hemmakväll med sin bästa kompis en dag mitt i veckan. Laga god mat, köpa en onödigt gigantiskt stor godispåse och bara kura ner sig i soffan och prata om allt mellan himmel och jord. Till helgen åker hon iväg till Linköping i tre hela år för att studera. Det är tufft, men om det är äkta kärlek, då klarar den alla avstånd. Och våran kärlek är onekligen äkta:)
Mina snuttisar
Vem är egentligen största tönten? :
Hon med bloggen?
Eller de med fula ballonghänder?
Skäms pojkar...
Men inte över mig,
utan över er själva!
Ha!
Green green grass
Det kändes helt okey att jobba i måndags, och ännu mer okey att jobba igår när regnet bara öste. Men idag är vädret något finare och människor som jag ser gå förbi ute på gatan är något gladare. Och då blir jag något oroligare. Orolig för att det här kanske blir sista fina sommardagen? Orolig för att jag sitter fast inne på kontoret och egentligen bara vill hoppa ut genom fönstret och springa allt vad jag kan till närmaste gräsmatta, lägga mig ner på mage och kyssa marken. För gräset är så underbart så här på sommaren, alldelles grönt, mjukt och doftande av lugn. Men jag jobbar på, och får väl lova att leta rätt på en ledig gräsplätt någonstans inne i stan på lunchen helt enkelt. Om inte regnet kommer ifatt mig och himlen blivit grå igen om en halvtimma...
Hjälpen kom,
och nu är det äntligen tyst, lugnt och härligt igen! Dock ska jag sitta och jobba själv till efter fem utan lunch... Men jag ska nog kunna överleva det- pengar är ju alltid pengar. Dessutom är det ganska mysigt att sitta och plinka på datorn här inne i värmen med en god latte från Bönan samtidigt som man ser människor springa omkring där ute på gatan med stora paraplyn och huttra i regnet.
Usch vad det tjuter,
och ingenting kan man göra åt det... Det envisa ovädret gör sig till kännes även inomhus idag. Larmet går och kan inte tystas ner. På varje våningsplan tjuter det allt högre och högre. Allt man kan göra är att sitta stilla och vänta. Vänta på att hjälp ska komma...
Skrivkramp
Usch vad jobbigt det är att skriva när man "måste" skriva något bra. Som t.ex. nu när Vagabond har en stor resereportage-tävling där första priset är att bli publicerad i tidningen, vinna en resa för två till ett värde av 30 000kr samt fickpengar för 8 000kr. Det är sådana här situationer man ska ta vara på, kämpa och kämpa för att visa vad man går för. Det finns två saker jag älskar mer än något annat i världen - att skriva och att resa. Här har vi båda två på samma gång och alla mina drömmar kan gå i uppfyllelse- men... vad händer då..? Kra.a.a.aa.m.p. Finns inget att säga längre.
-Andas Emelie,
Andas-
Du har tio dagar på dig att skapa något magiskt
http://www.vagabond.se
(om det finns någon annan där ute med samma drömmar som jag)
Dripp dropp Dripp dropp
Och sen tar tillslut regnet över våran en gång så soliga och varma sommar. Den klarblå himlen är plötsligt svart och rasande; att sitta på en filt i en park och njuta ersätts av att sitta inne i sängen under täcket och gömma sig från blixtrarna som slår ner gång på gång på gång.
Men på ett sätt är det ändå ganska mysigt att få sätta på sig lite höstiga kläder, stora härliga tröjor och så småningom en stickad oversize-halsduk att bara burra ner ansiktet i när man är ute och går på stan. På ett sätt känns det som att man "kan det här" med sommaren nu och att hösten som lurar bakom hörnet inte är så farlig trots allt. Få saker slår trots allt en kopp varm choklad med goda vänner på något varmt fik i början av höstkanten när löven skiftat färg och sakta börjar falla mot marken...
Promenad
Så gick jag min sista morgonpromenad ner till jobbet på östermalm för att en sista dag njuta av stillhet. Ja, plötsligt känns detta jobb väldigt lyxigt i jämförelse med gårdagen- så njuta är faktiskt rätt ord.
När man gjort valet och lämnat något bakom sig känns det gång på gång som att man har begått ett misstag. Ångrar man sig? Eller intalar man sig bara att man ångrar sig? En välbehövd promenad till mitt gamla liv fick mig åtminstonde att inse att jag gjort rätt val. Och det har jag fått möjlighet att inse flera gånger denna vecka..
