Det har varit torka i Paradise Hotel de senaste avsnitten, deltagarna har varit lite för snälla, underhållningsvärdet har gått på en tunn balansgång. Men idag exploderade det och plötsligt har hela programmet blivit en enda stor fyllefest. Ja en sådan där fest där alla på ett eller annat sätt gör bort sig och sen vaknar man upp dagen efter med extrem ångest. Nu börjar det nästan bli lite pinsamt att titta. Det känns som att man har kommit många deltagare för nära (vilket givetvis är lögn, men skicklig reality-TV får en att tro att man känner människor trots att man inte alls gör det). Fredrik Virtanen kallar det för förnedrings TV i  Aftonbladet idag. Men han tackar deltagarna i Paradise Hotel och de andra reality-serierna. Han tackar dem för att de gör bort sig för att underhålla oss en stund. Och sen har vi glömt dem alla imorgon. Och ja det stämmer som han säger, på ett sätt bör jag tacka Annelie, Kristoffer, Jackie, Greta och Cimon för att de anstränger sig så för min underhållnings skull. För att de vågar förnedra sig för något så vackert som att få oss att skratta, le och gråta framför tven. Den som inte är insatt i dokusåpans värd tycker antagligen att det låter patetiskt att säga så. Men det är sant- om folk inte gjorde bort sig i TV, vad skulle vi då titta på efter en tuff dag på jobbet eller i skolan? Det här orkar man titta på, man behöver inte tänka.

Snart väntar nästa parcermoni i paradiset. Underhållarna ska slå ut varandra för att finnas kvar. Vilka knep kommer de att nyttja då? Och hur många gånger kommer vi behöva sitta framför tven, titta igenom fingrarna och skämmas så att det kryper under huden på oss för att vi skäms så mycket (över dem eller över att vi tycker om att titta på dem). Det är TV idag. Det är på "riktigt" och det känns på riktigt.


(Och TV får en att drömma sig bort. Alla dessa paradisscener i Paradise Hotel och Robinsson får mig att drömma mig tillbaka till de kritvita stränder i Dominikanska Republiken. Värme och sol. Jag behöver semester. Och jag behöver titta lite mindre på TV just nu också känns det som. Men det är billigare än en resa)

Jag vet faktiskt inte om det här är på riktigt eller inte (men något säger mig att om det var helt sant så hade Aftonbladet och Expressen snappat upp på det redan). Hur som helst är det ett sevärt (?) Youtube-clip, som säkerligen snart kommer att ha setts av betydligt fler än 44000 människor. Underhållningsvärdet, med en oväntad twist på slutet, finns här. "Russia's got talent" - ska jag skratta eller gråta?

Buden varierar lite, men ungefär fyra soltimmar sägs vi Stockholmare ha fått njuta av i november månad. Idag är sista dagen, och himmelen är bekant grå. Men imorgon är det december. Och snart är det jul. Hela stan kommer att fyllas av vackra ljus som värmer upp i mörkret. Och om det dessutom kommer lite snö (chansen känns inte överdrivet stor) då kommer december månad att bli betydligt ljusare. Ja, jag är faktiskt positiv så här på måndagmorgonen denna vecka. Nu- skola!

Deltagarna i Paradise Hotel ställer gladligen upp på att guppa lite under lakanen framför kamerorna. Jackie Ferm gick hårt ut första kvällen, och det är väl inte många som har missat citatet: "Jag är så jävla kåt. Vad ska vi göra? Ska vi knulla?" Samtidigt har vi i media fått följa Jackies trasiga uppväxt och vad det har inneburit för henne att växa upp med en brottslig pappa. Hon har menat på att det var för att hämnas på honom som hon valde att ha sex i TV-rutan. I dagens avsnitt av programmet säger en av de nya killarna, Eddie, att han absolut kan tänka sig att ha sex i TV "händer det så händer det". Han har gjort dumma saker förut, men aldrig ångrat dem. Och i dagens avsnitt fick vi dessutom se en ny sexscen som snabbt flashade förbi innan avsnittet tog slut. Det var Annelie och Kristoffer som partade loss under lakanen. Det är bara att konstatera, sex gör bra TV.
- Det här kommer sluta illa, säger Annelie efter en lång kyss i sovrummet. 

Och här sitter jag framför TVen och har full koll på allt som händer i ett TV program som är extremt ytligt och iq-befriat. Men jag älskar det. Någonstans inom mig vill jag att "allt ska sluta illa". Det är otroligt underhållande att titta och jag har inte missat ett avsnitt sedan premiären för två veckor sedan. På plus sidan går jag i en klass där vi gladligen pratar om reality-TV eftersom vi studerar media och känner att det rättfärdigar vårat beteende lite. Andra vänner jag pratar med skrattar och tycker att jag är helt sjuk i huvudet som följer Paradise Hotel så slaviskt. Jag tror i och för sig att det är lite överdrivet. Jag har en teori om att de flesta tycker om att titta på lättsmält TV som handlar om så banala saker som sex, svek och spel, men att många inte vågar erkänna det eftersom det framstår som "nördigt". Jag har konstaterat det tidigare, jag är en nörd, en populärkultursnörd, och det står jag för.

Det negativa och positiva med att studera media är att man blir överdrivet medveten om hur media väljer att vinkla verkligheten. I fredags var jag med Malin och Tess på Soap bar där vi drack varsin öl. När vi satt och pratade kom det plötsligt fram en kille till oss och frågade om vi ville vara med i TV. Vi blev skeptiska, mycket skeptiska. "För vaddå?" undrade vi. "Ja, för ett program som ska gå på kanal 5 i vår som heter Hur rik vill du bli?" berättade han. Ja, nej, kanske, eller? Vi sa tillslut ja och kamerorna slöt sig upp runt omkring oss. Action. En kille kommer fram till oss, introducerar sig, frågor om vi tycker om champagne och om han och hans kompisar får sitta med oss, flickor vackra som en sommaräng. Först tvekar vi och säger nej. Kameramännen stänger av och går därifrån. Fredrik, som huvudkaraktären i ett av vårens avsnitt heter, suckar lite och säger "Fan, nu kommer de använda det här och visa hela Sverige hur jag blir dissad". Vi tyckte lite synd om honom, vi insåg att media inte bara ville vinkla oss på ett underhållande sätt utan även honom. Så vi försökte igen och sa mer eller mindre "okej, vi tycker om champagne". Med andra ord kommer vi antingena att framstå som bitchiga blondiner eller groggluder i avsnittet. Efteråt fylldes vi med lite ångest- men samtidigt är det roligt att ha medverkat i något som en liten bi-roll för att på riktigt se hur ett tv-team väljer att vinkla verkligheten. Jag kommer att få mig ett gott skratt framför tv:en i vår.  

Annars har helgen handlat om ljuvligt doftande bröd, ett biljardhak på en bakgata vid Odenplan, filodegsinbakad lax med sesamfrön och ytterligare en lägenhetsvisning som egentligen inte ens var någon visning då ja hade misstolkat datumet och det visade sig att visningen egentligen är i nästa vecka...

Jag skrev för ett tag sedan om Mikael Persbrandts affärsidé om att lansera kalsongen Frigo i Sverige. Kalsongen för män med stort paket. En kalsong som Persbrandt själv bär varje dag (ja, man kan ju dra sina egna slutsatser där). Är det julklappen att ge till pojkvännen för att boosta hans självförtroende må tro? Idag såg jag reklamen för första gången på Aftonbladets hemsida.

"Sveriges manligaste kalsonger!"

I våras blev jag och min bror anställda av ett känt bemanningsföretag för att köa för Bruce Springsteen biljetter. Vi reflekterade inte över att det lät konstigt och dessutom behövde vi extrapengarna. Vi blev tillsagda att träffas utanför NK:s vänstra ingång tidigt på morgonen för att möta chefen för uppdraget. Tio stycken stod vi fundersamma och väntade när en underlig man kom fram till oss med en stor svart portfölj. Han gav oss alla varsit kuvert med 5000 kr i kontanter. "Gå nu ner och köa. Säg inte att det är mig eller mitt företag ni jobbar för. Ni är här som privatpersoner, glöm inte det. Köp så många biljetter som ni kan". Så vi ställde oss i kö nere på plattan och väntade i en timma, låtsades att vi alla älskade Bruce Springsteen. Jag fick dåligt samvete inför de inbitna fansen som hade stått och köat hela morgonen och glatt pratade på om gamla minnen om Brucan och vad hans musik betydde för dem. Efter ett tag kom den underliga mannen tillbaka till oss med mobil i hand och ropade "Skynda, ut ur kön, ställ inga frågor". Vi blev invisade i varsin taxi som bar iväg till Pet Sounds Store på söder. Där köpte vi 6 biljetter var, gick ut ur butiken och mötte upp den underliga mannen bakom en husknut. "Vill ni följa med och köpa mer biljetter på ett annat ställe? Ni kanske har någon kompis eller något syskons namn som ni kan ange denna gång?" Jag och min bror skakade på huvudet. Bruce Springsteen biljetterna sålde slut snabbt. Senare den dagen fanns de att köpa på den underliga mannens hemsida för det tredubbla priset. I anslutning till den arbetsdagen reflekterade jag över konsertbiljetthandeln på den svarta marknaden för första gången.

Just nu pågår en debatt om biljettförsäljning på den svarta marknaden. Stora bolag köper upp biljetter till populära konserter och säljer dem till skyhöga priser. Leif Pagrotsky och Thomas Bodström säger idag till Aftonbladet att de anser att det bör vara fängelsestraff för brottet.
– Det här är en fråga som har förvärrats de senaste åren. Det har alltid funnits svartabörshajar men inte i den utsträckning som nu, säger Leif Pagrotsky, före detta kulturminister och socialdemokratisk riksdagsman.

Jag tycker att Idol är ett bra underhållningsprogram, även om jag inte följt säsongerna slaviskt under åren. Det är roligt när "vanliga" människor får synas i TV för att de är bra på någonting- att sjunga. Och de fyra deltagarna som är kvar är alla otroligt duktiga på att sjunga. Ibland väljer jag att sitta hemma och titta på programmet en fredag, ibland råkar jag slå på en repris på söndagen. Enligt Aftonbladets senaste mätning är det Mariette som får lämna programmet ikväll. Och kvällens stjärna kommer att bli Erik. Men är Aftonbladets läsare och Martin Söderström som prisar Erik representativa för alla som ringer och röstar? Och vilka är dessa människor som väljer att rösta egentligen? Någonstans får jag för mig att det är yngre flickor som sitter med hemtelefonen redo och ringer hundra samtal- något som föräldrarna sedan blir galna på när telefonräkningarna plötsligt är skyhöga. Ja, det är en fördom jag har. För jag tror att många tycker om programmet till den grad att de tittar, men att det är en betydligt mindre skala som spenderar pengar på att rösta. Och då undrar jag vad det egentligen säger om personen som vinner- att den är bäst på att sjunga? Eller att småflickor tycker att den är bäst på att sjunga? Eller har jag fel nu?

Aftonbladet och Klick! vill att man ska rösta på den blogg som man tycker är allra bäst just nu. Bland alternativen finns de 40 populäraste bloggarna på Bloggportalen, däribland Kissie, Blondinbella, Kenza och Foki. När man läser dessa tjejers bloggar är det svårt att låta bli att fråga sig: Vad gör en blogg bra?

På senare tid har provocerande bloggar växt i populäritet. Kissie har ca 80 000 dagliga läsare som triggas av hennes hårda samhällskritik och uppkäftiga attityd. Jag erkänner, jag kikar in på hennes blogg då och då och skrattar glatt åt hennes ord och tankar. Men då har Kissie lyckats- för det är underhållande att läsa henne även om man gör det för att man anser att det som står ibland är helt sjukt och korkat. Jag tror att Alexandra Nilsson som skriver bloggen egentligen är jäkligt smart- hon har hittat ett fungerande koncept och kör stenhårt på det. Denna provakation har vunnit henne omslagsbild på bland annat Veckorevyn, utmärkelsen "Sveriges kaxigaste blogg" och en hög lön. Och andra bloggare skriver hård kritik i kommentarfälteten på hennes inlägg. De gör de ofta för att få läsare misstänker jag. Allting handlar om att få läsare.

