Fågel

... är enorm. Jag överlevde dagen. Och jag gjorde riktigt bra ifrån mig. Men nej, det här var sista gången. Det var skönt att se att jag klarade det, men den där klumpen i magen bestämmer jag mig för här och nu att aldrig tvinga mig själv att känna igen!

Det är helt otroligt jobbigt att arbeta med ett "sälj-jobb" enligt min mening. Det är något inom mig som tar emot och istället för att vara glad, positiv och framåt så är jag snarare skakig och rädd. Men varför? Min första erfarenhet av säljjobb var på Nordic Fundraising. Och det minns vi alla hur underbart det var, inte sant? Jag minns hur man satt i skolan och hade ont i magen hela dagen för att man visste att man skulle åka och vara telefonförsäljare på Eriksbergsgatan samma kväll i fyra timmar. Även om vi åkte dit i samlad trupp och satt sida vid sida varje kväll så var det precis lika motigt varje gång man slog ett nummer och hjärtat hoppade nästan över ett slag när man hörde hur signalerna började gå fram. Egentligen var det inte så farligt när samtalet väl började. Det kunde rent utav vara relativt trevligt. Men den där känslan precis innan man satte igång, när man inte visste riktigt hur personen på andra sidan luren skulle reagera, det är något jag kan drömma mardrömmar om än...

Och det fruktansvärda med det hela är att jag hoppade på ett två-dagars uppdrag utan att riktigt veta vad det var jag tackade ja till nu i lördags samt imorgon. Mitt jobb är att dela ut och samla in enkäter från ALLA besökare på såväl Fisksätra som Saltsjöbadens bibliotek. Problemet är inte att folk på bibliotek är ovanligt elaka eller att enkäten är avskräckande lång. Nej, problemet är att jag måste vara den som går fram till dessa människor och vädjar för dem att hjälpa till och svara på frågorna. De som inte vill måste jag registrera som bortfall vilket försämrar resultatet av undersökningen. Och det är så jobbigt att små-tjaffsa med en människa och försöka övertala dem om att det faktiskt är det viktigaste i hela världen att de fyller i den här enkäten och samtidigt vara trevlig...
   I lördags skakade jag konstant de tre första timmarna och stammade lite på rösten när jag gick fram till människor och presenterade mig. Just nu känner jag total ångest över att behöva göra samma sak igen. Det är samma onda klump i magen som under gymnasietiden när man visste att Nordic väntade än på kvällen. Och den här stora, onda klumpen kommer jag att bära med mig ända till bibliotekens stängningstid imorgon klockan 19:00. Total Ångest.

Gå så nära bilden med ögat som möjligt, och koncentrera dig. Rör dig långsamt bakåt utan att tappa fokus med ögonen. Om du gör detta på rätt sätt kommer du snart att se en 3-D figur.

För mer bilder sök på google, sökord: Magic Eye . Men jag varnar, man kan fastna med detta väldigt väldigt länge. Extremt fascinerande!

Ser ni vad det är?

Om jag kunde få det här jobbet,
då skulle allting plötsligt kännas så mycket lättare.
Men jag, en PR-människa? Vi får helt enkelt vänta och se..