Dessutom kanske det inte är någon gigantisk livsdröm att jobba på 7-eleven resten av livet, så att mitt beslut var rätt var kanske redan ganska uppenbart:)
Nostalgi
Så står man plötsligt där igen, 8 månader senare, men ändå känns det som om det var i förra veckan. Det doftar av cigarettrök och jäsande bulldeg. Man ser bortglömda smulor ligga och spöka i varje vrå och hör radions festliga dunkande i bakgrunden. På med en svart- och vit-rutig skjorta och ens bredaste leende- sen är det bara att med beslutsamma steg ta sig ut till folket och än en gång ta på sig rollen som deras betjänt.
Det är precis som vanligt: ibland kommer det tusen människor på en gång, ibland kommer ingen alls och man börjar nästan ru.u.u.t.t.n.a bort för att tiden går så l.å.å.å.ngsamt. Men stammisar kände igen mig, och jag kände igen dem. Kolabullarna smakade lika gott som alltid och cappucinon slank ner fint medan klockan sakta tickade mot stängning.
Men det här var bara en kväll. En nostalgisk afton. Ett smakprov på det jag hade men valde att lämna bakom mig. Och när jag stod där och bakade samma gamla muffins och sopade upp skräp som folk alltid lyckas tappa överallt så kändes det riktigt bra att veta att det här var sista gången.
Men doften av nybakta bullar när man stiger in i affären är svårt att få nog av. Bara jag inte behöver vara den som "bakar" dem...
"Ledig"
Det är sommar, och på sommaren är det okey att vara ute på nätterna utan att känna ångest inför nästkommande arbetsdag och tidiga uppgång. Det blir okey eftersom alla människor i stan övergår till ett lugnt semesterlunkande och plötsligt inte ser så allvarligt på förseningar, slöhet och längre raster. Halva Stockholm är lediga, andra halvan är "lediga" de med fast de är på jobbet några timmar och får betalt för att slappa. Själv sitter jag och... slappar. Framför TVen. Och Oprah pratar om tjocka barn. Kanske man borde vara ute och springa i solen? Men nej, man måste sköta sitt jobb. Och sitta och vänta på telefonen som kanske ringer. Men, telefonen ringer aldrig. Och jag får betalat, för att sitta och titta på TV. Och vara "ledig", men ändå på jobbet, några veckor även denna sommar.
skutt skutt
I tankarna hoppar jag fortfarande studsmatta i Vasaparken mitt i natten...
Nytt nytt men ändå gammalt
När åren går och man kommer längre och längre ifrån gymnasietiden och de åren i ens liv när allting var förbestämt så känner man sig på något sätt så himla vuxen. När man tittar tillbaka skrattar man åt saker man sa, trodde och tänkte och intalar sig själv att: "jag vet så mycket bättre nu". Men förändras vi egentligen så mycket med åren? Egentligen är vi väl samma personer med likadana värderingar i grund och botten? Så även om allt känns så nytt, så tror jag nog att man ändå förblir samma gamla person.
Men lika glad är jag för det,
men gladast är nog räven!
Berg och Skogar
Sprang runt hela lördagskvällen uppe på berget i skogen och sjöng "Casper, och Jesper, och Jonathan!" följt av att leka tåg och se ett antal människor ramla omkull över rötter och stenar i mörkret. Sådant som är så enkelt, görs så sällan men ändå är så läskigt barnsligt roligt. Tänk om det alltid vore så lätt att underhålla sig själv. Då kunde man skippa att leta efter dyra lägenheter i stan och flytta in till en trädkojja i skogen! Billigt, enkelt men åååh så mysigt. Åtminstonde under sommaren...Sen antar jag att lägenhetssökande blir väldigt akut när höstlöven börjar falla och frosten lägger sig på marken under tidiga morgnar. Men det är långt kvar än... Nu ska det bara njutas av värme och lekar som om man var barn igen!
jobba jobba
Lugna lugna dagar utan alls särskillt mycket att göra på jobbet. Det blir att sitta och titta på TV, trycka på "uppdatera" på facebook var femte minut och hälla i sig latte på latte.. Men, jag jobbar i alla fall, samvetet svävar över rosa moln och pengarna rullar långsamt men säkert in på kontot i hopp om att snart kunna fara iväg på ytterligare än utlandsresa!
Ljuva ljuva sommar, ack vad glad jag ändå är att du är här!
Lugna Lördagskväll
Idag lagade jag och min käraste lasagne för första gången i mitt liv! Och tänka sig att det blev jätte gott dessutom. Jag är så van vid lasagne som är halvfabrikat och affärsköpt att jag aldrig hade kunnat föreställa mig att något så enkelt kunde vara så gott. Men det är ju så ibland, när man inte får vissa maträtter hemma under uppväxten så vänjer man sig inte. Som fisk tex, som mamma är "allergisk" mot, det är också något jag har väldigt svårt för eftersom jag aldrig har fått det hemma.
Men nu är man äldre och klokare, och nu är det dags att testa nya spännande rätter!
Men jag tror att sill på midsommar får vänta några år till...