Det jag egentligen undrar är vad det säger om samhället. Om en provocerande 18-åring får flera tio-tusentals läsare varje dag så pekar det på ett fenomen. Jag tror att det beror på att det finns så otroligt mycket information som vi matas med i vardagen och att man tillslut blir helt matt. Man orkar inte ta åt sig av allt som är seriöst, hemskt och tungt i världen. Ibland är det skönt att bara skratta och le och förundras över hur människor kan ha så underliga åsikter om bland annat kost och mode. Kissie säger att man ska undvika att äta banan för att det gör en fet, att man är äcklig om man är blek och att alla som väger över 60 kilo är tjocka och fula. Jag håller inte med om något men jag tycker att det är underhållande att läsa.

När jag själv började blogga så gjorde jag det av anledningen att jag såg bloggning som ett demokratiskt verktyg där alla kunde göra sina röster hörda om saker som sker i samhället. Jag såg det som min plikt att dela med mig av mina åsikter för att det skulle finnas en mångfald av röster på Internet. Det är en tanke som JMK tutade i mig, och jag tror samtidigt på den. Men det är inte seriösa bloggar som blir bra bloggar. På gott och ont.

Om man ska tro läsarstatistiken så betyder det att en bra blogg enligt dagens samhälle är en oseriös blogg.

Det var en enormt stor födelsedag för mig. I det största och underbaraste paket jag sett fick jag ett Super Nintendo av pappa. Med stor sannolikhet beror det på att min pappa är barnsligt förtjust i spelmaskiner av alla dess former (han har bland annat letat efter, hittat och köpt det flipperspelet som han spelade på varje rast under sina fyra år på gymnasiet).  Och nu var jag, lilla 6-åriga Emelie, stolt ägare av en helt egen TV-spelskonsol och ett Super Mario spel. Jag blev riktigt bra på spelet. Jag klarade alla banor utan problem. Pappa däremot, han hade det lite svårare. Han satt uppe på nätterna när jag och min lillebror låg och sov och övade. Det spelade ingen roll- vi vann ändå.

Idag skriver Aftonbladet om en studie som visar att personer födda på 80-talet eller senare är smartare än sina föräldrar. Anledningen är med stor sannolikhet TV- och datorspelandet som lär ut logiskt tänkande. Spelen gör att man har lättare för vissa typer av snabb problemlösning. Varje generation gör bättre ifrån sig än tidigare generationer på IQ-test.

Med andra ord är det kanske obefogat att förbjuda sina barn att spela TV- och datorspel som förälder, om man nu inte vill hindra deras utveckling det vill säga? Jag är, så här 16 år senare, fortfarande helt besatt av TV-spel även om ett hektiskt skolschema och extrajobb hindrar mig från att spela ofta. Efter Super Nintendo (som jag självklart fortfarande har kvar) blev Playstation och Final Fantasy spelen självklara favoriter. Final Fantasy går, enligt mig, under kategorin strategispel, och jag har i timmar suttit och spelat det om nätterna under min uppväxt. Är det därför jag alltid har haft det lätt för mig i skolan?

Så finaste pappa, jag har högre IQ än dig och jag är bättre på Super Mario än dig. Men det finns en sak som jag aldrig kommer att bli bättre än dig på, och det är ditt flipperspel. För om Super Mario har givit mig ett logiskt tänkande, så har "Jumping Jacks" givit dig blixtsnabba reflexer.

Andas. Andas.

Det hjälper tyvärr inte särskilt mycket en dag som denna...

Underhållning om underhållning kan inte bli mer underhållande. Kvällsöppet med Ekdal på TV4 just nu. En debatt om huruvida det är mer "okej" att vara med i Robinsson än i baren eller paradise hotel. Deltagarna pratar i mun på varandra. Alla har starka åsikter om ämnet- så klart- det har ju fått sitt kändisskap genom respektive reality-show.

-har vi ett behov av det här eller har vi skapat ett behov som nu måste fyllas? frågar sig debattörerna.

Och sen kommer en massa roliga frågor till reality-TV deltagarna. Som t.ex. varför är Tim med i Mammas Pojkar:
- Det är ett sätt att öppna nya dörrar, nya erfarenheter i livet. Jag har lärt mig att inte döma person vid första mötet, säger Tim.

-Ja, en kul grej i tillvaron. jag är ju själv då gammal modell. Det här påminner mig om den världen jag hade då, och det var det som fick mig att fatta beslutet. Det är en jätte positiv grej, säger Tims mamma Susan.

Jag fortsätter följa programmet med spänning innan jag somnar idag. För en sekund glömmer jag hur trött jag är.

Gudrun Schyman slår klackarna i taket och snurras runt i en piruett. Kanske får vi en ny troschock? Ja, allt är möjligt i nästa säsong av Let's Dance på TV4. Det är mycket hush hush kring vilka deltagarna kommer att vara, men Nöjesbladet tror sig ha avslöjat att Gudrun Schyman ska dansa i TV-rutan i år. Kanske hinner hon få in ett eller annat ord om mansskatt medan hon svänger på dansgolvet (mansskatt: att alla män ska betala en särskild skatt p.g.a. att en del män misshandlar sina fruar vilket kostar sjukvården pengar= massbestraffning). Förra valet satsade Schyman och FI på detta kontroversiella skatteförslag samt många jämställdhetsfrågor för att vinna väljare. Inför nästa år tar de kanske till en ny strategi? Schyman skrattar retsamt mot de andra politikerna när hon själv träder in på dansgolvet och gör reklam för Feministiskt Initiativ på bästa sändningstid på TV4. Kanske hon bjuder på en troschock trots allt, med partinamnet prydligt skrivet på baken, bara för att försköna hela fenomenet lite extra.

Och det är slutet av november. För några år sedan hade det antagligen snöat idag istället.

Löpsedlarna om svininfluensan är det nog ingen som har missat. Och det stora valet återstår: att vaccinera sig eller att inte vaccinera sig. Tidningarna skickar skilda bud hela tiden- antingen dör vi av sjukdomen eller av vaccinet. Pest eller kolera? Aftonbladet skriver idag att 20 000 personer fått biverkningar av vaccinet i Kanada och att en leverans med 170 000 doser nu stoppas. Biverkningarna är andningssvårigheter, förhöjd hjärtrytm och hudutslag. Men det kanske är bättre än att ligga med konstgjord lunga?

Nu har även nöjesnyheterna börjat skriva om sjukdomen då Anders Bagge misstänks ha svininfluensa och lunginflamation vilket hindrar honom från att kunna delta i fredagsfinalerna i Idol. När en sjukdom börjar hota även underhållningsvärlden, då är det på riktigt. Bagge säger att han "hostat blod" och människor ryser till.

Men jag är ändå splittrad. Min mormor tog vaccinet för några veckor sedan och hade inga biverkningar alls. Igår uppmanade hon mig igen:
-Men vaddå, det är bara att gå till vårdcentralen, dra upp armen, få en spruta och gå hem. Varför säger alla att det är ett sådant problem.

Samtidigt har alla människor i min ålder som jag vet tagit vaccinet blivit sjuka. Och jag har inte tid att vara sjuk just nu, det händer så himla mycket. Min bror har berättat om en konspirationsteori som menar på att svininfluensvaccinet egentligen är ett gift som inom några år kommer att börja ta död på alla människor som valt att ta sprutan. Anledningen är att jorden är överbefolkad och att något måste göras åt problemet. Och sen kommer ingen att förstå varför folk plötsligt dör- inga misstankar kommer att falla på vaccinet. Nåväl, det är ganska långdraget. Men faktumet är säkert- vi har alla våra åsikter och tankar kring Svininfluensan. Och nu när jag springer iväg till skolan så är jag nästan säker på att någon även idag kommer att ställa frågan på rasten:
-Tänker du ta vaccinet?

Filmvisning hela dagen och sen middag med min fina bror, mor och mormor på restaurang ['Meleu] i Birkastan. I Vasaparken åkte barn skridskor. Det känns lite vinterligt. Nu myser jag med mig själv och ett glas proviva mango till ett nytt avsnitt av House på TV4. Imorgon påbörjas pitching inför kommande filmreportage. Jag får se vad som händer med drömmen med vitt furugolv imorgon. På senare tid har jag insett att jag har blivit smått besatt av färgen vit.

 

Idag skriver Aftonbladet att 50 000 barn känner sig mobbade i skolan, men förra året gjordes trots det bara 500 anmälningar. Det är skolans plikt att säkerställa att barn känner sig trygga i en säker miljö, om ett barn berättar att det blir mobbat är skolan skydlig att agera direkt. Undersökning rör elever i årskurs 4-9.

Jag tänker tillbaka på högstadiet. Det gick lätt att urskilja vem i klassen som var lite utanför, lite "mobbad". Vi kallar eleven för A. Föräldrarna till elev A valde att agera och ett samtal anordnades mellan A, A:s föräldrar, mobbarna och mobbarnas föräldrar av skolan. Men problemet löstes aldrig. Det slutade med att mobbarna berättade för hela klassen att A var överkänslig och tvungen att dra med sina föräldrar på samtal. Jätte töntigt. Så situationen blev bara värre för A. Alla visste att det var fel någonstans, men det var svårt att tala om, och vi var ju så unga och förstod inte riktigt allvaret.

I ett annat fall var det en elev som blev mobbad till den graden att den (vi kallar eleven för elev B) slutade gå till skolan. Skolan reagerade inte så kraftigt. Förstod inte riktigt problemet. Elev B slutade i skolan och började istället att plugga på distans för att inte behöva träffa mobbarna. Är det att lösa problemet?

Det är ett otroligt svårt problem det här med mobbing. Att studentgruppen Friends finns är jätte bra och jag tror att många fall av mobbning kan lösas elever emellan. Men någonstans kvarstår problematiken: Det finns en risk att allt bara blir värre om man väljer att anmäla. Så ska man leva i tystnad? Eller ska man tala och riskera att bli ännu hårdare drabbad? Att 50 000 elever känner sig drabbade är skrämmande. Något behöver göras för att hjälpa dem. Självförtroende byggs trots allt upp i tonåren och om man känner sig rädd och kränkt då finns chansen att man blir tyst och osäker resten av livet.

Idag har vi filmvisning av alla mästerliga stumfilmer som vi skapat under veckans gång i TV-salen i JMK. Äntligen lite tid för att pusta ut och bara sitta och skratta ett tag i skolan med andra ord. Nu precis innan jag ska springa iväg läser jag på Aftonbladet att medieyrket inte nämns som ett framtidsyrke enligt Saco:s studie om framtidsutsikterna för en del akademikeryrken år 2014.

"Antalet som utbildat sig för att jobba med kultur- eller museiyrken, tv, radio eller kommunikation kommer att vara för många om fem år."

Varför arbetar alltid tidningarna emot mig när det kommer till mitt utbildningsval? Nå väl, jag pluggar hellre någonting jag älskar och innerligt intresserar mig av som media och kommunikation än att jag väljer en "tryggare" väg och utbildar mig till präst, socionom, jurist eller civilekonom. Man ska trots allt arbeta hela sitt vuxna liv- ca 40 år- och då kämpar jag hellre efter att få ett jobb som jag älskar att gå till på morgonen än att buttert traska iväg till arbetsuppgifter som jag inte trivs med bara för att det var säkrare att satsa på den banan när jag var yngre

Nu är klockan tio i midnatt denna måndagkväll. Och jag är så obeskrivligt trött. Som jag nämnde tidigare var jag och tittade på en lägenhet idag. Vitt furugolv. Behöver jag säga något mer? Det var en gräddbakelse av lägenhet och tanken av att den skulle kunna bli min är kittlande under huden. Vi får se vad som händer imorgon. Idag har vi i alla fall redigerat klart vår stumfilm "Men jag älskar dig" och imorgon blir det filmvisning i skolan. Då kanske det är bäst att vara pigg? Och popcorn vill jag ha. Det kan jag köpa till min fina klass.

