Fågel

Det är något speciellt med människor med udda intressen. Sådana intressen som inte alla förstår sig på. När jag jobbade på Sci-Fi mässan förra året stötte jag på en massa personer som brann innerligt för Star Wars. Jag träffade Yoda (i statyform), såg människor betala 500kr för att fotas bredvid några star wars utklädda figurer och hittade star wars modellplan som såldes för flera tusen kr styck. Jag älskar att prata med människor som är lite annorlunda. Det är underbart trevliga när man kommer inte på deras intressen. På Sci-Fi mässan stod jag och pratade i timmar om Final Fantasy- min stora tv-spelspassion.

Min mormor är också en udda och underbar person som samlar på en miljon olika saker, känns det som. Hennes lägenhet är som ett museum. Det finns samlingar av nåldynor, kaffekvarnar, mässingformer och tomtar. Just tomtar står det om idag i Aftonbladet där Anita Persson från Gävle berättar att hon bor med 500 tomtar i en tvårummare.
-Jag börjar julpynta redan i november. Första advent ska allt vara på plats. Sen går jag bara och myser, berättar hon.

Och vad passande det känns att läsa detta på andra advent. Idag ska jag iväg på julmarknad i gamla stan, julhandla och sedan baka pepparkakor med finaste mamma. Inspiration att köpa en eller två tomtar idag får jag av mormor och Anita.  

Jag vill tipsa alla i hela världen att plugga språk utomlands. Hösten 2007 var jag i Barcelona och det är bland det underbaraste jag har gjort. Det har jag berättat för alla gymnasieelever nu på SACO-mässan i två dagar. Ta chansen och åk! http://spin.se

För att rött och blommor gör en glad.

För att de sa att jag inte kan vara som dem. Jag kan inte vara en gangster.

För att den looken skulle göra sig bra i TV. Ja Josefin, vi kör nästa säsong och blir kända!

För att det finns tre fel och alla är rätt.

För att julen är här när julen är på NK, och NK:s skyltfönster har någon underlig koppling till jul i Stockholm.

För att rött gör en glad, och när rött nagellack envisas med att smula sönder, då är man glad ändå.

Jag hörde någon säga att vi har haft fyra soltimmar under november månad. Det förklarar varför jag och alla människor jag mött varit ovanligt nedstämda och trötta den senaste tiden. Men idag sken solen mer än vad den gjort under hela november månad. Äntligen en blå himmel.

Idag hittade jag den finaste reflexen jag någonsin har sett. Elefanten från Fem Myror är Fler än Fyra Elefanter. Den kommer att bli prydligt placerad på min väska och skydda mig i mörkret hela vintern. Kostar 35kr på STCKHM (Stockhome).

Ginos. Allt som behövs är en massa härlig frukt. Bär, banan och kiwi förslagsvis. Lägg på en plåt. Hyvla över vit choklad och ställ in i ugnen. Efterrätten är klar när chokladen smält och börjat bli lite ljusbrun på kanterna. Servera direkt med vaniljglas. Magiskt gott! Det här avnjöt jag med Ewelina i fredags.

Så igår satte jag igång och gjorde ett armband. På senaste tiden har all min vakna tid gått åt att skriva och läsa och skriva och läsa. Och sen ritar jag så klart en och annan liten tecknad figur på alla sidor i mitt skolblock när jag tappar fokus under föreläsningar och seminierium. Men igår fick jag göra något nytt. Jag fick trä pärlor på ett snöre och hokus pokus så hade jag ett armband. Det sitter snyggt och tryggt på min vänstra arm nu.

För fem år sedan, i slutskedet av ettan på gymnasiet, så gjorde jag egna pärlhalsband hela tiden. Jag älskade att springa runt inne på Pärlshoppen i Sture Gallerian och plocka på mig pärlor och gnistrande stenar i alla regnbågens färger. Sen åkte jag till Kina och hittade en liten butik på en gigantisk marknad där de sålde pärlor. En påse som skulle gått på ca 40kr i Pärlshoppen kostade 1kr där. Jag hade hittade himmelriket. Men när jag sen kom hem från Kina hade min passion för att göra egna smycken redan dött ut. När jag plötsligt hade allt jag kunde drömma om var det inte lika roligt längre. Så pärlorna låg och samlade damm i år. Och sen igår. Igår fick jag en uppenbarelse och den lilla svarta lådan öppnades upp. Pärlorna glänste som diamanter. Och när de hittade sin plats på nyontråden blev de en skatt. Nu är jag lycklig.

Både min mamma och mormor älskar smör. Jag vet inte riktigt vad det är. Men det absolut bästa de vet i hela vida världen är att ta en ljusfralla med ett tjockt lager smör och ost på. Mormor brukar alltid säga "Det är mycket bättre än gräddbakelser". Mamma instämmer "Ja det är det godaste som finns i hela världen". Det finns egentligen ingen poäng att överraska dem med exotiska maträtter eller sötsaker. De blir absolut gladast om man går och köper färsk fralla. Det fullkomligt tindrar i deras ögon när de känner doften av nybakat bröd. Och visst är det sant att även jag har ärvt denna förtjusning för fralla med ost. Men jag har lite svårare för smöret. Det får inte bli för mycket av det goda. Om man inte är mina mamma eller mormor dvs. Då kan det aldrig blir för mycket av det goda. "Jag behöver inte äta mat till middag" säger mormor "det är mycket bättre med en ostfralla".

Ostrfrallor är vi allihopa <3

Jag hittade en gammal bild på mig och Tim i vår favoritfotölj i Älta. Man kan bli så otroligt glad över att hitta ett gammalt fotografi. Det måste vara helt underbart att som förälder ta en massa foton på sina barn och sen flera år senare titta tillbaka och säga "ååååh". Ungefär så reagerade mamma när hon såg den här bilden nu. "Åååååh"

Jag älskar fotografier. Särskillt när de är på papper. Därför försöker jag alltid att framkalla de bästa digital bilderna jag tar. Målet är så klart att de ska in i album. Men allt för ofta ligger de lösa och bara skräpar runt. En vacker dag ska jag ta tag i det här med att göra album. Det brukar pappa också säga. Det brukar farfar också säga. I förra veckan hittade jag ett berg av kartonger hemma hos farmor och farfar. Farfar skämdes lite och sa att det var foton som inte hade hittat in i album än. Ett berg. Lika så pappa. Det finns bilder överallt. Och om jag är något som min släkt. Ja, då kan det nog dröja några år (eller typ ett helt liv) innan mina foton hittar sin väg in i ett fotoalbum. Tomorrow, I'll do it tomorrow.

Livet med världens vackraste Isabelle på mysiga Café String på Bondegatan är ett väldigt bra liv.

Och med finbesök av fagra Mica kanske det till och med blev den bästa torsdagen på länge?