Nu sova.

Imorgon köpa micropopcorn.

(bild lånad från Estatum Fastigheter- gräddbakelse!!)

Jag drömmer om den perfekta lägenheten. Den ska ha ett bra läge, inte vara mindre än 30kvm, gärna med en balkong, ett stort kök med sittplats för fyra personer, helkacklat badrum, sovalkov och walk-in closet. I Stockholms trakterna är det i dagsläget nästan en omöjlighet för mig som fattigt student att hitta och ha råd med.

Idag skriver Aftonbladet om en etta på 22 kvm som såldes för 3 miljoner kronor på Östermalm i torsdags- det är ett kvadratmeterpris på 136 000kr. Lägenheten hade även biytor på 15 kvm så i verkligheten är den större. Men jag blir så klart helt chokad. Hur ska jag kunna ha råd med en lägenhet för 3miljoner? Skulle CSN bidrag och lån täcka det?

Om en timma ska jag på visning på en lägenhet i söderort. En helt magisk underbar lägenhet som bara måste bli min. Jag har räknat på det här. Om jag är den enda personen på visning, lägenheten säljs till mig för utropspriset och om jag sen lever på nudlar i ett år fram till det att jag är färdigexaminerad och har ett heltidsjobb- då kan den här drömmen på verklighet. Hoppas hoppas hoppas! Annars får jag vänta tills i vår när ekonomer spår att bostadspriserna kommer att sjunka i takt med stigande räntor. Men våren känns så obeskrivligt långt bort...

En inspirationskälla för många människor. Hon har omtalats som världens mäktigaste kvinna. I nästan 25 år har hon setts i TV-rutan med sin talk-show "The Oprah Winfrey Show". Igår meddelade Oprah att sista avsnittet av programmet kommer att sändas år 2011, 25 år efter det att allt började. Det är en sorglig men vacker berättelse. Samma år planerar Oprah att starta en egen TV-kanal OWN (Oprah Winrey Network) som ska skapa medvetenhet och hjälpa människor att se större möjligheter med livet.

De stora förlorarna i sagan är snarare Chicago, staden som TV-programmet sänds ifrån. Oprah har fungerat som stadens största ikon under alla dessa år. Dålig reklam för Chicago? Enligt Aftonbladet har Amerikanska skvallertidningar skrivit att Oprah dagen innan beskedet hade frågat sina medarbetare och CBS-chefen:
– Varför bor någon ens i Chicago? Det är iskallt.

Jag tror att saknaden kommer att bli stor i USA där hon verkligen behövs för att ta upp vissa ämnen med amerikanarna. Jag minns särskilt ett avsnitt där hon hade en läkare på besök som berättade om det kvinnliga könsorganet och hade en bild med sig som han pekade på. Publiken bestod mestadels av kvinnor och många blev helt chokade när läkaren pekade på "klitoris". De hade ingen aning om vad det var. Nu talar vi om vuxna kvinnor. Och vips så räddade Oprah hälften av alla amerikanska kvinnors sexliv. Hon behövs för allmänbildningen i landet. Vi får väl se vad som händer med amerikanarna nu när hon inte längre kan lära dem saker om livet genom programmet. Om alla nu inte köper hennes OWN och sitter framför TVn dagarna i ända.

Jag kommer att sakna Oprah i TV-rutan. Samtidigt finns det X antal säsonger som jag har missat, så det kommer troligtvis inte att gå någon nöd på mig i första taget. Och våra svenska TV kanaler kommer antagligen ett sända repriser i många, många år framöver. Vi får istället med spänning följa vad som händer med staden Chicago och om amerikanarna börjar fördummas om två år.

Gamla Big Brother deltagaren Lisa Broberg skriver idag en krönika i Aftonbladet som handlar om att dokusåpor märker delagarna för livet. Hon tänker främst på Jackie, 19 år, och hur TV6 tillåtit henne att medverka i Paradise Hotel. Inför Big Brother 2002 fick alla deltagare först tala med psykolog. Lisa ifrågasätter om Paradise Hotel deltagarna fått göra det samma. Hon ställer sig frågan- är det Jackies pappa som kommer att skämmas mest efter programmet som Jackie innerligt hoppas på, eller blir det hon själv?

Mina tankar förs direkt till Brandsta City Släckers (ni vet brandmännen som ställde upp i Melodifestivalen med låten Kom och ta mej) och deras låt "15 minuter" som handlar om dokusåpekändisar och hur kändisskapet försvinner när TVn slutar sända. I låten sjunger brandmännen "snart är allting som det var förut... Dina 15 minuter är slut". Men jag tror inte att allting blir som förut för deltagarna. Särskillt inte för dem som valt att ha sex framför kameran. Vilken stämpel får man inte då av hela svenska folket? För människor är dömande.

Lisa Broberg ångrar inte att hon deltog i programmet, men är glad att människor idag inte minns henne som tjejen som visade tuttarna i TV. Det stämmer, jag minns inte Lisa, men jag var nog för ung för att förstå mig på reality TV år 2002. Men när jag hör namn som Linda, Natascha och Olinda- då poppar bara en tanke upp i mitt huvud. Och samma tanke kommer jag att ha om Jackie Ferm varje gång jag hör hennes namn: Hon hade sex i Paradise Hotel. Inte för att jag har någon åsikt om att det är rätt eller fel- jag tycker att programmet är underhållande. Men frågan är hur roligt det är att bli ihågkommen av just den anledningen i flera år framöver? Men å andra sidan, det kanske är bättre än att inte bli ihågkommen alls?

Ikväll kommer två nya deltagare tävla om en plats i paradiset. Hur långt de är villiga att gå framför kamerorna för att charma killarna får vi se ikväll 22:00 i TV6.

Jag hörde någon säga att vi har haft fyra soltimmar under november månad. Det förklarar varför jag och alla människor jag mött varit ovanligt nedstämda och trötta den senaste tiden. Men idag sken solen mer än vad den gjort under hela november månad. Äntligen en blå himmel.

Först riskerar saffranen att ta slut, sen utmanar Anna Anka och hennes vänner Kalle Anka och hans vänner, sen är det brist på julmust och nu ska en av chokladpralinerna i Aladdinasken bytas ut. Det sistnämnda är dock del av Marabous nya reklamkampanj: Rädda julen nu.

Nästa år kommer nämligen en av de gamla klassikerna att försvinna ur chokladasken och nu är det upp till var och en att säkerställa att ens favoritchokladpralin finns kvar! Är jag den enda som innerligt hoppas på att det är romrussin, likörtryffel, körsbär i likör eller ägglikör som försvinner? Det känns som att de bitarna alltid blir sist kvar i chokladasken på julafton... Och personligen hoppas jag att den nya pralinen kommer att vara mint. Jag har aldrig riktigt listat ut varför mint inte finns i Aladdinasken nämligen.

Min röst föll på Höstnougaten. En underbar chokladbit med smak av kaffe. Även om cocoskola, gräddnougat och nöttryffel också hör till favoriterna. Nu är det upp till dig att rösta på din favoritpralin. Vilken väljer du?

En underbart rolig och kreativ kampanj skapad av reklambyrån Ogilvy. Nu känner jag mig riktigt stolt över att vara halv-Ogilvyan!

Lördag morgon och jag får sova ut. Jag kan knappt minnas sist jag fick sova ut. I bakgrunden spelar min älskade Lasse Lindh- det är omöjligt att inte le när man lyssnar på hans musik. Svensk popindie är genre och låtarna är så banalt enkla att de blir bra. Det är en äkta feel good känsla att lyssna. Låten Svenska Hjärtan var den första jag hörde av honom för fyra år sedan och sen var jag fast. Jag är väl lite av en besatt fjortistjej (med viss överdrift) när det kommer till just Lasse. Jag har sett honom live fem gånger, pratat med honom två gånger och till och med addat honom på facebook en sommarkväll när jag druckit ett glas vin och kände mig extra modig. Jag tyckte att det var jätte pirrigt först och blev stolt när han accepterat, men sen insåg jag att han hade över 1000 vänner på facebook och att väldigt väldigt många av dem såg ut att vara småtjejer som uppenbarligen, precis som jag, var besatta fans. Nu har Lasse åkt till Syd Korea där han ska bli stor stjärna. Det kommer med andra ord dröja ett tag innan jag får se honom live nästa gång. Men att ligga i sängen och lyssna på hans musik så här på morgonen, en morgonen när jag faktiskt har fått sova ut, det är obeskrivligt underbart.

Eller snarare genom att sälja information om Idol-deltagarnas sexdebuter. I Aftonbladets gratisartikel står det: 

"Vi tog idolerna åt sidan för att snacka kärlek, kyssar och sex. Vi tog reda på vem som förlorade oskulden som 14-åring, vem som tyckte att första kyssen var äcklig och vem som gjorde det i skogen.

  Bli Plus-medlem för att läsa mer!"

Ett plus-medlemskap kostar 29kr/månad och är faktiskt värt pengarna. Man får tillgång till väldigt många spännande artiklar till ett väldigt rimligt pris, så jag rekommenderar det. Men för är som inte orkar starta en prenumation så kan jag berätta att Erik blev av med oskulden som 16-åring och kände sig som en man. Eddie var 15 år, Reza 16 år och Calle 14 år. Varken Tove eller Mariette vill svara men säger båda två att de var kära första gången som 6 åringar.

Det är spännande att Aftonbladet "prostituerar sig" och säljer sex(artiklar) för pengar. Men samtidigt väldigt komiskt och underhållande så här på en fredagseftermiddag.

Dagen ska spenderas i redigeringsrum 2 i TV-salen på JMK. Nu ska här skapas filmmagi. Som sällskap ska vi köpa godis och annat gott som inspirerar vår kreativitet att flöda. Idag är allt som gäller vi och Final Cut Pro. Och ett par riktigt varma och härliga raggsockor så klart!

...Ja, vi skapade verkligen "the best movie ever"! Stort tack till fina Sofia och fina Josefin för en underbar dag i skolan (det är inte ofta man säger underbar och skola i samma mening, så då förstår ni bergis hur otroligt bra vi var idag!)

Det stack till i mitt hjärta ikväll när John Laneford röstades ut ur Paradise Hotel. TV6 har ju egentligen honom att tacka, tillsammans med Jackie Ferm, för att programmet blev en sådan tittarsuccé direkt. Sexscenen från första avsnittet fick alla att hajja till och sprida ordet till sina vänner och arbetskollegor. Det väckte intresse. Och nu får han en kniv i ryggen av sin sexpartner Jackie som röstar ut honom ur programmet, först av alla.

–Ja. Folk kan ju tycka jag är lite elak. Men man kan se det som att jag är en ny ”independent woman” Jag tar vad jag vill ha – och sen är det bra, säger Jackie till Aftonbladet.

Men det är ett spel, och John är en vuxen man som faktiskt valde att ligga med Jackie i TV. Paradise Hotel är ju trots allt Paradise Hotel, och man vet vad man har att vänta redan när man söker sig till programmet. Jag tror dock att det kommer dröja ett tag innan Jackie själv får lämna programmet- hon är på tok för viktig för såpans populäritet, och det tror jag att TV-teamet uppmärksammade redan i somras nere i Mexiko...

Men programmet, vare det skräp-TV i all dess ära eller inte, väcker faktiskt starka känslor hos publiken (mig). Och jag måste erkänna att jag tycker att det är extremt underhållande att titta. Inte tillräckligt för att offra en lördagkväll för att se nästa avsnitt kanske, men på söndag sitter jag tveklöst klistrad framför TVen igen. Nördig som jag är.

-Jag skulle i alla fall inte ha litat på Jackie lika mycket som jag gjorde /.../ Det jag ångrar från huset är att jag hade sex i huset första kvällen /.../ Men det är nog det enda jag ångrar i Paradise Hotel och annars är jag väldigt nöjd med mig själv.

Läs vidare om John och hans tankar om utröstningen på TV6.se:

Och ta en titt på medias nya kjelgris blogg här: http://www.tv6.se/jackie

Tom & Jerry kex. Att äta dem blir som terapi- hela jag blir sprudlande glad. Jag tror helt ärligt inte att det finns någonting som är lika gott som dessa underbara underbara små kreationer. Man blir ju glad bara av att titta på dem! Nu är min dag komplett.

Nu är siffrorna inne och resultatet är... Tittarsuccé! Det var nämligen hela 241 000 svenskar som valde att titta på Paradise Hotel på TV6 i söndags. Det är mycket bra siffror för att vara TV6 på en söndagskväll. Redan dagen efter, på måndagen, hade skandalsåpan lyckats locka ytterligare 40 000 tittare. Antaligen på grund av att människor hysteriskt satt och pratade om Jackies och Johns sexdebutt i första avsnittet på lunchen i måndags (jag var en av dem som spred ordet). Ändå visar Aftonbladets senaste mätning på att 77,2% tycker att programmet är "Uselt, lägg ner". Det känns väldigt motsägelsefullt. Om så många verkligen tycker att programmet bör läggas ner borde inte tittarsiffrorna ha ökat så på en dag. Jag vet att ni tittar och älskar att titta på det alla där ute. Det är trots allt svårt att inte tycka om skräp-TV, men ännu svårare att erkänna att man gör det.

Och rubrikerna kommer självklart att fortsätta strömma in. Aftonbladet talar om tittarsiffrorna. Expressen skriver idag om att Jackie har fått ett brev av Svartenbrandt. Jackie har förövrigt uttalat sig i TV om att hon är med i programmet för att hämnas hennes brottsliga pappa. Till Expressen säger Jackie att hon inte hade hört av sin pappa på ett år, men efter första avsnittet av Paradise Hotel kom ett brev från Kumla anstalten.
- Man förstår av brevet att han känner till "Paradise hotel" eftersom han skriver att han inte vet om jag är utomlands eller hemma. Men ändå nämner han inte programmet för han skäms nog så mycket. Så jag har fått honom dit jag ville, berättar Jackie.

Som jag skrev tidigare. Den största moralfrågan med programmet är om det var korrekt att låta 19 åriga Jackie Ferm hämnas sin pappa i TV. Hon är 19 år gammal och har vuxit upp under trasiga förhållanden. Ja, klart att hon är vuxen och får fatta egna beslut om sitt liv. Men när jag tänker tillbaka på mig själv som 19-åring så ryser jag av tanken att den personen skulle visas upp och alltid kommas ihåg av hela svenska folket, eller åtminstone av ca 250 000 människor.

Uselt eller Underbart? Avgör själv ikväll kl 21:00 på TV6.
...och såpan fortsätter torsdag 21:00, söndag och måndag 22:00, och sen på lördag kl 22:00 är det Paradise Hotel XL (jag vågar inte drömma om vad det kan innebära).

Läs mer på TV6.se om bland annat:

Året är 2003. Jag är 16 år gammal. Jag sitter klistrad framför datorn inne i ett chattrum sent på natten.  Mamma och pappa har gått och lagt sig. En okänd kille startar en privat konversation och frågar genast ”ska vi ha lite cybersex?” Jag biter mig i underläppen någon sekund innan jag får fram ett ”Ja”. Sen sätter vi igång.

När jag frågar elever på JMK om cybersex är det några som känner igen sig. Men de flesta skakar generat på huvudet och säger ”Ja men vaddå, det var ju alltid på skämt!” Det är intressant att journalistik- och medieelever som annars pratar öppet om vårt översexualiserade samhälle plötsligt tar ett steg tillbaka. Varför skulle det vara genant att erkänna att man höll på med något sådant när man var yngre? Enligt Ungdomsmottagningen är det ju faktiskt normalt att ha sex genom Internet. Samtidigt är allt normalt enligt Ungdomsmottagningen. De talar positivt om konceptet: ”Att ha sex över nätet ger en massa möjligheter att experimentera, fantisera och träffa personer som man kanske aldrig skulle träffat annars.”

Jag blir nyfiken på hur det fungerar idag, sex år senare. Jag loggar in på en chattsida klockan tolv mitt på dagen en fredag och skriver in alias ”Nyfiken”. Innan jag kommer in i chattrummet kommer meddelandet ”Ditt namn har blivit ändrat från Nyfiken till Fjortis8101920”. Det var en väldigt spännande omdöpning tänker jag. Inom någon minut har ett tiotal killar påbörjat privata konversationer med mig. Killarna undrar om jag är kåt, om jag tycker om rollspel eller om jag kanske har webcam. Jag frågar dem varför de sitter framför datorn en solig dag. Killarna säger att de letar efter nyfikna tjejer, letar efter yngre tjejer som vill träffa dem på riktigt eller att de letar efter mig. Smickrande. Jag stänger ganska fort ner sidan.

Många jag frågar ironiserar existensen av cybersex idag. De argumenterar att det bara är på låtsas. Men uppenbarligen finns det människor som samlas mitt på dagen för att prata sex med okända personer över Internet. Jag tror inte att alla de människorna befinner sig i chattrummen på skämt. Efter fredagens chattupplevelse inser jag att det här inte är något för mig längre. Men den känslan jag fick som 16-åring när alla killar plötsligt ville ha mig, även om det enbart berodde på att jag var tjej, var enorm för mig då. Och jag har valt att bekänna det nu. Det var på riktigt.



Det här är min andra publicerade krönika i JMK:s skoltidning Femte Statsmakten. Numrets tema var Naket så jag var bara tvungen att skriva om cybersex... Jag har även skrivit en artikel om sexspalter i Veckorevyn och Moore på sida 8. Krönikan finner ni på sida 13.

Idag skriver Aftonbladet om en studie som visar att höstmörkret är lika farligt för vår hälsa som rökning. I Norden betyder det alltså att det kan vara direkt farligt för oss att inte gå ut i solljuset, eller det lilla solljus som finns, under dagstid. Forskare tror också att hjärt- och kärlsjukdomar och cancer kan påverkas negativt av för mycket mörker.

– Vi förkortar våra liv med uppåt tio år om vi inte solar ordentligt, säger Björn Liedén, pensionerad allmänläkare.

Jag känner mig deprimerad av mörkret och kylan. Natten kommer redan klockan fyra på eftermiddagen känns det som. Och det är samma sak varje höst, man undrar varför man bor i Sverige. Ge mig sol och värme! Det känns i alla fall lite uppmuntrande att vi stod utomhus och filmade i tre timmar idag i "solen". Mina händer och tår frös till is men jag kommer åtminstone inte ha förkortat mitt liv.

Förutom att betrakta porrfilm på bio halva kvällen har vi idag påbörjat inspelningen av vår egna stumfilm. Det är en klassisk kärleksberättelse om ett par som separerar och en partner som inte vill släppa taget. Utmaningen med stumfilm är att varken dialog eller bakgrundsmusik kan förekomma, vilket innebär att allting i bild måste vara jätte tydligt. Idag provfilmade vi första scenen. Imorgon ska vi försöka filma den längsta scenen- när paret träffas för första gången efter "the break up". Dramatiken!


Vi hade en mycket nyfiken inspelningspublik bestående av skolbarn från Östermalmsskolan som frågade tusen och en frågor.
-Ska det visas på bio?
-Eller TV?

Ja, vi får väl se...

I år utmanas den svenska julen. Först får vi höra att Anna Anka ska utmana Kalle Anka och sända programmet "Anna Anka och hennes vänner" på TV3 samtidigt som SVT1 visar "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul". Nu larmar tidningarna om att det är akut brist på 33cl glasflaskor vilket hindrar försäljningen och tillverkningen av julmust.

Någonstans tar väl tidningarna i lite. Man behöver inte titta på TV3, man kan faktiskt titta på SVT1 klockan 15:00 på Julafton. Och julmust kan faktiskt köpas även i PET flaskor. Men man börjar så klart att undra... Vem är det som försöker förstöra och utmana våra svenska jultraditioner? Är det kanske Amerikanerna? Först har vi Hollywood frun Anna Anka, sen har vi kanske läskjätten Coca Cola som saborterar för Julmust för att kunna bli den officiella juldrycken även i Sverige.

Vi uppmanas i alla fall att panta alla glasflaskor som ligger hemma och skräpar- då kan julens juligaste julmust serveras i traditionella glasflaskor! Och sen är det en god gärning för miljön (om vi kommer ihåg att panta även de flaskor som vi köper julmusten i det vill säga).

Den pågående debatten om pantsättningen av företaget Vattenfall får mig att tänka på filmen Dunderklumpen från 1974 av Per Åhlin och Beppe Wolgers. Det är en av de bästa filmerna som har gjorts i Sverige, tveklöst. Vi bör dra lärdom därifrån. Specifikt förs tankarna till Blomhåret som sjunger en sång till ett vattenfall.

"Det är härligt men svårt och vått att sjunga med ett Vattenfall", sjunger Blomhåret

"Vad sa du? Jag har fått vatten i örat", svarar vattenfallet

Kanske är det problemet som orsakade att det inte funnits någon fungernade kommunikation mellan företaget Vattenfall och regeringen med Maud Olofsson i fronten. Alla har haft vatten i öronen. Då är det bara att ställa sig på ett ben, hoppa upp och ner och slå lätt på huvudet, så ska det nog bli bättre. Då kanske de kan kommunicera och faktiskt höra vad de säger till varandra. Förhoppningsvis förstår den nya VD:n, vem han nu visar sig vara senare idag, vikten av att samtala och verkligen lyssna på varandra så att alla inte helt plötsligt står förvånade och säger "Vaddå? Har vi lovat att ta smällen om problem uppstår i Tyskland". Ja, det är väl sådana små detaljer som är lätta att missa om man har vatten i örat...

-Jag är så jävla kåt, alltså vad ska vi göra, ska vi knulla?


Ikväll visades första avsnittet av Paradise Hotel på TV6. Fem tjejer och sex killar som tävlar om 250 000kr under kamerabevakning 24h per dag. Programmet spelas in i en lyxvilla i Mexiko där deltagarna ska förföra och charma varandra för att få vara kvar längst. TV6 har säkerställt att det finns sprit och kondomer utspridda i hela huset ifall deltagarna blir kåta eller vill bli kåta.

Och det var klockren underhållning!

Redan i första avsnittet börjar deltagarna, Jackie Ferm och John Lannefors, att ligga på med varandra. Man frågar sig själv om det är en tävling eller att spela in porrfilm som programmet går ut på (åtminstone enligt Jackie). Hur vanligt är det att människor har sex i dokusåpor från dag ett? Och vad kommer det att innebära för serien framöver...
– Vi försökte hålla det så privat som möjligt. Men det är klart att jag kommer att få käka upp det här när jag kommer hem. Alla gör vi misstag. Skillnaden är att mitt hamnar i tv, sa John till Aftonbladet redan i september under första inspelningsdagen.
Till Expressen säger han idag:
- Kanalen har använt mig som ett startskott att komma i gång. Det känns lite jobbigt och onödigt. Men du kommer över det.

Att det känns jobbigt för John är förståligt. Han kom för fort till Jackies stora besvikelse. Chansen är att hon kommer att rösta ut honom p.g.a. det. Vi får se imorgon.

Jackie Ferm skapade rubriker även igår, dagen innan premiärdagen, eftersom hon är dotter till brottslingen Lars-Åke Svartenbrandt och därför står i rampljuset. Hon kommer troligtvis vara den deltagare som får mest medieuppmräksamhet framöver. Till Aftonbladets säger hon att:  
-Jag älskar att provecera.

Reaktionerna är splittrade hemma i Sverige. Aftonbladets Karolina Fjellborg beskriver programmet som en bordell i exotisk miljö och menar att hon fått en smutsig eftersmak i munnen efter att ha sett första avsnittet. Hon anser att deltagarna är unga nog för att ha växt upp med dokusåpan och därför packat väskan med baktanken att de ska vara så snygga och sexiga som möjligt från varje kameravinkel. Här ifrågasätts även moralen i att låta Jackie hämnas sin pappa genom att provecera i TV. Jag håller med Karolina på den punkten. Trots underhållande inslag känns det som att TV-kanalen utnyttjar 19-åringen...

En sak är säker och det är att rubriker har skapats i mångfald av Aftonbladet och Expressen. Från att tolka medieutrymmet som första avsnittet har fått tror jag att programmet kommer att bli den nya snackisen i vintermörkret. Och underhållningsvärdet? Ja det finns där. Det här är kanske precis vad varje svensk behöver för att samla krafterna inför måndagmorgonen och veckans vardagsmåsten.

Spänning fortsätter imorgon klockan 22:00...

Ikväll börjar Paradise Hotel på TV6. Och under en regning och kall dag som denna kan man nog behöva drömma sig bort till paradiset i Mexiko. Jag förväntar mig många intriger i kvällens program. Yngsta deltagaren är 19år och den äldsta är 28. Det finns kortare intervjuer och bilder på alla deltagare på Aftonbladet.se iklädda bakläder och insmorda i olja ser det ut som. Lite naken hud är kanske precis vad som behövs i vintermörkret. Jag hoppas att programmet kommer att vara lika underhållande som reklamerna lovar.

Första avsnittet visas idag kl 22 på TV6. Blir det säsongens nya snackis eller en flopp?

"Striptease & Heta känslor" är titeln på kvällens avsnitt. Redan efter 30 minuter får vi höra hur en av deltagarna låter när han kommer... Att de hoppar i säng med varandra på första avsnittet? Det hör väl ändå till ovanligheten i dokusåpevärlden?

Det är ni som gör onsdagar till den bästa dagen i veckan!

Efter hamburgare på Texas Burger lurar Fredrik in oss i en taxi som bär av till Grand Hôtel. Cremé de la cremé?

Nya filmen 2012 går nu på bio och handlar om att jorden kommer att gå under den 21 december, 2012. Det är många människor som tror på domedagsprofetian. Marknadsföringen av filmen har bland annat bestått av fejkade vetenskapliga hemsidor som "bekräftar" jordens undergång. Därför känner sig NASA tvungna att berätta för folk att jorden inte kommer att gå under nästa år, det är bara en film.

Mer på: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6117244.ab

Helt ärligt. Hur många filmer finns det inte om jordens undergång? Må hända att den här filmen baseras på att Maya-kalendern går ut den 21 december 2012, men som Nasa- vetenskapsmannen David Morrison säger:
– Min kalender slutar den 31 december 2009. Det tolkar jag inte som att världen går under den dagen.

Om man väljer att tro på allt som händer på film så skulle man vara tvungen att gå runt och vara rädd hela tiden. Det skulle innebära att det finns spökbarn som vill skada en för att de har dött i en brunn, det finns ett parallellt universum på andra sidan spegeln, i en galax långt bort för länge sedan levde Darth Vader och Yoda osv. Förvisso är det roligt att oavsett hur många gånger man säger: det är en film! Så finns det fortfarande människor som kommer att tro på att den är riktig. Jag tror personligen inte att regeringen undanhåller hemlig information från oss, då vore det ju totalt onödigt av dem att ge oss alla vallöften och planera valkampanjerhit och dit för tillfället. Om jorden går under i december nästa år kommer det vinnande partiet inte få regera mer än tre månader...

Mer om domedagen på http://www.2012doomsday.com/ för att lära dig om varför jorden kommer att gå under. Maya indianerna räknande nämligen ut det för 5,125 år sedan.


(Bild från filmen 2012)

Två morgonar på rad vaknar jag till nyheter om hur dåligt godis är för mig. Och idag är det ju fredag och allt- kommer jag våga köpa den obligatoriska godispåsen eller inte? Idag presenterar Aftonbladet en studie om att socker förkortar livet, på rundmaskar. Forskare i San Fransisco upptäckte att maskens liv förkortades med 20% när man blandade i socker i dess föda. Rundmasken har använts för mycket forskning om diabetes eftersom de har liknande insulinvärde som oss människor. Våra kroppar reagerar på liknande sätt. Därför tror forskare att även människors liv förkortas med 20% av godis och annan mat med högt sockervärde.

Att leva ett långt och grått liv utan godis eller att leva ett lite kortare liv med underbart, sött och härligt godis? Det är frågan...

Mer på: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6110267.ab

Ikväll storsatsade Expressen på TRE rubriker om Mammas Pojkar:

En om Bröst: Jane älskar sina bröst. Hon tror att det killar tycker om hos henne är hennes ögon, men att de självklart lägger märke till hennes bröst också.

En om Hångel: Christian och Victoria hånglar på dejten.
- Det var väldigt trevligt att kyssa och pussa henne, säger Christian i programmet.

Och en om Naimas Raserifärd för att stoppa potentiellt hångel: Naima får ett raseriutbrott efter det att Bobby och Jane skickat ett mms till henne från deras dejt när de pussar varandra på kinden. Hon hoppar in i en bil och åker dit så fort som möjligt.

Tre rubriker om en timmas TV-program på TV4? Jag tycker att det är totalt underbart. Antaligen är jag inte själv om att tycka om programmet, annars hade det ju inte funnits något nyhetsvärde i att skriva om det.

Dagen är kommen och nu återstår bara två timmar innan TV4 sänder ytterligare ett avsnitt av Mammas Pojkar. Reklamen under veckan har varit en riktig teaser. Christian kysser Victoria B, 18, på stranden, Jane slickar Bobby på kinden och Naima rusar iväg i en bil för att stoppa hennes son från att välja fel tjej. Jag har skrattat varje gång jag sett reklamen och bara längtat efter idag! Ja, jag är en riktig populärkultursnörd, jag erkänner det. För det finns faktiskt ren underhållning i programmet som får mig att helt koppla bort den stressiga vardagen och drömma mig bort till en solig solstol i Marbella.

Aftonbladet dissade dock programmet redan från början och kategoriserade det som "ren skräp-TV" i slutet av oktober. Men det finns väl ändå ett underhållningsvärde Aftonbladet?

Vi får se... Jag hoppas i alla fall på smaskiga rubriker efter kvällens avsnitt, åtminstone från Expressen som sett ett större nyhetsvärde i att skriva om dramatiken i programmet. Ikväll ska de till och med fira Julafton och fixa julklappar till Bobby, Tim och Christian. Riktigt stämningsfullt. Då är det bara att dra fram glöggen och pepparkakorna efter middagen med andra ord.

Mer om programmet för den som missat det på: http://www.tv4.se/mammas_pojkar

(bild från TV4)

TV3 berättade tidigare i veckan att de planerar att utmana SVT och Kalle Anka på julafton genom att sända "Anna Anka och hennes vänner" på samma klockslag. Enligt Aftonbladets läsare väljer 9 av 10 den traditionella Kalle Anka på julafton. Men en del människor känner att det skulle vara skoj att ge Anna en chans, Kalle Anka har man ju redan sett.

Härligt med nytänkande människor i Sverige! Som jag skrev tidigare i veckan så tycker jag att det ska bli jätte roligt att se TV-tittarstatistiken sen på juldagen. Är sanningen den att många svenskar inte vågar erkänna vilken Anka de håller närmast hjärtat när de tillfrågas av Aftonbladet, men att de sen nyfiket zappar över till TV3 när det verkligen gäller på julafton? Vi får väl se om traditionen består i allas hem i år. Jag blir allt mer sugen på att bryta traditioner och äta risgrynsgröt medan jag spanar in Anna Anka i sin lyxvilla i Hollywood.

Läs hela artikeln på: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6111413.ab

Vad vill vi säga med kluddrandet egentligen? Och varför finns det precis överallt? Vill man kommunicera med en skylts författare eller vill man bara göra sig lustig inför nästa person som ser den? Kanske är det precis som en av kluddrarna skriver på JMK:s toalett:
-Det finns ingen bättre plats för att koppla av, you know!

Koppla av, koppla bort och bara njut av att kommunicera med penna och papper. Så enkelt och så otroligt underhållande. 

7 geléhallon innehåller 100 kalorier. Det innebär alltså en 30 minuters promenad för att förbränna dem. Och hur ofta äter man bara 7 geléhallon...? Nu fick jag mig en riktig tankeställare här.

Läs artikeln och se hela listan på Aftonbladet.

Med Finnair är det möjligt! I finanskristider går det som bekant inte särskillt bra för flygbolag när människor inte längre har råd att flyga. Nu har Finnair kommit på ett nytt marknadsföringsknep: flitiga kunder får bonuspoäng hos plastikkirurg. För 3 180 000 flygpoäng kan kunderna få ett par silikonbröst hos en av Finlands kändaste plastikkirurger, Rolf Nordström. Men för att tjäna ihop till brösten krävs en hel del flygningar... Exempelvis 402 resor mellan Hong Kong och Finland... Vem kommer att nappa?

Ja visst. Nytänkande ska väl hyllas, även om det är kontroversiellt. Men om Finnair verkligen lyckas hitta en kund som är villig att åka på över 400 resor till Hong Kong eller över 6000 inrikesflygningar i Finland bara för att tjäna ihop till ett par silisar, då förtjänar de verkligen en applåd! Men om det handlar om publicitet? Det kommer de definitivt att få.

Läs mer på: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6107162.ab

(bild från finska tidningen iltasanomat)

Det är ett märkligt men vanligt förekommande fenomen. Kända människor kastar av sig kläderna för att stödja olika välgörenhetsprojekt. Även svenska kändisar poserar nakna i kalendrar varje år för olika ändamål. Säljer nakenhet så bra? Nu kastar 19-åriga Twilligt stjärnan Christian Serratos av sig kläderna för djurens skull: "I'd rather go naked than wear fur".

- Djur som dödas för sin päls utsätts för elektriska stötar, dränks, blir slagna och ofta flådda levande. Snälla, bär inte päls”, ber hon i annonsen som är en del av djurrättsorginisationen PETA:s kampanj.

Det är sorgligt att välgörenhetsorginasationer tror att det bästa sättet att nå allmänheten är genom att visa upp nakna kändisar. Och antagligen fungerar det eftersom Serratos är den yngsta i en lång rad celiberteter som har vikt ut sig för PETA:s skull. Vad säger det om samhället?

Mer om Twillight stjärnan på: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article6104496.ab


Victoria Beckham för Marc Jacobs hudcancerkampanj: "Protect the Skin you're in"

Engelska rugbyspelare för Cosmopolitans kampanj "Everyman cancer campaign"

Amy Winehouse för bröstcancerkampanj

Vi lever i ett otroligt utseendefixerat samhälle. Idag skriver Aftonbladet om att dejtingsajten "Beautiful People" slänger ut fula singlar. Reglerna fungerar lite som i en högskola. De vackra människorna bestämmer om nya medlemmar ska accepteras eller negleras. Än så länge har de vackra människorna röstat ut 1,8 miljoner fula personer från sajten, och kvar finns 360 000 som är creme de la creme. Allt för att säkerställa att snygga bara träffar snygga. Och tänk vad mycket vackra bebisar de sen kan skaffa tillsammans i sitt super vackra nya samhälle?

Men hur lätt är det att avgöra om någon är snygg utifrån ett foto? Det är väl relativt enkelt att retuschera en bild, eller att ta den från en vinkel som får någon som är lite rund om kanterna att plötsligt se ut som en fotomodell. Statistiken från sidan visar i alla fall att Svenskar hör till de människor är som absolut snyggast- 60% av svenska män som registrerat sig på sidan blev accepterade. Eller beror det på att vi har goda kunskaper i Photoshop? Fulast är Britter och Tyskar. De kanske bör satsa mer på datorkunskap i skolan?

Läs artikeln: http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6104274.ab

Platsar du? Testa på: http://www.beautifulpeople.com/

Welcome to BeautifulPeople

"The sexiest website in the world today" – CNN

-Do looks matter to you, when it comes to selecting a partner?
-Do you want to guarantee your dates will always be beautiful?
-No more filtering through unattractive people on mainstream sites

Idag skriver Expressen om "vargen som är på väg mot Göteborg". För några veckor sedan började Aftonbladet med sin skräckpropaganda mot vargar som dödade hundar och fick blodad tand. Nu verkar det som att Expressen hakar på trenden, dock med en annan inställning till vargen. Dagens artikel handlar om en lugnt lunkande ungvarg som vandrar längst vägen i Bollebygd. Tomas Janson berättar om att han fotat vargen från bilen och följt den i en timma. Nelly Grönberg på länsstyrelsens naturvårdsenhet konstaterar att det är en riktig varg efter att ha sätt bilderna:
- Förmodligen är det ett ungdjur som är ute och rör sig för att söka sig ett nytt område.

Jag vill bara säga tack till Expressen och tack till Tomas och tack till Nelly som inte följer Aftonbladets smuttskastning av djuret och istället fokuserar på att människor fascineras av det. Vargar är fascinerande trots allt, det tycker jag också.

Mer på: http://www.gt.se/nyheter/1.1774832/tomas-motte-vargen-i-bollebygd

Nu går TV3 och gör något riktigt vågat... De ska utmana den svenskaste av svenska jultraditioner. Parallellt med att SVT visar "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul" kommer programmet "Anna Anka och hennes vänner" att visas på TV 3.
– Vi ska rycka fjädrarna av Kalle Anka, säger programdirektören Anders Knave till Dagens Media.

Kalle Anka har visats på TV varje jul sedan 1960. Förra året hade programmet 3 miljoner tittare. Vem kommer vara otrogen mot den klassiska Ankan och välja den nya glamour personligheten? Mycket vågat av TV3 som sagt. Och med tanke på folkstormningen mot Anna Anka under hösten så tror jag att det kan bli lite lyckat. Jag väntar med spänning på tittarsiffrorna... Och om jag kommer att välja Anna över Kalle? Det finns en chans.

Mer på: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article6099698.ab

(skickligt ihopsatt av mig i Paint... Kalle från julshowen, Annas ansikte från DN)

En matros upptäckte att livbojarna som fanns på skeppet sjönk sekunden de hamnade i vattnet. Små håll i livbojoarna gör att de tar in vatten och sjunker istället för att rädda liv. Upptäckten gjordes i Trelleborg, men de tror att ett hundratal fartyg bara i Sverige har använder samma modell.
– Man kan ju tänka sig ett system där bojarna får ett bäst-före-datum med återkommande kontroller, säger Jörgen Zachau på Transportstyrelsens sjöfartsavdelning.

Och jag som är en sådan där nojjig människa som måste kontrollera var alla livbojar och flytvästar är innan jag lugnt kan njuta av en kryssning och alltid alltid alltid dubbelkollar att livvästen verkligen finns under stolen på flygplanet. Men om livbojar nu visar sig vara odugliga- vad kan jag då göra för att stilla min oro? Ta med mig en egen flyväst?

Mer på: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6096259.ab

Det allra finaste behövs för att pigga upp en måndageftermiddag. Jag har flitigt tagit med mig matlådor till skolan hela hösten. Mikrokön står jag i dagligen vid tolvslaget. Ibland förtjänar man lite vardagslyx. Och på en studentbudgett är det här faktiskt att ta i. Men det var värt varje öre.

Vad finns det egentligen att säga om Ullared på Kanal 5 annat än att jag aldrig har stött på underligare människor. Någonstans börjar jag tro Alexander Schulman när han säger att de flesta människorna i realityserier är regisserade för att klämma ur sig de bästa möjliga citaten. Idag fick vi lära oss att det säljs 12 miljoner par strumpor per år på varuhuset Gekås. En liten flicka drar stolt upp ett par rosa strumpor från en shoppingpåse och säger att det är det bästa hon har köpt idag. Rose-Marie fyller bilen med hela årets shoppingbehov för 34 000kr. Det blev allt från toalettpapper och shampo till kläder och smink. Sen åker hon glad till campingplatsen där maken Kjell står med djupt uppknäppt skjorta och grillar kött. Han tycker inte om att shoppa han. Vi får träffa paret Madde och Martin som snart ska gifta sig och förbereder bröllopet genom att shoppa loss i varuhuset. Temat är ghettobröllop. Madde berättar glatt medan Martin drar sig undan kamerorna lite. Martin drar fram kortet, betalar 14 000, skakar på huvudet och säger:
-Om tio år slänger vi skiten. Det är totalt onödigt.

Men dagens sorgligaste berättelse var om lagerarbetaren Morgan. Vi får möta honom på hans tomt där han sitter själv och grillar och äter kött. Resten av personalen på Ullared har samlats på en Rhapsody in Rock konsert, men Morgan har ingen brådska att ta sig dit. Han sitter mycket hellre på sin tomt och tar en klunk av sin öl (som han egentligen inte får dricka eftersom han har en ledsjukdom). Det är lite av en Ferdinand vid korkeken historia som TV-teamet försöker skapa. Han tänker på att hitta kärleken ibland. Kameramannen frågar Morgan om hur det är att sitta på tomten och grilla ensam efter jobbet.

-Nej jag vet inte, om jag jämför med mina kompisar och syskon som har någon så har de mycket roligare än jag. Men de möter ju skillsmässa tillslut så det är väl lika bra ändå.

Han tar en till klunk av ölen.

-Jag är kristen och brukar tänka.. Vi som då inte lyckas riktigt på jorden och så, vi kanske får det bättre i himmelen.

Jag vet inte hur Morgan trodde att han skulle framställas i serien. Arma själ tänker jag. Men enligt han själv är det bästa han vet i hela världen att sitta i sin trädgård, under korkeken och dofta på det nygrillade köttet och den kalla ölen.

I Aftonbladet kan vi läsa om att försäljningen av fryspåsar har rekordökat sedan första programmet i förra veckan. Försäljningssiffran gick från 10 000 sålda fryspåsar till 17 000 på en dag. Härlig reklam för varuhuset med andra ord? Och jag. Jag är helt sålt. Som jag alltid är av underliga människor och konstiga svenska program.

Diskutera på: http://www.expressen.se/1.1774011
Bröllopsplanerna: http://www.expressen.se/1.1773387
Fryspåsarna: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6089811.ab

På kanal5.se kan ni skicka egna hälsningar till Morgan och läsa vad andra har skrivit: här

Morgan på sin tomt

I programmet "Shculman Show" påstår Alexander Schulman att alla realityserier är fejk. Det skulle betyda att de en miljon svenskar som förra veckan såg premiären av nya serien Ullared på Kanal 5 lurades. Alla människor som handlar på det gigantiska varuhuset Gekås är inte lika udda som de vi fick följa på TV. Schulman påstår att det är iscensatt och att de "vanliga" människorna vi ser pratar utifrån ett manus som kameramännen planterar i deras huvuden.

Det förvånar mig inte om sanningen är sådan. Egentligen blir jag nästan lite lättad. Många av de karaktärer som medverkade i premiärprogrammet förra veckan var lite för överdrivna, nästan till gränsen av obehagliga. Samtidigt var det otroligt underhållande att se och jag kunde knappt hålla mig för skratt vid flera tillfällen. Jag tror att det finns glimtar av sanning hos karaktärerna, men att deras personligheter överdrivs för att skapa bra TV. Självklart fungerar serien som reklam för varuhuset på samma sätt som serien Färjan gjorde reklam för Viking Line. Jag skrev i förra veckan att jag gärna skulle vilja besöka Ullared bara för att träffa på alla människor som Kanal 5 lyfte fram i rampljuset; bara för att se om de verkligen finns på riktigt. Så underhållningen fungerar för att locka potentiella säljare. Men om underhållningen inte är på riktigt... Varför skulle jag vilja åka över halva Sverige för att fynda billiga fryspåsar?

Diskutera på: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6093164.ab

Vad är det för några idioter som hoppar på Idol Eddie och hans kompis Elaf ute på stan? Det är underligt att man inte ska få vara en offentlig person i Sverige utan att råka illa ut... Nu uppmanar TV4 Idoldeltagarna att inte gå ut själva på stan och att inte åka tunnelbana. Och detta bara för att de syns i TV varje fredag och plötsligt skapar hysteri? Nej, det är sjukt att människor beter sig på det här sättet. Jag tror att det grundar sig i avundsjuka, som så mycket annat i jäntelagens-land.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/idol2009/article6089810.ab

TV4:s säkerhetsråd

1. Gå aldrig ensam på stan.
2. Åk helst inte tunnelbana, måste du så åk inte ensam.
3. Ska du möta någon på stan, se till att möta upp med personen så tidigt som möjligt.
4. Ska du göra något på dagtid, ta med dig någon från ”Idol”-produktionen.

Aftonbladet skriver idag att man med hjälp av en måttstock kan mäta hur pass aggresiv man är. Det beror på ansiktmåttet. Man mäter hur elak man är genom att addera avståndet i cm mellan överläppen och mellan ögonbrynen med avståndet mellan båda kinder. Om man når upp mot 16 eller 17 cm, ja då är man elak.

"Enligt forskare på Brock-universitet i Kanada finns ett klart samband mellan dessa ansiktsmått och vår benägenhet att vara aggressiva. Ju större avstånd mellan kinder, överläpp och ögonbryn – desto elakare är vi."

Senare i artikeln framgår det att ansiktsmåttet avgör hur elaka andra tror att man är, inte hur aggresiv man verkligen är. Jag vet inte, det här påminner mig om rasstudierna som Nazisterna genomförde under andra världskriget. Varför ska man ta en måttstock mot huvudet för att avgöra sin personlighet? Särskilt idag när det var 20 år sedan Berlin murens fall och dagen ska tillägnas frihet. Nej, det här var att ta ett steg tillbaka.

Vissa skådespelare förälskar man sig i på riktigt. Åtminstone som liten. Jag var helt såld på Han Solo och Indiana Jones. Jag kunde sitta och titta på Star Wars och Indiana Jones filmerna i timmar. Att filmerna kom långt inann jag var född brydde jag mig inte om. Första Star Wars är från 1977 och Indiana Jones - Raiders of the Lost Arc är från 1981. Det fanns ingen snyggare skådespelare i världen. Det där lite busigt, ruffsiga, stubbiga och alldeles alldeles underbara. Harrison Ford, allt som hade med honom att göra fick mig att smälta.

Och jag älskar honom fortfarande. Hans filmer ser jag gladligen, både för att han är en sådan bra skådespelare med en röst som omfamnar hela min kropp men också för att han är så sagolik att titta på, trots den stigande åldern. 1997 utsågs han till en av "50 most beautiful people in the world" av People magazine. En utmärkeelse som han tveklöst förtjänar. Född 1942 är han idag 67 år gammal. Det spelar ingen roll. Vissa förälskelser varar för evigt.

                      

Nu är ormbunken populär igen. Jag köpte en jätte fin ormbunke till min vän i inflyttningspresent för ett tag sedan. Den fina växten missköttes och dog. Nästa gång jag var där tittade hon oberört på mig och sa "Ja men det förstod du ju att jag skulle ta död på den". Nu ångrar du dig nog. Tänk vad populär och inne du hade varit enligt Nina Bergström, som skrivit artikeln på Expressen, om du hade skött den gröna, sköna växten..

Det här har du gått misste om:
"Ormbunkar har en hälsofrämjande effekt eftersom de kan rena luften" 
    "De funkar också som luftfuktare  eftersom mycket av vattnet man ger dem avdunstar i rummet."

Mer på: http://www.expressen.se/levabo/1.1771189/valkommen-tillbaka-ormbunken

En ny uppfinning från Japan möjliggör datorn att värma dina bröst. Allt måste tydligen finnas på USB nu för tiden. Jag kan inte själv komma ihåg att jag någonsin frusit om bara brösten... Men kanske finns det någon där ute som har det problemet. Tillverkaren Thanko kanske har anställda som lider av frusna bröst? Då är det bara att fynda. Bröstvärmarna vara i ett halvår.

Mer på: http://www.aftonbladet.se/pryl/article6080456.ab

På Lidingö växer det fortfarande äpplen.

Kvällens godaste.

Livet på sniskan.

Kvällens vackraste.

Kvällens utsikt i 1,5h. Det är surt med citron ibland. Särskillt på Scheelegatan mellan klockan 12:00-01:30.

Nu har jag jobbat på Det Goda köket mässan hela dagen. Jag kom hem för fem minuter sedan och om tio minuter ska jag springa iväg hem till Malin på Glöggkväll. På kvarten här emellan har jag lyckats vinna en klänning på tradera. Riktigt fin tycker jag! Sen är det upp och hoppa och tillbaka till mässan igen imorgonbitti. Och allt jag drömmer om är sömn... Och att få dansa i min vackra nya second hand klänning!

Jag försöker sätta mig in i situationen. SVD och Aftonbladet talar idag om att ett ärr retuscherades bort från 3-åriga Mejas kind. Förra året redigierades ett annat sår på hennes kind bort från skolfotot. Pappan kritiserar samhällsidealen som anser att det är okej att "försköna" småbarn på bild. Fotografen Thord Larsson kontrar med: "Vi vill bara vara snälla och gulliga".

När jag var fyra år gammal var jag med om en pulkolycka på dagis. Det slutade med att en sten körde rakt igenom min vänstra kind. Jag har haft ett synligt ärr sedan den vintern. Idag är jag 22 år gammal och ärret har blivit en del av den jag är. När jag var yngre skämdes jag ibland över det och försökte föreställa mig hur livet skulle vara om jag inte hade ett märke på kinden. Skulle killarna tycka att jag såg bättre ut? Skulle jag vara nöjdare med mig själv? På högstadiet var det några killar i min klass som kallade mig för "scarface" när de pratade om mig. En förälder sa till mig på en skolresa: "Gud man tänker verkligen på ditt ärr när man ser dig". Först kändes det jobbigt. Men sen blev jag arg. Jag blev arg över människors okunnighet och idioti. Jag skäms inte över mitt ärr. Jag tror att det beror på att en familjevän sa till mig när jag var yngre att det är mitt ärr som gör mig speciell, jag är inte som alla andra tjejer. Dessutom har jag aldrig levt utan det. Och på senare år tänker jag knappt på det. Visst får jag ofta frågan hur jag har fått det. Ibland märker jag av att folk känner sig lite obekväma som frågar, men jag tar verkligen inte åt mig utan berättar gladligen historian om den där vinterdagen i Älta. Jag är stolt över den jag är.

Men om någon fotograf någonsin gjort samma sak mot mig som de gjorde mot Meja och retuscherat bort mitt ärr från ett foto. Då skulle jag bli galen. Det är sjukt att samhällsideal säger att vi inte får ha några skavanker i ansiktet. Och den här flickan är 3 år gammal. Hör det inte till att hon ska ramla och slå sig ibland? För ärret i fråga var inte ett permanent ärr. Men hur kan ett fotograf avgöra det? Jag hoppas innerligt att om jag varit med om samma sak som yngre så hade mina föräldrar stormat mot fotografen ifråga. Och jag hoppas att alla föräldrar vars barn har ärr i ansiktet säger ifrån om de är med om en liknande historia. Allt annat är att säga att barnet inte duger som det är. Vi duger alla som vi är. Oavsett våra ärr.

Läs artikeln på: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3760255.svd 

och http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6076492.ab

Copyelever på Berghs School of Communication har hjälpt 28 singlar att skriva sina kontaktannonser på  en Internetdejtingsida. För att få tag på rätt person menar Hanna Bergholm, som ligger bakom projektet, att det krävs att man beskriver sig själv på rätt sätt. Och tjänsten behövs för att svenskar är så dåliga just på att skriva om sig själva. Därför tror Bergholm att sådant här kommer att bli vanligare i framtiden.

Behöver du en kontaktannons? Kontakta närmaste reklambyrå! Eller kör på budgettvarianten och prata med en Berghs elev. Jag ser ju mig själv som en blivande Copy. Så ni kan till och med höra av er till mig om ni vill! Utbildningen på JMK är inte fy skam heller ska ni veta.

Mer på Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6078358.ab

Det är inte ett riktigt gott kaffe egentligen...

– De var väldigt besvikna på mig. Jag förstår att det är en allvarlig situation just eftersom jag är minderårig. Det var dumt gjort och det har blivit en väckarklocka om att man måste tänka på vad man gör eftersom vi hela tiden har ögonen på oss, säger Tove.

– Jag har brutit mot alkoholförbudet och det är inte riktigt okej. Det är bara att ta skiten, säger Calle.

...kommer i nästa avsnitt. Christian, 30, får tillslut kyssa sin dröm tjej Victoria B, 19, på stranden. Och Naima rusar ut till taxin för att söka upp sin son Bobby som är på en date hon inte godkänner. Vilken cliff hanger!

Men om vi fokuserar på kvällens avsnitt så skapades självfallet rubrikerna som jag längtat efter än en gång: Tjejerna svartsjuka på varandra i "Mammas Pojkar". Reghina, 21, citeras när hon talar om att vissa tjejer har blivit kära i killarna och därför blir svartsjuka när de inte får följa med på gruppdejt.
Läs mer här: http://www.expressen.se/1.1770002

Ja, alltså mer eller mindre en artikel om ingenting. Jag måste erkänna att jag någonstans är besviken på programmet. Jag skulle gärna vilja lära känna tjejerna bättre. Men med snabba klippningar och nästan inget om vad som händer i huset kommer jag ingen nära. Jag har ingen favorit och jag bryr mig inte så mycket när någon åker ut. Särskillt inte som idag när personerna som åkte ut var sådana som jag inte ens hade uppmärksammat fanns med i programmet. Men jag tror att det kommer att bli bättre framöver. Ju färre tjejer som är kvar, ju närmare kommer publiken att komma dem, och ju roligare kommer det att bli att titta.

Men jag skrattade gladligen med idag ändå. Och nästa vecka sitter jag återigen klistrad framför tven för att bevittna den första kyssen på programmet. Och förhoppningsvis några riktigt smaskiga rubriker även då.

I förra veckans avsnitt åkte skandaldrottningen och strippan Izza ut ur programmet. Trots en till synes lyckad dejt med Bobby lyckades mamma Naima påverka sonen att rösta ut henne. Och när den färgstarskta av tjejerna är utröstad krävs att en ny träder in och tar platsen som nästa skandaltjej. Turen har kommit till Jane.

Ikväll vill Bobby gå på dejt med Jane, men mamma Naima säger ifrån.
– Jag tycker inte att Jane Timglas är rätt tjej för min son och har varnat Bobby för henne, säger hon.
Efter att ha bjudit med Jane på en gruppdejt och dansat salsa med henne känner han att det har uppstått kemi mellan de två. Naima tittar hjälplöst på. En saftig diskussion kommer att uppstå. Allt detta väntas ikväll på höstens största underhållningsprogram (enligt mig). Jag väntar med spänningen efter kvällens rubriker...

Se programmet ikväll klockan 20:00 på TV4.
Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article6070124.ab

Första dagen som vi får gå ut och vara kreativa regnar och snöar det konstant... Men jag, Rihaneh och Malin överlevde och kreativiteten flödade.

lunkar jag iväg på nytt. Mot nya utmaningar. Men idag blir det lite roligare- vi ska nämligen ut och ta stillbilder, vilket betyder att vi kommer göra allt annat än att sitta stilla! Förväntningarna är höga.

Man stirrar sig mätt på alla artiklar, löpsedlar och debattprogram på TV som talar om Svininfluensa. I skolsalen, på tunnelbanan och på rasterna på jobbet går diskussionen het: Ja eller Nej. Att vaccinera sig eller att inte vaccinera sig. Någonstans virrar jag bort mig totalt. Ena dagen uppmanar tidningarna till att vaccinera sig. Andra dagen talar de om att man kan bli sjuk av att ta vaccin. Tredje dagen så dör man om man inte tar vaccin. Fjärde dagen kan man bara gå baklänges och tappa kontroll över hela kroppen om man väljer att vaccinera sig. Och sen när blev tidningarna experter på sjukvård? Men om jag nu tappar bort mig i kvällstidningsjournalistiken- var kan jag vända mig?

- Den kallas svinan nu. Alla säger "har du fått svinan?" säger min lärare på en lektion

- Har du börjat växa knorr än? frågar människor skämtsamt (inklusive jag själv) när någon säger att man är lite krasslig.

Det är ett faktum. Svininfluensan har blivit den största snackisen denna höst. Och då måste det ju finnas någon sanning bakom den. Ja, det är bara två personer i Sverige som har dött. MEN det betyder inte att fler människor inte kan dö. Idag kan vi läsa i Aftonbladet om krisen i Ukraina som är det värst drabbade landet i Europa. Där har 81 personer dött och 15 000 människor vårdas på sjukhus. Det är siffror som är tillräckligt höga för att få mig att heja till. Samtidigt publicerar Aftonbladet och Expressen artiklar om att fyra skolelever i Gävle blev rusade till sjukhus i ambulans efter att ha blivit utslagna, illamående och fått yrsel av vaccinet. Men upp och ner gångarna fortsätter då nästa artikel handlar om att 13 personer har dött i svininfluensa i Norge. Världshälsoorganisationen, WHO, vill skicka dit en expert, men Norge säger ifrån.

Och sen finns det ju människor som verkligen vill vaccinera sig, men plötsligt finns inte de 18 miljoner doserna inköpta för 1,2 miljarder av regeringen någonstans att finna. Vårdcentraler står tomhänta. Det är ett problem som bland annat Expressen tar upp idag. Så de människorna som faktiskt har övertalats och tror på vaccinet kan inte få det. Ändå menar de att vi ligger bra till.
"Vaccinationskampanjen har knakat i starten. Men det är värt att påminna om den största massvaccinationskampanjen i Sveriges historia. Ur ett internationellt perspektiv klarar sig Sverige bra, vi är först i Europa med att börja vaccinera." 

Ja, vi ligger kanske bra till om man vill vaccinera sig. Men jag är fortfarande inte helt övertygad på om jag vill det. Och dessa varierande budskap från tidningarna hjälper mig inte det minsta. Om jag bör vaccinera mig, då krävs det att någon serverar mig bättre information. Och inte för att jag är lat och inte kan hitta siffror och råd själv. MEN jag tror att om den stora massan svenskar ska övertalas så krävs ett nyare grepp. Jag hörde på TV igår att den yngre åldersgruppen ska nås via en Facebookgrupp. Det kanske fungerar. Men om en epedimi verkligen kommer att bli verklighet, då behöver några kreativa människor slå sina kloka huvuden ihop och agera snabbt. Innan det är för sent. Det behövs mer än skrämselpropaganda i tidningarna för att få mig att tro på sagan om Svininfluensan. Jag förblir ett stort frågetecken och blankt svar. Det är bara att övertala mig.


Den skära grisen har väckt så mycket uppmärksamhet.

Aftonbladets artikel om den tyska plastikkirurgen som byggde om sin fru uppmärksammades stort igår. Idag intervjuas den svenska plastikkirurgen Jan Jernbeck som menar att det är synd att gårdagens artikel väcker sådana negativa tankar om plastikkirurgi.

-Alla skulle ha full förståelse för 90 procent av de operationer vi utför. Det mesta är rekonstruktiv plastik som återuppbyggnad av bröst hos cancerpatienter och bukplastik för människor som minskat drastiskt i vikt, menar han.

Han menar dessutom att alla bör ha möjlighet att förbättra sina kroppar genom estetisk plastikkirurgi om så önskas. Det är ingen annan som tvingas göra det samma. Och visst stämmer det att det är vi själva som skapar idealen som ständigt syns på modemagasinens framsidor och på catwalken. Alla människor kan inte se ut så naturligt. Jag förstår fullt ut att människor mår dåligt av att konstant matas med bilder av "perfekta" kroppar som känns omöjligt långt bort. För det är mer sällan än ofta som man vaknar upp på morgonen, tittar sig i spegeln och tänker "fan vad perfekt jag är idag".

Mer på: http://www.aftonbladet.se/debatt/article6068330.ab

Så fort jag vaknar letar jag fummlande efter TV-kontrollen i mörkret och sätter på TV4. Sen spelar Nyhetsmorgon i bakgrunden från det att jag ligger och drar mig i sängen tills det att jag hektiskt slänger på mig skorna och springer ut genom dörren för att inte missa bussen. Och plötsligt har jag koll på samhället och nutiden. Det är något som jag inte alltid haft. I skolan var jag allt annat än intresserad av nyheter. Men idag är jag oehört intresserad av ALLT. Och på TV4 Nyhetsmorgon berör de allt. Idag har jag fått lära mig att allt fler elever på grundskolan går ut med underkänt i ett eller fler ämnen, Obama och Reinfeldt tillsammans med EU kom inte fram till ett avtal som ska skrivas på i Köpenhamn på fredag, samtidigt som Obama tappar stöd hemma i USA. General Motors vill ha kvar bilmärket Opel, det kommer att blir regnigt och ynka 3 grader i Stockholm idag och författare i Sverige får inte skryta. Men det ska ändras på. Nej nu får jag bråttom. 7,5 timmas filmkurs väntar idag igen.

The Brady Bunch. Den Amerikanska folksjälen personifierad. Ett givet favoritprogram från åren i USA. Och inspirationskällan bakom att vi i familjen ofta kallar oss för The Birdie Bunch.

Fenomenet består- Argleton är en stad skapad av Google. Människor har åkt ut på de tomma fälten och letat. Det finns inget annat än grönt gräs så långt ögat når. Men dessa gröna fält har fått stor uppmärkelse. Idag får man 18300 träffar om man söker på ordet "Argelton". Igår skrev Aftonbladet och Metro en artikel om platsen. Många engleska tidningar, främst Daily Telegraph som var blande de första att skriva om platsen, spekulerar vilt. Till och med Wikipedia har fått ett inlägg om staden här. Vissa har valt att jämföra staden med Atlantis. Och det finns inlägg från februari i år, främst i bloggar, som talar om staden. Så mycket uppmärksamhet för en plats som inte finns. Eller finns den?

Testa själv: http://maps.google.se

Enligt en amerikansk studie visar det sig att flickor med könsneutrala namn som Charlie går längre i arbetslivet än tjejer med flicknamn. (Jag antar att Emelie räknas som ett flicknamn?) Det är forskaren Bentley Coffey vid Clemson University i South Carolina som utfört studien som främst gäller juridikstudenter. Själv tar han studien tillräckligt mycket på allvar för att ha döpt en av sina tvillingdöttrar till ett androgent namn.

"En kvinna som heter Cameron har tre gånger så stor chans att bli domare jämfört med en som heter Sue. Och har kvinnan förnamnet Bruce är oddsen ännu bättre; hon fem gånger så stor chans att bli domare jämfört med Sue."

Vilken tur att jag la ner juridikinriktningen för tre år sedan då... Jag tycker att sådana här studieresultat är skrämmande, och även om jag inte känner till hur Coffey har genomfört studien så tror jag instinktivt på att det ligger sanning i den. Det här stödjer min tanke om att man INTE bör behöva ange namn när man söker ett jobb. Det skulle gynna så väl kvinnor som invandrare som ibland blir nonchalerade och inte får komma på intervju pga deras kön eller etnicitet. I en perfekt värld borde alla människor behandlas lika och deras arbetsförmåga baseras på deras cv:s innehåll och inte dess namn. Tyvärr kommer vi aldrig att leva i en perfekt värld...

Mer på Aftonbladet.

Jag är så trött. Jag vill ha havregrynsgröt med äppelmos och kanel och så en gigantisk topp chaite. Jag hoppas att lite Balkanfilm kan pigga upp mig om två timmar. (Och tio koppar blaskigt skolkaffe kanske).

Saab gjorde "Realese me" med Oh Laura till en av de största svenska låtarna sommaren 2008. Vad kommer den senaste Saab reklamen innebära för låten "The Time is Now" med svenska sångerskan Asha Ali? Frågan väcktes av en klasskompis i förra veckan. Då började jag fundera lite. Och visst stämmer det att jag förälskar mig mer och mer för varje gång jag hör den... Dessutom får den mig att vilja ha en Saab, nu.

Och hela låten...

Idag har jag skrattandes tittat på Kanal 5 och den nya dokusåpan Ullared som handlar om varuhuset Gekås. TV-teamet har lyckats hitta de underligaste av människor som spenderar flera tiotusen på billig shopping. Jag ser framför mig några finurliga storstadsbor som åker ut på vischan och letar efter de svenskaste av svenskar på campingplatsen för att skapa bra TV. Och bra TV bjuder varuhusets besökare på med leende på läpparna. Stolta betalar de 11 tusen kronor och får ett kvitto som är längre än 180cm. Men familjen ifråga ska tillbaka och handla varje dag under de närmaste två veckorna. De har samlat pengar i ett år och ska spendera 50 000 kr under campingsemestern i Ullared. Allt, och de menar de verkligen ALLT som de kommer att behöva framöver- julklappar, födelsedagspresenter, vinterkläder, bindor, toalettpapper, nästa års sommarkläder osv.

Och självklart skapas rubriker: Ullareds vd: Gillar inte att shoppa skriver Aftonbladet om här.
och Många är kuliga utan att veta om det skriven av Expressen som handlar om lagerarbetaren Morgon här.

Jag tror att ett program räckte för mig. Jag förstår poängen med varuhuset och dess besökare. Och även om jag nästan skäms när jag ser de pensionerade Göteborgstanterna stå och häpnas över Robert Wells som uppträder på scen i klädavdelningen kl 16:00 eller son-mamma teamet som är sminkörer och köper matchande tröjor med loggan "Blond has never looked this good" så finns det något inom mig som vill dit. Om bara för att titta och verkligen ta del av den svenska folksjälen. 18 000 dagliga besökare kan väl inte ha fel?

Ryktet har till och med spridit sig till Thailand där säljare i somras ropade efter oss: "Billigare än Ullared"

Den tyske plastikkirurgen, Reza Vossough 48, bestämde sig för att bygga om sin fru. Han var inte attraherad av sin fru men gifte sig med henne för att hon hade potential. Idag har hon gått från A-kupa till F-kupa, förstorat läpparna och omformat ögonen, sänkt pannbenet, fettsugit höfter och mage och botox har sprutats in varstans i kroppen.
– Vi kan behöva göra en del ansiktslyft i framtiden, men just nu är det bra. Jag har gjort henne vackrare än vad naturen skulle kunna göra, säger han till the Sun.

Oj sådana uppmuntrande ord av ens man. Flickvännen Cany 33 år tackar och tar emot. Mer om det lyckliga äktenskapet här.


Det kanske är svaret på frågan som Frank ställer till Aftonbladet publicerade i samma väva: "Jag vill att min fru ska piffa upp sig". Wendela svarar att man ska uppmuntra med komplimanger istället för att anklaga. Det är den bästa lösningen i Sverige när man inte är helt nöjd med sin frus utseende. Men är samhället kanske påväg till en punkt där man kan köpa sin fru snygg? Där vi alla ska kunna leka Gud? Skicka frugan till Tyskland Frank!

Läs mer om den "svenskare lösningen" här.

Idag var första dagen på resten av mitt liv. Känns det som. Skola från 9:00 till 16:30 varje dag fram till den 23e december. Men film är kul. Så nu ska jag inte klaga. Vår lärare, Antonia D. Carnerud,  är en filmregissör från Kroatien. Av den anledningen kommer jag framöver att fördjupa mig i film från södra Europa med betoning på Balkanområdet. Idag har vi sett dokumentärer, reportage och animationer från Kroatien och Serbien. Ett område i filmhistorian, och historian i allmänhet, som jag inte tidigare haft någon riktig inblick i. Det är spännande med filmhistoria. Men jag längtar efter nästa vecka när vi själva ska få ställa oss bakom kameran och skapa. Det är fördelen med att gå en praktisk kurs- man får praktiskt skapa utifrån teorin.

Det finns en stad i England som inte finns. En plats som Google Earth skapat- en spökstad. Men om man åker till platsen är det bara ett grönt fält. Staden heter Argelton, som är ett anagram för "not real G"- alltså inte på riktigt Google.

"Men söker man på Google map så heter stället Argleton. Och finns ett ställe på Google så länkar restauranger och andra företag dit. En sökning på byn ger träffar på hus till salu och lediga jobb där, rapporterar Daily Telegraph."

Hur spelar någon en spratt på vår moderna tids motsvarighet till Gud? Är det här då kanske modern tids motsvarighet till Himmelen? En plats som många känner till men ingen har varit dit alla döda Internetsjälar kommer när de försvinner från webben?

Mer om nyheten i Aftonbladet här

Plötsligt förvandlas allt till en scen tagen från en spökfilm. Det står gravstenar, skelett och djävular utspridda på alla gräsmattor. Rökmaskiner dolda under statyerna sprider tjock rök över gatan. Och när solen börjat gå ner på den 31a oktober, då börjar de ta sig ut. Alla små häxor, varulvar, zombies och spöken. Det kryllar plötsligt av övernaturliga väsen så långt ögat når. Och alla är de ute efter en sak- godis. Trick or treat.

I flera veckor innan den stora dagen har jag och Tim letat efter de perfekta utklädningskläderna. Det råder ingen brist på maskeradbutiker. Tiden innan Halloween öppnar plötsligt hela varuhus upp fyllda med enbart spökdräkter, djävulshorn och monstorösa masker som kan kosta upp till två tusen kronor styck. Men Halloween är på liv och död i USA. Det gäller att imponera och bräcka de andra barnen på gatan. Det handlar nog även lite om föräldrarnas kamp att klä ut sina barn och bräcka de andra föräldrarna.

Men det är få saker som är mer magiska än att vara där just den kvällen. Bilden är från min första Halloween i USA. Jag minns fortfarande hur jag gick runt med öppen mun och stirrade på alla dekorationer och utklädda barn.

"Är vi svenskar för jämställda?" frågar sig Aftonbladet. Och som huvudfigur i frågan lyfts Anna Anka fram. Hon har väckt jämställdhetstankarna igen i Sverige genom att tala om mannens och kvinnans roll i ett förhållande. I bloggsfären har många hållt med henne. Ja, en kvinna bör kanske suga av sin kille varje morgon? Något som är säkert är att ingen har lämnats orörd av Anna Anka. Och som jag har sagt tidigare var väl det hennes precisa mål. Hon har blivit en av de mest omtalade kvinnorna i media denna höst- och det är ändå en prestation som bör mötas med applåder. Vi kommer definitivt att höra mer och mer och mer från henne framöver.

Mer på: http://www.aftonbladet.se/wendela/article5985682.ab